Agnes Arpi:
Faye Emmy öppnade i våras. Till denna vackert ombesörjda lokal söker sig vindrickare som vill åt något utöver det vanliga, och gärna äter något till.
Faye Emmy, Studio HPKSM:s systerkrog och bakficka, öppnade i våras. Till denna vackert ombesörjda lokal söker sig vindrickare som vill åt något utöver det vanliga, och gärna äter något till. Inredningen går i blått och mässing. Borden är sympatiskt placerade – här kan du föra förtroliga samtal. Mysbelysning, mattor och fåtöljer skapar stämning i en nästan hemliknande miljö. På toaletten erbjuds tops och tamponger.
Hit har jag kommit med en kär vän som varken är lättroad eller lättimponerad. Ett komplement till min soliga matglädje denna kväll. Stundtals är det som att vara på middag med sitt mörka skuggjag. Hon pekar på hålen i taket.
På Faye Emmy är det lätt att spräcka en budget. För 425 kronor får man en fyrarättersmeny, men vi är ojämnt hungriga och fristajlar. Prosecco och rotfruktschips är en trevlig start.
Panisse tillhör inte vanligheterna på göteborgskrogarna. De rektangulära, tjocka bitarna på kikärta, med rötterna i Marseille, serveras med vitlökssås och ymnig parmesan. Inga större smaksensationer, det är milt och mäktigt, men en god förrätt, tycker jag. Smakar som något en vegankille skulle försöka impa med, tycker skuggjaget, som ändå medger att den vitlöksstinna såsen är bra.
Både sardiner i smaksatt olja och sardeller finns på menyn. De spanska sardellerna serveras i sin ask, med några brödbitar och en citronklyfta. Ett enkelt knep som kräver minimal finess, men bara att erbjuda det och lyckas motstå åthävor ger plus i min bok. Det är ju så fantastiskt gott att äta de salta sardellerna även så här rent, och inte bara som krydda.
I kategorin ”Större” återfinns en råbiff med klassiska tillbehör, vilket nästan börjar bli sällsynt i denna tid när råbiffen blivit populär i diverse nytappningar, liksom en mer okonventionell moules i kryddstark sås på tomat och kokos. Det finns även ett vegetariskt alternativ och en rätt på oxkind. Jag faller för makrillen, som serveras på grillat surdegsbröd i sällskap ugnsrostade småtomater. Det visar sig vara en delikat anrättning utan krusiduller, där de mjuka, söta och till perfektion bakade tomaterna möter den distinkta sältan från fisken och det knapriga brödet i en välfunnen kombination. En rätt värd att återvända för.
Bland de tre ostarna återfinns Brillat-Savarin, en särdeles gräddig skapelse som i all sin måttlöshet är godis för vuxna. Sällskapet som av mig övertalas att beställa in osten tycker att den är okej men inget stordåd. Serranoskinkan är skivad tjockt och det blir för torrt, tycker hon.
Vi överlåter åt vår välvilliga och engagerade värdinna att välja vin åt oss. Det blir nya bekantskaper i glasen, däribland naturvin, och de omsorgsfulla valen är befriade från slentrian. En fin kväll, där fisk, vin och samtal spelar huvudrollerna.