Lägre krav kan bli ekonomisk vinst
Kulturförvaltningen i Göteborgs stad står under ekonomisk press och överväger att avskaffa förseningsavgiften på biblioteken. Det kan verka lite bakvänt vid en första anblick, en avgift borde väl om något kunna bidra till att stärka ekonomin? Riktigt så enkelt är det dock inte.
Det rör sig om förhållandevis små summor, tre kronor per dag upp till max sextio kronor för försenad vuxenlitteratur. Anette Eliasson, sektorchef med ansvar för stadens bibliotek, understryker att det handlar om en administrativ kostnad och får medhåll från kulturnämndens ordförande Ann Catrine Fogelgren (L).
Tittar man på andra bibliotek som valt den vägen så verkar det finnas anledning att tro att avskaffade förseningsavgifter faktiskt kan leda till en ekonomisk nettobesparing. Karlskoga kommun avskaffade förseningsavgiften den 1 januari 2018.
Vid årets slut kunde de konstatera att svinnet av böcker inte ökat, samtidigt som de uppnått en ekonomisk besparing. Detta genom att den assistenttjänst som har använts till att hantera kravverksamheten, med medföljande personalkostnader på hundratusentals kronor, kunnat frigöras för andra arbetsuppgifter.
Men, oavsett eventuella ekonomiska besparingar, är det verkligen rätt och rimligt att avskaffa avgifterna? Riskerar det inte att uppmuntra slarv och slapphet? Ligger det kanske någonting i läsarkommentaren till GP:s nyhetsartikel i ämnet, som hävdade att det kan leda till att färre böcker lämnas tillbaka, vilket i förlängningen innebär en sämre tjänst för skötsamma kunder?
Nej, även på det området verkar erfarenheter från verkligheten strida mot det intuitiva antagandet att bibliotekskunderna blir slappare om de inte riskerar böter.
Sammanställningar gjorda av Slate i USA och Public Libraries News i Storbritannien, där liknande förändringar skett i lite större skala, visar på huvudsakligen goda resultat. Fler böcker lånas ut, utan att svinnet ökar. Angusbiblioteken i Storbritannien fick tillbaka böcker till ett värde långt högre än förseningsavgifterna när dessa avskaffades. Erfarenheterna från Storbritannien pekar också på indirekta besparingar, exempelvis i och med att man kunnat ta bort kontanthanteringen, något även Göteborgs politiker fått upp ögonen för.
Vad är då de politiska lärdomarna av detta? Ja, dels att allt inte är så enkelt som det kan verka, men kanske framförallt att en till synes väldigt liten administrativ kostnad kan vända vinst till förlust. Det är värt att påminna om, i ett samhälle där kulturnämnden ironiskt nog ansvarar för att finansiera “det fria kulturlivet”. I debatten låter det ofta som om vi får en massa “gratis” kultur när politikerna samlar in skattepengar och via administratörer delar ut dem igen.
Och den sorts sent påtänkta administrativa effektiviseringar som allt för ofta blir aktuella först när förvaltningar befinner sig i kris, kunde med fördel genomföras löpande. Dels så att pengarna går dit de faktiskt behövs, men också för att inte hålla skatten högre än nödvändigt.
En till synes väldigt liten administrativ kostnad kan vända vinst till förlust