Ingrid Carlberg hittade en annan sida av Alfred Nobel
Författaren Ingrid Carlberg dammsög arkiv i fem länder och följde årtionden av brevkorrespondens för att komma till botten med historien om Alfred Nobel. Bilden som tecknades var av en framgångsrik affärsman, som drömde sig bort till skrivmaskinen och laboratoriet.
Omkring 1860 formulerar en nära trettioårig Alfred Nobel sin dröm i en dikt: en äldre version av honom själv befinner sig i en bubbla. I denna bubbla är han berömd, inte rik, men han väcker beundran för att han gjort mänskligheten den största nytta.
De sista orden stryker han under i sitt block. Lägger sedan till:
“Allt det där fanns i min bubbla. Sedan sprack den”.
I sin nya bok, den omfångsrika “Nobel: den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris” tecknar Ingrid Carlberg ett porträtt i helfigur över Nobelprisets skapare, vida ansett som den största hyllningen till vetenskapen. Ingrid Carlberg sporrades av den växande fientligheten mot densamma.
Hans person till trots är detta den första heltäckande biografin om Alfred Nobel byggd på originalkällor. De böcker som skrevs fram till 1950-talet producerades av Nobelstiftelsen, och färgades av den bild de själva ville förmedla; då utan hans många slängar mot kyrkan, hans kärleksliv – eller kanske brist på sådant, och hans dystra sinnelag. De senare biografierna var mer eller mindre transkriberingar av de tidiga verken.
– Man ville putsa fram en bild av en oförvitlig samhällsmedborgare. Det var inte så att han hade en massa lik i garderoben som man försökte dölja. Men man ville att han skulle stå över vanliga, mänskliga tillkortakommanden, säger Ingrid Carlberg.
I fyra år har hon dammsugit arkiv i de fem länder där Alfred Nobel bodde: Sverige, Ryssland, Frankrike, Tyskland och Italien. Följt årtionden av brevkorrespondens.
Men det är inte enbart en vaggan till graven-berättelse, utan också en exposé över vetenskapens, teknologins, medicinens, och nationalstatens utveckling under 1800-talet. Ett århundrade då världen går från mörker till ljus, bokstavligt talat. Thomas Edisons glödlampa, Alexander Graham Bells telefon, Louis Pasteur och mikrobiologin.
Alfred Nobel föds i Stockholm 1833, fattigt. Pappan Immanuels, också han uppfinnare, företag har kantrat, och tidigare samma år har familjens hus på Långholmen brunnit ner. De många trångmålen gör att Immanuel Nobel hamnar i Ryssland, blir rik på en undervattensmina som tsarfamiljen intresserar sig för. Familjen återförenas senare just där.
1867 tar Alfred Nobel patent på dynamiten, blir miljardär med dagens mått.
Tankarna finns dock på annat håll. Han skriver poesi och romaner livet igenom, som hamnar i skrivbordslådan. En förtida, men högst verklig Hjalmar Söderberg-figur tonar fram.
– Som jag ser det levde han vid sidan om det liv han egentligen drömde om att leva, säger Ingrid Carlberg.
Den andra drömmen handlade om vetenskapen. Alfred Nobel vill stå i ett laboratorium, syssla med fysik och kemi. Även som upphöjd af
färsman längtar han dit. Uppfinningarna är blott en språngbräda till att förverkliga sig själv och vara till största nytta för mänskligheten.
Alfred Nobel är givmild, snäll, för att inte säga dumsnäll. Delar med sig både av kapital och upptäckter till närstående och bekantskaper. Det gör honom till ett lätt offer för lycksökare, och svek. Konflikterna med bröderna Ludvig och Robert, som funnit olja i Baku i nuvarande Azerbajdzjan är många. Senare anklagas han för spioneri av franska säkerhetstjänsten och tvingas lämna landet. Droppen blir den patentstrid på 1890-talet då två brittiska professorer roffar åt sig patentet på en av hans uppfinningar.
– Det är då han, som jag tolkar det, bestämmer sig att han inte kan vänta längre, utan måste förverkliga sin dröm.
Besviken, kanske aningen desillusionerad, bestämmer han sig för att Nobelpriset ska bli hans arv. Det är i alla fall så Ingrid Carlberg tolkar det. I brev skriver Alfred Nobel att hans pengar gör bäst nytta om de används för oberoende forskning.
En vanlig tolkning är att testamentet nedtecknades i iver för att döva samvetet över att dynamiten inte uppfattades vara till största nytta för mänskligheten. Men Ingrid Carlberg ser det på ett annat sätt.
– Det här var något han tänkt igenom under ett antal år. När han inte själv kunde bidra så ville han lyfta fram vetenskapen. I breven kan man se en process där han börjar röra sig mot någon typ av belöning. Första gången han nämner tanken på ett pris är tre år innan han skriver det slutgiltiga testamentet.
Efter Alfred Nobels död 10 december 1896 tas testamentet emot som en sensation. Den höga prissumman är medveten, förutom äran skulle forskarna med pengarnas hjälp kunna koncentrera sig på sin forskning.
Dynamiten och freden, förhållandet dessa två emellan, går att spåra till i dag. Allt mer avancerade vapen ska skapa en terrorbalans där ingen vågar förklara krig.
Krigen som den bistra verkligheten, freden idealtillståndet att sträva efter.
Är det så han motiverar sina affärer?
– Det är hans syssla, hans vardag och hans verklighet. Men han gör det aldrig hemligt att han drömmer om fred i världen, och att hans vapen kan bidra till den. Det finns en darwinistisk tanke om att nationerna genom evolutionen kommer utvecklas till ett fredligare tillstånd. Där ansågs vassare vapen ha en roll. Det är lustiga resonemang, men de för dem.
Ingrid Carlberg kunde inte låta bli att småle när krisen inom Svenska Akademien bröt ut under arbetet med boken, men valde till slut att inte beröra detta, och påminner om att Akademien om möjligt hade ännu sämre anseende under sent 1800-tal då Hjalmar Branting ansåg att man inte kunde finna en mer inkompetent församling att dela ut priset.
Nobelpriset blev stort från start, 1901, och har i stort utvecklats till det Alfred Nobel syftade till.
– I hela resonemanget om att det skulle gynna den oberoende forskningen finns ju också känslan att priset skulle möjliggöra saker, inte vara en belöning vid livets slut. Det tror jag är en stor skillnad mot vad Alfred tänkte sig.
– Hans tanke var att priset skulle vara för en insats från föregående år, men det tog man bort redan till första året. Det tar ju ett tag innan man vet värdet av en vetenskaplig upptäckt. Det resonemanget finns ju inte riktigt hos Nobel.
”
Som jag ser det levde han vid sidan om det liv han egentligen drömde om att leva. Ingrid Carlberg Författare och journalist