”Göteborg är nog alltjämt fotbollshuvudstaden ...”
I år är det 65 år sedan Gais senast vann allsvenskan. I dag presenteras andra delen av Lars O Carlssons berättelse om vägen till guldet.
Hade man som i våra dagar fått tre poäng för vunnen match, hade faktiskt inte Gais vunnit sitt guld
Omgång tolv innebar returmatch för Gais mot Norrköping, fast nu på hemmaplan. Även denna gång slutade drabbningen 2–2 (2–1) och publiksiffran var imponerande för att vara i slutet av oktober månad. Hela 23 959 personer hade sökt sig till Ullevi för att se Sanny Jacobsson ge Gais en tidig ledning, som dock Norrköping kvitterade efter drygt en halvtimmes spel. Bara några minuter senare återtog Gais ledningen då Bertil ”Jompa” Andersson mötte en frispark med pannan – men säg den glädje som varar, ty i andra halvlek kvitterade Norrköping till 2–2, vilket alltså också blev matchens slutresultat. Tabellplacering: 4.
Trettonde omgången var också den sista allsvenska omgången före vinteruppehållet. Matcherna den 1 november gick i Göteborgsfotbollens tecken. Gais vann hemma över Degerfors med 4–1 (1-0) och gick upp till en delad andra plats, medan IFK Göteborg genom 2–2 borta mot Norrköping spelade sin nionde förlustfria match i rad och gick till en femteplats. Gais hade en bra period under andra halvlek då tre mål uppkom under 11 minuter, varav två under samma minut. Tabellplacering: 2.
Bröderna Jacobssons framfart i allsvenskan gjorde att Putte Kock hade ögonen öppna. I träningsmatchen borta mot Spanien den 8 november 1953 spelade de två i kedjan tillsammans. Matchen slutade 2–2 och Sanny Jacobsson svarade för ett mål.
Vinteruppehållet innebar en del förändringar för Gais del såtillvida att man i januari månad 1954 i pressen kunde läsa att två av lagets största stjärnor, landslagsspelarna Stig Andersson och Sanny Jacobsson, i fortsättningen skulle representera Oddevold. De hade nämligen fått fina anställningar i Uddevalla, och även stoppern Ingemar Eriksson skulle lockas till Bohuslän. Bakom värvningarna låg skeppsredaren Gustaf Thordén och i Sanny Jacobssons fall handlade det om ett arbete på en bogserbåt. Enligt reglerna hade spelarna dock rätt att representera sin gamla klubb under hela vårsäsongen.
Den 11 april 1954 återupptogs den allsvenska fotbollen för herrar genom omgång 14. Gais for till Malmö och med på resan fanns också Sanny Jacobsson, men inte Stig Andersson.
Gais gjorde ingen bra match och det tycks som om bara Bertil ”Jompa” Andersson fick riktigt godkänt i bortalaget. Matchen slutade 1–1 och Gaismålet tillkom på ett missförstånd i straffområdet där Leif Forsberg påpassligt petade lädret i mål. Tabellplacering: 3.
Låt oss citera en pressröst efter matchen:
”Matchen blev som sagt ganska oskön. Publiken, som uppgick till 12 944 personer, kom ur humör och domarens sorti efter matchen skedde under våldsamma fyrop.”
Bortamatchen i Borås mot Elfsborg blev en liten islossning rent målmässigt ty den slutade 1–5 (0–3) och eftersom både Norrköping och Helsingborg tappade poäng övertog Gais serieledningen. Tabellplacering: 1!
”Jompa” Anderssons hat trick bidrog säkert till att han dagen efter Elfsborgsvinsten för första gången blev uttagen till det svenska fotbollslandslaget. Han blixtinkallades som ersättare efter skador i omgång 15 och självfallet gjorde han landslagets första mål, men betyget blev så där:
”Han blev inget utropstecken – möjligen en punkt.”
”…sköt bra – men med stor spridning, från målet till hörnflaggan…”
Drygt 24 000 åskådare hade hittat till Ullevi söndagen den 25 april för att se de nya serieledarna ta sig an mittenlaget AIK. Karl-Alfred Jacobsson gjorde ett mål, men det var väl också det enda glädjeämnet denna dag samt möjligen den nye yttern Sixten Nilsson som gjorde sin seriedebut. Solnagänget vann med 1–5 (0–2). Bland AIK:s bästa spelare denna söndag kan nämnas Kurt Hamrin och Gösta ”Pröjsarn” Nilsson – helt rätt, det handlar om Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilssons pappa. TP: 2:a, med samma poäng som ettan och trean.
”GAIS bäst – Sandviken vann” löd rubriken på en sportsida i en av landets dagstidningar. Gais lyckades pricka stolparna tre gånger och ribban vid ett tillfälle. Det gamla järnverkssamhällets stolthet vann med 3–1 (1–1), trots att Gais tagit ledningen redan efter två minuter genom Karl-Alfred Jacobsson. Bäst i Gaisförsvaret var Rune Jingård och Folke Fredriksson hoppade in som vänsterhalv. Tabellplacering: 3.
Söndagen den 9 maj 1954 kom vårens första, och efterlängtade, hemmavinst, 3–1 (1–1) mot Kalmar. Segern borde varit större eftersom Gais var överlägsna, från början till slut. Ja, kanske inte helt från början eftersom smålänningarna tog ledningen redan efter en minut. Annars var backarna Stig Björkman och Rune Jingård riktigt bra. Gais målgörare var Karl-Alfred Jacobsson x 2 samt Bertil ”Jompa” Andersson. Tabellplacering: 3.
I den nittonde omgången var det en omvänd repris från hösten – en fredagskväll med derbymatcher i Stockholm, Skåne och Göteborg – fast denna gång med Gais som hemmalag. Matchen, som spelades inför 30 415 åskådare slutade 1–1 (1–0). Notera att matchen spelades före 1958, alltså på den gamla arenan som då bar namnet Ullevi och att publiksiffran då var nytt publikrekord för fotboll i Göteborg. Karl-Alfred Jacobsson sköt bollen distinkt i nättaket, medan Erik Bergkvist svarade för IFK Göteborgs mål. Tabellplacering: 2.
Bortamatch mot serieledarna Helsingborg tycktes inte skrämma Gais denna majsöndag på Olympia. Gais pressade hårt direkt från början, men skåningarna tog ledningen. Karl Alfred Jacobsson kvitterade, men Helsingborg tog ledningen ännu en gång. Bara några minuter före halvtidsvilan nickade Karl-Alfred Jacobsson in en hörna från brodern Sanny Jacobsson. Det blev för övrigt Sanny Jacobsson som i andra halvlek avgjorde matchen genom att på bästa sätt förvalta Hasse Olssons inlägg. Matchen slutade alltså 2–3 (2–2) och Gais var åter i serieledning. TP: 1!
Näst sista serieomgången och Djurgården välkomnades till Ullevi. Gais ses som storfavorit, både när det gällde matchen men också som allsvensk seriesegrare. Men det blev en gastkramning för hemmapubliken. Djurgården tog på ledningen med 0–1 samt reducerade i andra halvlek från 3–1 till 3–3, men sedan tog bröderna Jacobsson saken i egna händer, eller kanske egna fötter, och Karl-Alfred Jacobsson hittade Sanny Jacobsson med två finfina passningar och därefter var ställningen 5–3. Sanny Jacobsson svarade totalt för ett hat trick, medan Karl-Alfred Jacobsson och Bertil ”Jompa” Andersson gjorde var sitt mål. AIK plockade två poäng och Helsingborg klarar en poäng i denna omgång och därmed var det tre lag som hade möjlighet till det allsvenska guldet, men 60-årsfirande Gais var storfavorit. TP: 1!
Sista omgången och Gais behövde en poäng för att erövra SM-guldet. Att vinna på beställning borta mot Jönköping är inte så lätt och det gjorde inte heller Gais denna söndag. Det blev inte lättare av att Sanny Jacobsson blev svårt skadad redan efter 35 minuter och på den tiden fick man inte byta in några reserver, så nu blev det att spela med tio man. Gais gjorde inga mål i den närmast tropiska hettan, men det gjorde däremot Helsingborg i sin match. Skåningarna svarade för fyra mål mot Elfsborg, så det var ju tur att Gais motståndare inte heller gjorde mål och att matchen i Jönköping därmed slutade 0–0. Slutlig tabellplacering: Etta!
Hade man som i våra dagar fått tre poäng för vunnen match, hade faktiskt inte Gais vunnit sitt guld, ty målskillnaden var sämre än tvåan Helsingborg. Ännu mera märkligt kanske det är att Degerfors IF slutade trea efter 22 matcher med en målskillnad på 30–34, alltså -4 i målskillnad.
Beträffande skytteligan vann Karl-Alfred Jacobsson denna för tredje året i följd. Han gjorde 21 mål 1953/54 i jämförelse med 24 mål 1952/53 och 17 mål 1951/52.
Gais fick sina guldmedaljer i
samband med landskampen på Ullevi fredagen den 4 juni 1954 mellan Sverige och Finland och enligt tillförlitliga källor fick elva gaisare – även en i Oddevold, Stig Andersson, en guldpeng, och att guldmedaljen då skulle vara värd 500 kronor.
De spelare som tilldelades guldmedaljer var Hasse Olsson, Leif Forsberg, Bertil ”Jompa” Andersson, Ingemar Eriksson, Karl-Alfred Jacobsson och Frank ”Sanny” Jacobsson. Bertil Sernros, Stig Björkman, Kurt Torstensson, Rune Jingård och Stig Andersson. Arne Lund och målvakten Leif Andersson spelade nio matcher, vilket var för få för att tilldelas en guldmedalj.
I en Stockholmstidning hittar vi ett referat från medaljutdelningen: ”Göteborg är nog alltjämt fotbollshuvudstaden. Det luktar fotboll lång väg, och publiken har den oskattbara förtjänsten att se båda lagen på banan. Man följer de sportsliga prestationerna och applåderar därefter.”