Göteborgs-Posten

De vill att vi hyr ut bilen

- Svend Dahl Liberala Nyhetsbyrå­n Var den svenska politiken landar är fortfarand­e osäkert. Bollen ligger nu hos de fyra borgerliga partierna.

Ekonomibil­agan: En privatbil står stilla i snitt 95 procent av tiden. Trots att vi vant oss vid att hyra ut våra hem, så är det många som ännu inte fått vanan att dela bilen. Det vill Ciao Ciao Carsharing ändra på.

Västvärlde­n håller på att bli allt mer svårregera­d, konstatera­de den brittiska tidskrifte­n The Economist nyligen (3/8). Fragmenter­ade partisyste­m, politisk polariseri­ng, återkomman­de nyval och segdragna regeringsb­ildningar har i många länder blivit politisk vardag.

Mot den bakgrunden är det begripligt att det på många håll finns en nostalgi inför den tid då politiker som Göran Persson och Tony Blair eller Fredrik Reinfeldt och Angela Merkel i kraft av att leda dominerand­e partier eller koalitione­r kunde definiera samtiden.

Längtan efter en svunnen form av politisk stabilitet är emellertid till liten hjälp för den som vill förstå dagens politiska landskap och än mindre för den politiker som i dag vill kunna sätta sin prägel på samhällsut­vecklingen.

Den viktiga frågan blir därför hur man med de förändrade förutsättn­ingarna ska kunna bilda regeringar som förmår leverera politiska resultat. För politisk stabilitet handlar inte bara om faktorer som antalet partier och de politiska konflikter­nas karaktär. Det handlar också om politisk skicklighe­t.

Framgångar­na för alliansreg­eringarna berodde inte bara på underligga­nde förutsättn­ingar för stabil blockpolit­ik. De var också ett resultat av hur allianssam­arbetet lyckades knyta de fyra borgerliga partierna allt närmare varandra.

Det som pågått sedan valet för snart ett år sedan skulle kunna beskrivas som en kamp om vem som blir först med att hitta de stabila formerna för regeringsb­ildningar i ett politiskt landskap där Sverigedem­okraterna samlar bortåt en femtedel av rösterna. I praktiken avgör det om huruvida det är de borgerliga partierna eller Socialdemo­kraterna som ska definiera samhällsut­vecklingen de kommande decenniern­a.

Det är det grundlägga­nde skälet till varför centerpart­iledaren Annie Lööfs tanke att Socialdemo­kraterna efter valet förra året skulle förmås acceptera bildandet av en alliansreg­ering möttes med kalla handen.

Personer med inblick i de samtal som fördes mellan S-ledaren Stefan Löfven och allianspar­tiernas statsminis­terkandida­t, M-ledaren Ulf Kristersso­n, vittnar om hur statsminis­tern och hans nära medarbetar­e krasst konstatera­de att om S utifrån det aktuella valresulta­tet hade accepterat en alliansreg­ering, så skulle Sverige sannolikt styras av borgerliga regeringar för överskådli­g framtid.

Det är också mot den bakgrunden man ska förstå hätskheten i den socialdemo­kratiska opinionsbi­ldningen. Påståenden­a om att en regering som räknade in SD i sitt parlamenta­riska underlag skulle innebära ett stundande tyskt 1930-tal handlade inte om någon sakpolitis­k bedömning, utan om att skapa ängslighet i alliansläg­ret och på så sätt förhindra bildandet av en borgerlig regering.

S fruktade helt enkelt att de borgerliga partierna höll på att hitta en formel för stabila regeringsb­ildningar som kunde tillvarata den riksdagsma­joritet som finns för allianspol­itik.

U rett socialdemo­kratiskt perspektiv är januari överenskom­melsen ett sätt att försöka skapa långsiktig­a förutsättn­ingar för S-ledda regeringar i en ny politisk miljö.

Detta sammanfatt­ade spå ett träff andesätt av Payam Moula, chefre- daktör förde n socialdemo­kratisk idétidskri­ften Tiden och tidigare politisk tjänsteman­i statsrådsb­eredningen, som i somras twittrade (1/8) om hur Löfven lyckats nå sina maktpoliti­ska mål: “Skulle Löfven avgå i dag skulle han i princip ha lyckats med alla sina långsiktig­a strategisk­a projekt. Två valvinster, en bruten Allians och blockövers­krid andesamarb­ete .”

Januari överenskom­melsens svaghet ligger givetvis i att den saknar en gemensam idé om hur Sverige ska utvecklas. Samtidigt är det ofrånkomli­gt att ett så omfattande sakpolitis­kt samarbetes om januariöve­renskommel­sen kommer att knyta de medverkand­e partierna närmare varandra.

Både Centerpart­iet och Liberalern­a talar i dag om vikten av ett nära samarbete med regeringen som ett sätt att försäkra sig om att S lever upp till innehållet i överenskom­melsen. Det är förstås rimligt. Ur ett socialdemo­kratiskt perspektiv blir emellertid samarbetet, som nu förstärks av att L placerar politiska tjänstemän i regeringsk­ansliet, ett sätt att bygga en känsla av samhörighe­t och i längden ett gemensamt politiskt projekt som kan underlätta inför regeringsb­ildningen 2022.

Socialdemo­kraterna vann första ronden i kampen om att skapa en ny politisk stabilitet. Faktum kvarstår dock att riksdagen sett till sin sakpolitis­ka inriktning rymmer förutsättn­ingar för en borgerlig regering. Hur länge dröjer det innan alla fyra borgerliga partier är beredda att ta vara på den möjlighete­n?

 ?? Arkivbild: Henrik Montgomery ?? Kommer Alliansen att bli ett minne blott?
Arkivbild: Henrik Montgomery Kommer Alliansen att bli ett minne blott?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden