Han var en man med många nyanser

Minnesord:

Lis Hellström Sveningson minns skådespelaren Roland Janson som en energibomb med ett perspektiv som kom underifrån.

Skådespelaren och dramatikern Roland Janson är död. Sista gången jag mötte honom var han ute på kvällspromenad med hunden. Vi bytte några ord med våra gemensamma vänner.

I mötet framstod han som en äldre, vänlig och lågmäld, nästan mild man. En total kontrast till den frenetiska energibomb jag kom i kontakt med för fyrtio år sedan. Då hade han just skrivit sin debutpjäs ”Bänken”, som han själv spelade i tillsammans med Weiron Holmberg och Sten Ljunggren.

Roland Hedlund regisserade och premiären ägde rum på Frölunda kulturhus i samband med husets invigning. Det passade Roland Janson att ha premiär i förorten i stället för på Folkteatern i centrum. Jag arbetade på Stadsteaterns och Folkteaterns då gemensamma avdelning Publiktjänst och bistod en kollega i publikarbetet. Vi visste alla att detta var en särskild produktion, men hur mycket ”Bänken” skulle komma att efterfrågas och spelas kunde jag aldrig ana.

I pjäsen samlade Roland Janson egna livserfarenheter och använde dem som hävstång för att avslöja och påstå något angeläget om samhället. Den gången stod spriten i centrum. Men oavsett ämnet skrev Janson med ett perspektiv som kom underifrån.

Hans väg till teatern och filmen gick inte genom scenskolor och liknande studier. Att han en dag skulle spela på Dramaten fanns inte ens i fantasin. Roland Jansons bakgrund var verkstadsindustri och stenhuggeri. Och en rejäl sväng i alkoholdimmorna, innan han blev nykter alkoholist. Om det skrev han i boken ”Nackspärrarnas rike”, 2010.

Han kom till Folkteatern i den tid när teatern med Lennart Hjulström som chef försökte nå en ny publik. Hjulström gav plats för många olika skådespelare.

Roland Janson hörde till de medarbetare som kunde få kontakt med de teaterovana grupper man ville nå. Det blev flera pjäser av dramatikern Janson. Titlar som ”Muggen”, ”Knappkorgen” och ”Oket” vittnar om ämnen och den politiska attack som var hans livsluft.

Kändis blev han genom filmrollerna. Främst när han spelade rollen Gösta i ”Sällskapsresan” där hans koleriska energi fick fritt utlopp. Efter det kunde han röra sig som fisken i vattnet i skådespelarbranschen. Tillsammans med Weiron Holmberg uppnådde han kultstatus som sinnebilden för gormande arbetargubbar från Göteborg. Men det är en grov förenkling. Roland Janson hade mitt i sitt politiska patos många nyanser. Det var en kvalitet att han vågade säga ifrån.