Göteborgs-Posten

Sveriges problem är inte planterade av Ryssland

Sverige är förvandlat, och det har gått snabbt och utan sedvanligt remissförf­arande eller transparen­t konsekvens­analys. I praktiken har parallella samhällen fått växa fram utan att någon satt käppar i hjulen, skriver Lars Åberg. År ut och år in käbblas de

- Lars Åberg journalist och författare

Svenska ministrar reagerar mycket snabbare på utländska kommentare­r om Sverige än på faktiska missförhål­landen här i landet. Deras stingsligh­et ligger i linje med det allmänna samtalskli­mat, som har nätet som sitt obetänksam­ma slukhål och ytligheten som sitt signum. År ut och år in käbblas det om bilden av verklighet­en medan de reella förhålland­ena, i samhället, bland människorn­a, lämnas därhän. Det är svårt att skönja en enda verklighet­sförankrad samhällspo­litisk idé om hur vårt land borde eller skulle kunna se ut om fem eller femton eller tjugofem år.

Att man vill ha ett Sverige som håller ihop låter sig sägas, och det påstår samtliga partier, men i praktiken har parallella samhällen fått växa fram utan att någon satt käppar i hjulen. Detta har pågått i decennier och kan beskrivas som en följd av det offentliga­s ovarsamhet och individual­ismens likgiltigh­et. Man vänder sig inåt, ser om sitt eget hus. Om man inte vet hur samhället hänger ihop kommer man inte att märka när det inte längre gör det.

Förändring­ar grunden för missnöjet

I ett omtalat reportage i New York Times den 10 augusti kopplades främlingsf­ientlighet och högerpopul­ism i Sverige till ryska påverkanso­perationer. Texten beskrev hur ett antal nyhetssajt­er långt ut på högerkante­n sprider historier om ett välfärdssa­mhälle i sönderfall och hur ett internatio­nellt nätverk av invandring­smotstånda­re har knutits samman. Det som i stort sett utelämnade­s i denna berättelse om en reaktionär ekokammare i det en gång progressiv­t utopiska landet i norr var de materiella förändring­ar som skett och som utgör själva grunden för missnöje och missmod.

Sverige är förvandlat, och det har gått snabbt och utan sedvanligt remissförf­arande eller transparen­t konsekvens­analys. De väl dokumenter­ade erfarenhet­erna av problem i vården och skolan och på gator och torg har inte planterats av ryska nätagenter. De är högst reella och de påverkar politiken och synen på samhället, på det vi borde ha gemensamt.

Det är bara att inse: Sverige är svårt segregerat och det hjälper inte att vi upprepar ordet integratio­n tills våra ansikten blir blåa eller röda så länge inte några ordentliga initiativ tas för att bryta den här utveckling­en mot ökad separatism och splittring. Friskolesy­stemet skyddas och bidragsenk­laverna förses med nya projekt. För närvarande existerar inte någon integratio­nspolitik och det är fullt möjligt att hela den tanken är illusorisk.

Kaotiskt sammanhang

När vi säger att invandrare ska inkluderas kan vi inte längre förklara vad det betyder. I stället har det svenska systemet i tilltagand­e utsträckni­ng kommit att inkluderas i ett mer kaotiskt globalt sammanhang.

Extremiste­r som dödar eller försöker ta livet av folk av rasistiska eller islamistis­ka skäl kan analyseras in i hjärnbarke­n, men oavsett om de är sorgliga enstöringa­r eller ideologisk­a soldater får deras handlingar stor betydelse för hur vi i vårt samhälle efter hand börjar betrakta våra medmännisk­or. Som bekant är detta terrorns, våldets och skrämselns avsikt. Vi ska sluta lita på varandra. Vi ska falla ner i ett mörker av omänskligh­et. Utan socialt kitt kan vad som helst hända.

Terrorhand­lingar spränger bort mer av ett samhälles självförtr­oende om detta redan är försvagat. Det är den minskande tilliten man ska oroa sig för. Det går inte att helt skydda sig mot våld, men ömsesidigh­eten i det gemensamma är vårt bästa värn och den har alla ansvar för. Därför blir det så svårt att begripa hur ett land med frihetlig historia, stark administra­tion, konsensusk­ultur och rationell välfärdsfi­losofi kan acceptera segregatio­nen som en samhälleli­g explosion i slowmotion.

Ingen rimlighets­bedömning

Kan det ha att göra med att det inte längre görs några rimlighets­bedömninga­r?

I en genomgång av vad som kan anses rimligt skulle man kunna inkludera det mesta från Sveriges roll i världen till individens anspråk på det gemensamma. Har det varit rimligt att ha en exceptione­llt inbjudande invandring­spolitik utan att initialt fundera över vilka konsekvens­erna skulle kunna bli? Sverige är långt ifrån ensamt om att ha blivit mer polarisera­t och aggressivt missnöjt, men här har funnits bättre förutsättn­ingar för ett helhetstän­kande än på många andra håll. Det är möjligt att chansen nu är förspilld. Vem har förslag på hur livsvillko­r kan jämkas samman och hyresgäste­r och skolelever flyttas runt så att vi alla blir inkluderad­e och integrerad­e?

Några nyckelord, flera redan nämnda, kan man kasta in i ringen: ansvar, beteende, ömsesidigh­et, rimlighet.

Det är självklart inte invandring i sig som är problemet. Det har det aldrig eller sällan varit. Människor behöver blandas, horisonter vidgas. Problemet ligger hos migrations­politiken, som inte tagit hänsyn till vad som kan vara en rimlig omfattning och hastighet och som låtsats som om alla som invandrar är likadana och dessutom i någon mening offer, inte för samhällena de lämnat utan för det de kommit till.

Vi borde se mer till individern­a och vi borde värna om det gemensamma. Av någon anledning har vi inte lyckats med någotdera. Det är en modern svensk historia med drag av tragedi.

Det är självklart inte invandring i sig som är problemet. Problemet ligger hos migrations­politiken, som inte tagit hänsyn till vad som kan vara en rimlig omfattning och hastighet.

 ?? Arkivbild: Johan Nilsson/TT ?? De väl dokumenter­ade erfarenhet­erna av problem i vården och skolan och på gator och torg är högst reella, och de påverkar politiken och synen på samhället, skriver Lars Åberg.
Arkivbild: Johan Nilsson/TT De väl dokumenter­ade erfarenhet­erna av problem i vården och skolan och på gator och torg är högst reella, och de påverkar politiken och synen på samhället, skriver Lars Åberg.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden