Suget i sjötarmen
Nu suger det rejält i sjötarmen, meddelar Skepparn en dag.
Själva har vi inte något sådant organ. Men sug och tarmar av det slaget hänger nog ihop med båtar man själv kan styra och ställa med och allt i den vägen kom sent in i vårt liv.
Ja vi styr ju inte nu heller, men vi är med när fartyget tar sig fram i hamnen och Vallgraven på sjövägar som inte Styrsöbolaget har lagt fast. Skepparn är ju alltid herre över vår färd. Och för oss som är med blir varje sådan resa unik.
Nu är i alla fall tanken att suget i sjötarmen ska stillas. Reportagebåten ”Stadig” ska alltså ta oss ut på ännu en odyssé.
Att vi blir så mångordiga beror delvis på att vi sitter och väntar på att ”Stadig” ska landa vid operan där vi ska gå ombord. Det vimlar inte av segel här men av plast och glas och båtarna är i flermiljonklassen och mer.
Suget har nog också med sjöns rörelser att göra, tror vi, hur båten möter vågor och vatten och hur den går i sjön och hanterar vindarna. Varje fartyg har sina egna rörelser, gissar vi. Som i dansens virvlar där var och en har sin egen stil. Hur de svänger om på det där gungande golvet är i så fall en fråga om båtarnas identitet.
Nu kommer nog ”Stadig” snart.
Det betyder ju också att suget handlar om ”Stadig”, tror vi, hur den rör sig på den svajiga dansbanan i hamnen. Båten är stabil och har mer muskler än vi egentligen behöver. Den är byggd för att rädda människor och ska i sista hand kunna klara vågor, stora som hus och branta som väggar. Men kan segla nästan lodrätt om det behövs med ”Stadig”.
Den är här vilken minut som helst nu. Vi gillar att skriva i vatten, särskilt i älvvatten.
Sedan har suget i sjötarmen också med detta att göra att man möter stad och land från ett annat håll. Husen, kajerna, de stora vyerna, trafiken, gatorna, det hela har liksom bytt plats. Inget är riktigt där det brukar vara när man sitter i en båt. Det är som om man överraskar staden, den sätter visserligen upp sitt vanliga ansikte men vi sneglar på det där nyllet från sidan.
Finns det sådana vinklar, tänker vi då. Har vi en sådan stad också, blir nästa tanke, man ser delar som annars är fördolda eller skymda. Upp är nästan ner. Och man upptäcker sin stad, som man ju trodde att man kände till rätt väl, på nytt. Den har baksidor och sjösidor man inte ser men möter när man färdas på vattnet. Det blir ett särskilt slags sug, en längtan efter det okända hos hemstaden.
Så lägger ”Stadig” till, vi går ombord och slår oss ner på styrbordssidan. Skepparn knixar ett par gånger och får ut båten i älven.
En annan sak som är typisk för sjötarmen är att den bara suger så länge man är på torra land. Den suger alltså inte när vi sitter i vår präktiga reportagebåt och ser staden från vattnet.
Fast en sak kan suga lite grand då också: att det inte blev som Göran Johansson drömde om, att stadens inre vattenvägar, de igenlagda kanalerna, kunde återskapas.
– När vi seglade ut förr, ja då sa vi att sjön suger, förklarar Skepparn och hugger in på vår skeppskost i den gamla torrdockan, men då gällde det väl närmast mat. Och när Taubes fyr passerades skulle man ha en Vingasup. Det var ett talesätt.
– Men samtidigt får man ju den känslan emellanåt att man vill komma bort en bit från det vardagliga och se lite nya visioner. Och då är båten räddningen.
– Suget handlar likaså om att få en lite annorlunda syn på livet och ett annat perspektiv på tillvaron, säger Skepparn och sveper runt ett varv med äggmackan. Lite är det väl som när man når en stad med tåg i stället för med flyg.
Han tänker efter en sekund. – Suget handlar också om att man kan umgås på jämställd köl med en massa andra båtar och sjöfarare. Man får likaså uppleva miljöer man annars inte hade lärt känna, Ringön till exempel. Och då blir man bekant med dem som bor där. Ringön upptäckte jag båtvägen.
Sjösuget kan alltså handla om att få möta människor som nästan har båtar i blodet och lever i en värld som har mer med hav och vatten att göra.
Ute i älven igen möter vi gratisfärjan. Länge hade Göteborg fem korta linjer över älven, en gammal fin tradition, mer i vår smak än en linbana. De som vill sväva högt över staden kan ju förlusta sig på Liseberg i stället och tjäna ett par miljarder på bytet.
Vi gör en enkel runda i den inre hamnen. Det räcker. Allt som får båten att gunga duger för den som vill bota suget i sjötarmen. Det mesta som kan rinna genom en strupe duger ju gott för den törstande.