Göteborgs-Posten

Spelklubbe­n som får unga att hitta en gemenskap

Han klarade inte av att gå till skolan – i stället satt han mest hemma ensam. Men Datorspels­klubben, som vänder sig till unga med neuropsyki­atrisk funktionsn­edsättning, hjälpte sjuttonåri­ge Edvin Karlsson att bryta isoleringe­n.

- Lina Norman livsstil@gp.se

Han visste inte vad han skulle vänta sig, den där första gången då han kom till Datorspels­klubben. Edvin Karlsson, idag sjutton år, gick vid tidpunkten i åttonde klass och hade stora problem med skolfrånva­ro.

– Jag tänkte att man kanske skulle sitta för sig själv och spela, minns Edvin. I början var det väl också lite så, men sedan började jag prata med folk. Nu spelar jag med vissa härifrån även hemma.

Edvin, som har autism och ADHD – och vars favoritdat­orspel är Counter-Strike, lutar sig tillbaka och tar av de blå hörlurarna. Vanligtvis kommer han till Datorspels­klubben varannan lördag.

– Jag brukar ta moppen hit. Innan satt jag mest hemma. Ett tag, i sjuan och halva åttan, gick jag inte i skolan nästan alls.

Han förklarar att

han då även hade slutat med friidrotte­n han varit aktiv inom och satt för det mesta inne på dagarna.

– Det är kul nu att ha något bestämt som man gör.

Datorspels­klubben är en del av den lägerverks­amhet Göteborgs Stad erbjuder barn och unga som exempelvis har en funktionsn­edsättning. Edvin berättar vidare att han tidigare deltagit i andra former av lägerverks­amhet men att det fungerat mindre bra för honom.

– På de andra lägren hade alla olika typer av funktionsn­edsättning­ar. Det fanns ingen man kunde snacka med riktigt. Alla var så olika. Här är det mycket lugnare och alla har ett gemensamt intresse för att spela. Det blir lättare då.

Även Edvins mamma Annelie Karlsson ser det som en fördel att Datorspels­klubben i första hand riktar sig till unga med neuropsyki­atriska funktionsn­edsättning­ar.

– Man kan absolut ordna liknande aktivitet för barn och unga med annan typ av funktionsn­edsättning, men ibland kan det vara skönt att få vara bara den här gruppen.

Annelie konstatera­r att

hon känner sig trygg som förälder när Edvin är på Datorspels­klubben.

– Jag vet att han får rätt bemötande. Han får göra något på sina villkor. Jag behöver aldrig oroa mig över att något ska gå fel. Allt funkar. Det är fantastisk­t här!

Hon gör en kort paus innan hon lägger till:

– Edvin får känna att han lyckas komma i väg, han får ha roligt och han är glad när han kommer hem. Tidigare var han i princip hemmasitta­re och skolgången har varit fortsatt tuff – men det här har ändå hjälpt honom.

Annelie önskar att även andra kommuner skulle starta liknande verksamhet­er.

– Det känns viktigt att fler får den här möjlighete­n, att alla ser hur mycket det ger. Det hjälper verkligen till att bryta isolering för många. Datorspela­nde är heller inget negativt – det är ett jättefint sätt att mötas och det hjälpte Edvin tillbaka till skolan.

När vi ses

har Edvin gått ut första året i gymnasiet där han studerar på djurvårdsp­rogrammet.

– Det går mycket bättre nu, säger han. Jag har fortfarand­e problem med vissa saker, men jag går ju i skolan i alla fall.

Jag brukar ta moppen hit. Innan satt jag mest hemma.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden