Trollerivärld som väcker drottning Kristina till liv
Valle Baroque Göteborg Baroque och Höör Barock Varnhems klosterkyrka och S:t Olofs kyrka, Falköping, den 14 och 15 augusti
Det pågår musikfestivaler litet varstans nu på sommaren. Också den klassiska musiken har sina sammankomster, inte sällan på platser utanför storstäderna där möjligheterna för reflektion, ovanliga programsättningar, samtal och socialt umgänge ser litet annorlunda ut.
En av de mer spännande festivalerna är Valle Baroque. Den äger rum på tre platser som alla hör till, eller ligger i nära anslutning till, Valle härad i norra Västergötland – Varnhem, Skara och Falköping.
Årets festival, den åttonde i ordningen, har drottning Kristina som tema. Huvudarrangören Göteborg Baroque har bjudit in kollegorna i Höör Barock och de båda ensemblerna framför musik som på olika sätt relaterar till Kristina, både under hennes regenttid i Stockholm 1644–54, och de följande 34 åren när hon var bosatt i Rom.
Det är ett utmanande material, musikaliskt men också mänskligt. Precis som Kristinas liv reflekterar musiken en värld i förändring där de statiska ordningarna sätts i fråga, bland annat genom musikens rörlighet och känslosamhet.
Passande nog har barocksångerskan och musikforskaren Anna Zillis avhandling precis kommit i svensk översättning, ”Drottning Kristinas sångerskor, En omvälvande kraft i Roms musikliv 1655– 1689” (Nordic Academic Press). Den berättar om Kristinas viktiga roll som försvarare av konstens frihet, framförallt under tiden i Rom, och hur hon i väsentliga stycken kom att påverka musikens utveckling, genom stödet till musiker och tonsättare som Arcangelo Corelli, Alessandro Stradella, Giacomo Carissimi och Bernardo Pasquini.
Läser man denna bok jäms med Peter Englunds Kristinastudie ”Silvermasken” från 2006, framträder äventyrligheten i drottningens karaktär. Det vetgiriga och hängivna, det motsägelsefulla och tvetydiga. Känslostormarna i hennes liv står i hög grad i relation till musikens uttryck och betydelser, och detta kommer verkligen fram i Göteborg Baroques och Höör Barocks framföranden, i Varnhems klosterkyrka respektive S:t Olofs kyrka i Falköping. Musiken levandegörs och skapar kontakt med tiden vi lever i. Steget från barockens Rom till vår tids teckenblandningar är kortare än man kan tro.
Giacomo Carissimis båda oratorier ”Vanitas Vanitatum” och ”Jephte” får en gripande direkthet när Göteborg Baroque tar sig an dem, inte minst med hjälp av det nyinstallerade instrumentet claviorganum. Tydligheten i basfigurerna får väggar, golv och tak att vibrera, och passagen där delar av sångensemblen sjunger på avstånd, längre in i kyrkorummet, gör att den arkitektoniska strukturen utvidgas och blir allt större.
De mentala förskjutningarna, och känslan av att tonerna står i förbindelse med en stad i rörelse, hör ihop med Kristinas speciella roll som inspiratör och gränsgestalt. Mitt i den melankoliska svärta som utgör textmaterialet i ”Jephte”, blir verket en besvärjelse om en större frihet. Det markeras på ett övertygande vis i den långa dialogen mellan tenoren Leif Aruhn-Solén och sopranen Anna Jobrant. Det är fantastiskt fint framfört.
Det finns ett slags virtuositetens jubel i mycket av den här musiken, inte minst i Corellis verk, vilket lyfts fram i Höör Barocks briljanta tolkningar. De båda blockflöjtisterna Dan Laurin och Emelie Roos och cellisten/viola da gamba-spelaren Domen Marincic får de vindlande passagerna att gå på högvarv. Barockstadens fontäner och fasader blir delar av ett musikaliskt fantasteri, en trollerivärld som inte upphör att förbluffa.
Det finns ett slags virtuositetens jubel i mycket av den här musiken