”Det finns lös­ning­ar för kli­mat­kri­sen”

Göteborgs-Posten - - Sidan 1 - Alex­an­der Piau­ger alex­an­der.piau­[email protected]

– Det finns ing­en an­led­ning för in­di­vi­der att ha kli­ma­tång­est. Vi ska va­ra oro­li­ga för de ohåll­ba­ra tren­der vi föl­jer, men det finns lös­ning­ar. Det sä­ger Sve­ri­ges näst mest kän­da kli­mat­pro­fil Johan Rock­ström. Och mil­jö­vetar­pro­fes­sorns råd till svenskt nä­rings­liv ly­der: Sätt kli­ma­tet mitt i af­färsmo­del­len.

Det se­nas­te sto­ra kli­mat­mö­tet var ”ett miss­lyc­kan­de” – och mil­jo­ner unga de­mon­stre­rar i vre­de runt om i värl­den. Kanske hål­ler bå­de mänsk­lig­he­ten och res­ten av pla­ne­ten på att utro­tas. Än­då tyc­ker Johan Rock­ström att det finns an­led­ning att hål­la mo­det up­pe. GP fick en ex­klu­siv in­ter­vju med Sve­ri­ges näst kän­das­te kli­mat­pro­fil.

Bak­dör­ren smäl­ler igen med en dov duns. Den svar­ta bi­len har väx­elspak med glas­de­tal­jer från Or­re­fors, det luk­tar skinn i ku­pén. Rak­ryg­gat tar mil­jö­vetar­pro­fes­sorn Johan Rock­ström plats i bak­sä­tet. Han har fotrik­ti­ga skor och en grå­blå skjor­ta med ka­vaj. An­sik­tet är sam­man­bi­tet, som om det till­hör­de en per­son med ett oer­hört späc­kat sche­ma. Det gör det ock­så.

Re­dan in­nan lunch har han flu­git från Ber­lin till Gö­te­borg, via Mün­chen. Un­der da­gen ska han ta­la på Cli­ma­te awa­re­ness ini­ti­a­ti­ve, ett mil­jö­se­mi­na­ri­um för Gö­te­borgs nä­rings­liv som Ern­ströms­grup­pen an­ord­nar. För­ra vec­kan var han i New York. Se­na­re i ef­ter­mid­dag fly­ger han hem till Ber­lin igen.

Bil­re­san mel­lan Land­vet­ter flyg­plats och cen­tra­la Gö­te­borg är det en­da till­fäl­let på fle­ra vec­kor att få pra­ta med Johan Rock­ström i mer än någ­ra mi­nu­ter. En chans att få stäl­la frå­gan: hur var flyg­re­san?

– Det är all­tid ett även­tyr att ta

Vi har till­räck­ligt med be­vis som ta­lar för att vi sit­ter på lös­ning­ar som kan ta oss bort från de all­ra mest ka­ta­stro­fa­la kon­se­kven­ser­na av de glo­ba­la ris­ker vi står in­för

sig från den gam­la klas­sis­ka Ber­lin Te­gel-flyg­plat­sen. Men det gick bra, sä­ger han.

Men det blir ju iro­niskt, du har flu­git hit och ska fly­ga hem. Vi ska åka bil in till stan och det du ska pra­ta om är kli­ma­tet. Hur ser du på den frå­gan, är kli­ma­tet nå­got man be­hö­ver ta an­svar för per­son­li­gen?

– Bå­de ja och nej. Å ena si­dan är det nå­got yt­terst pro­ble­ma­tiskt, jag la­bo­re­rar kon­stant med att för­sö­ka mi­ni­me­ra mitt fly­gan­de. I ar­be­tet blir det för myc­ket. Jag för­sö­ker åka tåg och an­vän­da di­gi­ta­la kon­fe­ren­san­ord­ning­ar. Så visst är det ett in­di­vi­du­ellt val, även för mig. Sam­ti­digt är jag över­ty­gad om att om­ställ­ning­en till en fos­sil­fri, mo­dern väl­färd ald­rig kom­mer att lyc­kas om den in­ne­bär sto­ra upp­off­ring­ar. Att människor ska be­hö­va upp­hö­ra med sa­ker som är djupt ro­ta­de i vad vi as­so­ci­e­rar med ett bra liv, näm­li­gen möj­lig­he­ten att för­flyt­ta oss och um­gås med människor i oli­ka de­lar av värl­den.

Det är två sa­ker att hål­la i hu­vu­det sam­ti­digt, att kli­ma­tet bå­de är ett sam­hälls­pro­blem och nå­got man kan på­ver­ka själv?

– Det är helt nöd­vän­digt att tän­ka så. Jag är väl­digt tyd­lig med att dis­kus­sio­nen om ”kli­ma­tång­est” är fel­ak­tig. Det finns ing­en an­led­ning för in­di­vi­der att ha kli­ma­tång­est. Vi ska va­ra oro­li­ga för de ohåll­ba­ra tren­der vi föl­jer, men det finns lös­ning­ar. Sam­häl­len mås­te om­struk­tu­re­ras och vi mås­te på de­mo­kra­tisk väg få vå­ra le­da­re att age­ra, så att vi som in­di­vi­der kan få le­va i håll­ba­ra sam­häl­len. •

53-åri­ge Johan Rock­ström har se­dan länge blom­mat ut till en av de mäk­ti­gas­te svens­ka auk­to­ri­te­ter­na i kli­mat­frå­gan. Ef­ter att ha läst till ag­ro­nom vid Sve­ri­ges lant­bruks­u­ni­ver­si­tet i Uppsa­la dis­pu­te­ra­de han 1997 i Na­tu­ral Re­sour­ces Ma­na­ge­ment vid Stock­holms uni­ver­si­tet.

Han har som­marpra­tat, bli­vit ut­sedd till årets svensk och lis­tan över hans aka­de­mis­ka pub­li­ka­tio­ner på­min­ner om oänd­lig­he­ten. Se­dan 2018 är han di­rek­tör för Pots­dam In­sti­tut e for Cli­ma­te Im­pact Re­se­arch, et­ta v värl­dens le­dan­de kli­mat­forsk­nings cent­rum­be­lä­get ut­an­för Ber­lin.

Men Johan Rock­ström har in­te ba­ra fått rygg­dun­kar. I kom­men­tarsfält och på kli­mat­för­ne­kan­de blog­gar ifrå­ga­sätts hans kom­pe­tens, med mer el­ler mind­re kon­spi­ra­tions­te­o­re­tis­ka ar­gu­ment. Även eta­ble­ra­de tid­ning­ars le­dar­si­dor har i vis­sa fall på­stått att Rock­ström över­dri­ver kli­mat­ho­tet. Bland auk­to­ri­te­ter och and­ra aka­de­mi­ker finns ock­så upp­fatt­ning­ar som skil­jer sig från Rock­ströms. I de fal­len hand­lar det sna­ra­re om att svens­ken skul­le va­ra för po­si­tiv.

I en in­ter­vju med The Gu­ar­di­an pra­tar till ex­em­pel Stan­ford-pro­fes­sorn Paul Ehr­li­ch om att ”ci­vi­li­sa­tio­nens kol­laps är näs­tan sä­ker in­om någ­ra de­cen­ni­er”. Och den ame­ri­kans­ke för­fat­ta­ren Roy Scran­ton me­nar att män­ni­skan mås­te för­be­re­da sig på sin egen arts un­der­gång.

Den ty­pen av dysto­pis­ka fram­tids­pro­fe­ti­or vän­der sig Johan Rock­ström emot.

– Till att bör­ja med är de in­te sär­skilt kon­struk­ti­va. Men jag tyc­ker in­te hel­ler att de över­ens­stäm­mer med san­ning­en. Vi har till­räck­ligt med be­vis som ta­lar för att vi sit­ter på lös­ning­ar som kan ta oss bort från de all­ra mest ka­ta­stro­fa­la kon­se­kven­ser­na av de glo­ba­la ris­ker vi står in­för, sä­ger han.

Han på­pe­kar sam­ti­digt att ”vi när­mar oss far­li­ga grän­ser” och är i ett ”väl­digt pre­kärt lä­ge”. En­ligt FN:s kli­mat­pa­nel, IPCC, be­hö­ver ut­släp­pen i värl­den hal­ve­ras un­der de kom­man­de tio åren för att pla­ne­tens upp­värm­ning ska stan­na vid en och en halv grad. En hel del forsk­ning pe­kar ock­så mot att om mänsk­lig­he­ten över­sti­ger den ni­vån av upp­värm­ning finns det sto­ra­risk er förs åkal­la­de själv­för­stärk an­de­ef­fek­ter.

