Mörket välbehövligt när mytisk kärlekshistoria får liv
Dokumentär Marianne & Leonard – Words of love Regi: Nick Broomfield Med: Leonard Cohen, Marianne Ihlen m fl USA, 2019 (102 min)
Marianne Ihlens och Leonard Cohens relation är en av 1900-talets mest kända kärleksaffärer. Hon, den blonda norskan som 1960 träffar den mörke judiske författaren på en magisk grekisk ö. Cohen, som blir världsberömd singer-songwriter, turnerar världen över och odödliggör henne i sånger som ”So long, Marianne”. Som skickar en sista hälsning till Mariannes dödsbädd 2016 innan han själv går bort tre månader senare.
Det är den poetiska versionen av Marianne Ihlens och Leonard Cohens liv. Och trots att otaliga Cohen-biografier har försökt, så är det en historia som länge har väntat på att få lite mer kött på benen än de som ryms i tre ackord.
Dokumentärfilmaren Nick Broomfield, vars långa cv inkluderar filmer som ”Kurt & Courtney” (1998) och ”Biggie & Tupac” (2002), visar sig vara rätt person för att expandera den berättelsen. Broomfield, känd för sin självreflekterande stil där han tar plats i det dokumentära, var nämligen en av Mariannes älskare och det var hon som fick honom att plocka upp en kamera.
”Marianne & Leonard – Words of love” är en film som vackert väver ihop en plats – Hydra, ön som drog till sig bohemiska konstnärer från hela världen – med huvudpersonerna. Cohens karriär, från det oväntade genombrottet och statusen som ”de kvasideprimerade kvinnornas poet” till ålderdomens fenomenala konserter, och Mariannes liv och roll som musa.
Men den stora behållningen bortom snygga svartvita bilder på Cohen, Marianne och Hydras åsnor, är att Broomfield för en gångs skull drar fram taggarna som denna era av fri kärlek förde med sig. Marianne som standby-musa medan Cohen lever i drog- och sexmissbruk. Poeten Irving Laytons hustru Aviva är härligt frispråkig kring vilka som tjänade på friheten (männen) och vilka som skadades svårast av den – barnen. De som fick LSD i läsken på Hydra när de var 13 år. Mariannes son Axel lämnades vind för våg när mamma demonstrerade eller flyttade efter män som Cohen, och har levt hela sitt vuxna liv som institutionaliserad.
Balansgången är svår mellan konstnärsmytens lockande förtrollning och dess allra svartaste sidor och ”Marianne & Leonard – Words of love” lyckas inte hålla sig borta från det värsta romantiserandet av Skaparmannen. Något som ju är särskilt svårt i sällskap med Leonard Cohen. Med det är perspektiv vi lär få se mer av när 60-talseran underkastas andra granskningar i framtiden – och det här är en utmärkt början.