Fuck cancer
En knöl, en dom, en fruktad död. Panisk ångest med andningsnöd. Operationer, cellgifter och strålskadad hud. Tatuerade prickar och hårlös skrud.
Rinnande näsa, kortison, trötthet och värk i själ och kropp. Skör rödflammig hud, smakförlust, kraschad mage och livförsäkringsstop.
Morfin, laxoberal och magsårsmediciner.
Venport, piccline och ännu mer toxiner.
Krossade drömmar, varför jag och varför nu?
Tankar på döden, begravning och annat tabu.
Vem tröstar barnen om jag inte får finnas?
Blir jag bara en bild de kan minnas?
Sömnlösa nätter och tusentals råd. ”Ät broccoli, skippa socker och undvik rökt ål”
Vad ska man tro, vad är verkligt och rätt?
”Jag känner en som känner en som säger att cannabis och gojibär är ett bra sätt”. Håret kom åter, huden är numera inte lika skör .
De yttre ärren har bleknat, men inte alla innanför.
”Vad glad jag är att du vann. Du är ju så stark”. Omgivningen grattar, hurrar för återvunnen mark.
Men vägen jag går på blev inte asfalterad och trygg som förut. Nu blev den minerad, full av fallgropar och monster bakom varje knut.
Har jag gjort allt jag kan, eller kan jag göra mer?
Är jag frisk? Är jag säker? Tankarna tar citolapram för att kunna varva ner. Men tiden har gått, den har skapat en sköld av kevlar. Hoppet blir större, hoppet om att få finnas kvar.
Min väg har jag lagat och lappat med erfarenhet. Hosta kan vara förkylning och värk är inte alltid skelettmetastas, jag vet.
Ibland ramlar jag men jag kan ta mig upp.
Andra drabbade har blivit min själsliga trupp.
Många har dött av cancern, ett mord.
Men många får fortsätta länge till på vår Jord.
Jag kommer aldrig bli som innan, men det blev ändå bra. Och med tiden hoppas jag att DU också kan känna som jag.
Fuck cancer.