” Ve­ten­ska­pen ska in­te va­ra på bar­ri­ka­der­na, men där­e­mot kan vi sam­ar­be­ta med ak­tö­rer som sit­ter på lös­ning­ar

En­ligt Johan Rock­ström skul­le det kun­na le­da till ”väl­digt svå­ra lev­nads­för­hål­lan­den” för en stor del av värl­dens be­folk­ning.

– Vi mås­te nå en han­ter­lig fram­tid på jor­den. Vi ska in­te va­ra så na­i­va som att tro att vi kan få en jung­fru­lig fram­tid, där vi in­te får någ­ra som helst kon­se­kven­ser. Ta ex­em­pel­vis tor­kan och het­tan vi har upp­levt i Sve­ri­ge två som­rar i rad. All kli­mat­forsk­ning idag visar att re­dan om tret­tio år så kom­mer med stor san­no­lik­het den ty­pen av vä­der­hän­del­ser lig­ga mer i me­del­vär­det på hur ett ty­piskt år kan se ut. Det som för ba­ra 30 år se­dan var ex­tremt, kom­mer om ba­ra 30 år att va­ra nor­malt.

Du ska pra­ta för Gö­te­borgs nä­rings­liv, är kli­mat­ho­tet verk­li­gen de­ras problem?

– Det är de­fi­ni­tivt al­las problem, men det är nä­rings­li­vets sto­ra möj­lig­het. Om ve­ten­ska­pen har den gu­la ledar­trö­jan, så lig­ger nä­rings­li­vet på rul­le. Det är där det rör på sig. Jag kom ny­li­gen från kli­mat­topp­mö­tet i New York, som jag be­dö­mer som ett miss­lyc­kan­de. I al­la fall i me­ning­en att det po­li­tis­ka le­dar­ska­pet i värl­den in­te res­te sig. Men nä­rings­li­vet där­e­mot, där ser vi över 700 sto­ra mul­ti­na­tio­nel­la fö­re­tag som har an­ta­git skar­pa, ve­ten­skap­ligt ba­se­ra­de mål för att hål­la sig in­om två gra­ders upp­värm­ning. Vi har många bo­lag som sät­ter si­na eg­na skugg­pri­ser på kol. Fi­nans­bran­schen, till och med ol­je­in­du­strin, är vil­li­ga att bör­ja för­stå att vi är in­ne i slutron­den på den fos­si­la re­san.

Vil­ket an­svar kan man läg­ga på en­skil­da fö­re­tag?

– För svenskt nä­rings­liv är det­ta in­te ens en mil­jöfrå­ga. Mitt råd till en sty­rel­se i ett svenskt bo­lag är: stryk all form av cor­po­ra­te so­ci­al re­spon­si­bi­li­ty om kli­ma­tet, att par­ke­ra frå­gan som nå­got slags mo­ra­l­an­svar. Nå­got man äg­nar sig åt när man har li­te net­to­vinst över som man in­te rik­tigt vet vad man ska gö­ra av. Sätt kli­ma­tet mitt i af­färsmo­del­len. Vad in­ne­bär det för ut­veck­ling­en av vårt bo­lag om vi ska ha noll net­to­ut­släpp?

Men om man har en verk­sam­het i Gö­te­borg, vil­ka ris­ker ut­gör kli­mat­ho­tet då? Kom­mer sta­den att ham­na un­der vat­ten?

– Ut­an tve­kan kom­mer Gö­te­borg, lik­som and­ra stä­der i Sve­ri­ge, att drab­bas hår­da­re av ex­tre­ma vä­der­hän­del­ser. Fram­för allt vär­me­böl­jor och ex­trem ne­der­börd. Gö­te­borg är en ned­ströms stad vid ha­vet, på läng­re sikt finns det själv­klart ut­ma­ning­ar med havs­utök­ning. De är stör­re här än i till ex­em­pel Stock­holm el­ler Umeå. Men den störs­ta ut­ma­ning­en för Gö­te­borg som stad är vad som hän­der ute i värl­den. Hur kom­mer mi­gra­tions­ström­mar att se ut i fram­ti­den? Hur kom­mer världs­e­ko­no­min drab­bas av sto­ra, ex­tre­ma, kli­ma­tor­sa­ka­de vä­der­hän­del­ser? Kol­lap­ser av eko­no­mi­er på grund av tor­ka, som le­der till mat­brist, som le­der till desta­bi­li­se­ring. Vad får det för kon­se­kven­ser för Gö­te­borg?

Ute i värl­den är frå­gan om hur män­ni­skan på­ver­kar kli­ma­tet kanske mer brän­nan­de än nå­gon­sin. Se­dan ett drygt år till­ba­ka på­går den glo­ba­la pro­test­vå­gen ”Skol­strejk för kli­ma­tet” – där främst unga vi­sat sitt miss­nö­je ge­nom att de­mon­stre­ra värl­den över.

Vec­kan mel­lan 20 och 27 sep­tem­ber del­tog en­ligt upp­gift sex mil­jo­ner människor värl­den över i kli­mat­pro­tes­ter­na. Och i cent­rum för rö­rel­sen står en 16-årig svens­ka, Gre­ta Thun­berg, vars in­sats gjort att hon av de sto­ra spel­bo­la­gen an­ses som fa­vo­rit till att vin­na No­bels freds­pris.

För Johan Rock­ström in­ne­bär ung­doms­rö­rel­sen att han in­te läng­re är Sve­ri­ges kän­das­te kli­mat­pro­fil – men ock­så att hans äm­ne fått drag­hjälp och ge­nom­slag på bred front.

– Som fors­ka­re har jag och mi­na kol­le­gor sna­ra­re und­rat: Var är al­la ung­do­mar? sä­ger han.

– År ut och år in har det känts gans­ka en­samt att som aka­de­mi­ker för­sö­ka kom­mu­ni­ce­ra kli­ma­tris­ker. Men så vak­nar änt­li­gen ung­do­mar­na och Gre­ta Thun­berg blir en glo­bal portal­fi­gur. En hel ton­års­rö­rel­se där le­dar­na do­mi­ne­ras av unga tje­jer. Det är fan­tas­tiskt!

Var­för är just ung­do­mar­na så vik­ti­ga?

– De sit­ter på två oslag­ba­ra jo­ker­kort. Näm­li­gen att de är de en­da som med tro­vär­dig­het kan ta­la om fram­ti­den, det är ett kort ing­en kan ta ifrån dem. Men de har ock­så ett kort till, näm­li­gen san­ning­en. Och sit­ter man med de två kor­ten på hand, san­ning­en och fram­ti­den, så blir man en kraft som är näs­tan omöj­lig att be­seg­ra.

Du är fors­ka­re, me­dan Gre­ta Thun­berg är ak­ti­vist och opi­ni­ons­bil­da­re. Finns det en mot­sätt­ning mel­lan ak­ti­vism och kun­skap?

– In­te mot­sätt­ning, men det är väl­digt vik­tigt att hål­la rå­gång­en mel­lan ve­ten­skap och ak­ti­vism. Vi spe­lar oli­ka rol­ler. Ve­ten­ska­pen ska in­te va­ra på bar­ri­ka­der­na, men där­e­mot kan vi sam­ar­be­ta med ak­tö­rer som sit­ter på lös­ning­ar, allt från po­li­cy till ci­vil­sam­häl­le. Men det hand­lar om att hål­la sig in­om si­na eg­na rol­ler. Den ve­ten­skap­li­ga in­tegri­te­ten, vår tro­vär­dig­het, är ett av de ab­so­lut vik­ti­gas­te verk­ty­gen vi har.

Bild: Jo­nas Lindstedt

Bil­der: Jo­nas Lindstedt

Pro­fes­sor Johan rock­ström, 53, är di­rek­tör vid kli­ma­tin­sti­tu­tet i Pots­dam och ti­di­ga­re chef för stock­holm re­si­li­ence Cen­ter.

gäs­ter från stor­ban­ker och ad­vo­kat­fir­mor var in­bjud­na till ber­ga­kung­en för att lyss­na till ta­la­re på Cli­ma­te awa­re­ness ini­ti­a­ti­ve. För­u­tom rock­ström fram­träd­de ock­så eko­no­men klas eklund.

bå­de gre­ta thun­berg och den tys­ka kli­ma­tak­ti­vis­ten Lu­i­sa Neu­bau­er har be­sökt kli­ma­tin­sti­tu­tet i Pots­dam. Johan rock­ström väl­kom­nar ”kraf­ten i den här ung­doms­rö­rel­sen”.

Ar­kiv­bild: To­mas One­borg

gre­ta thun­berg de­mon­stre­rar ut­an­för riks­dags­hu­set i feb­ru­a­ri i år. Någ­ra må­na­der se­na­re har hen­nes rö­rel­se fått ung­do­mar från he­la värl­den att en­ga­ge­ra sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.