”Allmänheten riskerar att drabbas av skjutningar”
GP granskar: Socialtjänsten i Angered kräver bättre förutsättningar för att kunna hjälpa personer som vill lämna gänglivet. Att tillföra resurser för polis och rättsväsende räcker inte, hävdar Bettan Byvald, som jobbar med avhoppare. Samtidigt säger gatupolisen Anders Karlsson att centrala Göteborg är på väg att bli ett utsatt område.
10 000 fler poliser och miljonregn över Säpo, tull och domstolar ska infria regeringens löfte: att knäcka gängen. Men för det krävs också betydligt bättre förutsättningar att kunna hjälpa dem som vill lämna gänglivet, det menar socialtjänsten i Angered. – Allmänheten riskerar att utsättas för fler skjutningar, säger Bettan Byvald, som jobbar med avhoppare i stadsdelen.
Att ”knäcka gängen”, som statsminister Stefan Löfven ofta talar om, har i det närmsta blivit en tävling i politiska utspel. Alla partier, oavsett färg, är överens om att gängkriminaliteten är en av Sveriges allvarligaste utmaningar.
Det råder också sällsynt stor enighet kring stora satsningar på polis och rättsväsende. Men på socialtjänsten i Angered, som arbetar med gängkriminella som vill lämna, uppfattar man att avhopparverksamhet och liknande insatser ofta hamnar i skymundan.
– Vi behöver huvuden och händer, men också resurser, säger Bettan Byvald, som jobbar med avhoppare i stadsdelen.
Kollegan Andreas Wetterberg tar vid:
– Det är intressant att polisen själva hela tiden upprepar att gängkriminaliteten är ett samhällsproblem som de i grunden inte kan lösa – ändå utgår alla politiska beslut från just det. Antingen får man bestämma sig för att det här enbart är polisens problem – då får vi backa – eller så får vi dela på resurserna.
Andreas Wetterberg jobbar mycket uppsökande, bland annat på fängelser, mot kriminella i Angered. Han tycker också att det behövs fler poliser.
– Men det löser bara symptomen, vi måste också jobba mot grundproblemet. Polisen kan inte låsa in alla för alltid, personer kommer ut. De blir förebilder på torget, många far illa, och det här är ingen ”gratisgrupp”. Om vi inte jobbar med dem så utgör de en stor samhällskostnad lik förbannat – bara att den blir högre i slutändan.
Det är också ett väldigt slöseri med resurser om staten ska betala för uppehälle i fängelset i fem år, sen ska de raka vägen tillbaka i kriminalitet. bettan byvald, socialtjänsten Angered
Det påståendet får starkt stöd i rapporten ”Vänd dem inte ryggen – en socioekonomisk analys av destruktiva subkulturer”. Enligt författarna, nationalekonomen Ingvar Nilsson och beteendevetaren Eva Lundmark, så kostar en gängmedlem samhället 23 miljoner kronor, förutsatt att den är aktiv i 15 år.
Det kan sättas i relation till de allra svåraste fallen inom avhopparverksamheten i Angered, som kostar socialtjänsten en dryg miljon. Det handlar om ytterst få ärenden där den kriminelle behöver flyttas till annan ort med skyddade uppgifter och en rad andra åtgärder.
– Den långsiktiga kostnaden, om vi inte bryter kriminaliteten, är så oerhört mycket högre. Våra
insatser behöver inte vara jättedyra, men de måste prioriteras, säger Andreas Wetterberg.
Det är just i prioriteringen som den stora oron ligger. Kriminella som vill lämna är inte en målgrupp som ingår i socialtjänstens kärnverksamhet. När stadens ekonomi är ansträngd till bristningsgränsen, liksom stadsdelarnas, är man rädd för att just avhopparverksamhet och förebyggande åtgärder ligger i riskzonen.
– Som stadsdelens ekonomi ser ut så tror jag att det kommer att bli svårare och svårare att arbeta med det här. Den här verksamheten vägs mot andra grupper som vi enligt socialtjänstlagen måste prioritera, säger Bettan Byvald.
I nuläget kan socialtjänsten i Angered inte ens åka till andra städer för att utbyta erfarenheter kring hur man bäst jobbar med frågan.
– Vi har resestopp och får inte åka någonstans, säger Bettan Byvald.
Att lägga en miljon kronor på en gängkriminell som vill lämna blir i den kontexten kanske inte helt självklart.
– Men vi måste ha råd, alternativet kostar mycket mer. Det är också ett väldigt slöseri med resurser om staten ska betala för uppehälle i fängelset i fem år, sen ska de raka vägen tillbaka i kriminalitet, säger Bettan Byvald.
En annan problematisk aspekt är att arbetet med avhoppare ser väldigt olika ut i stadsdelarna. Angered får förfrågningar om hjälp från både kommuner, stadsdelar och kriminella från andra områden. De kan dock inte ta hand om andra socialtjänsters ärenden.
Att bristen på likvärdighet är ett stort bekymmer har både regeringen och Göteborgs stad identifierat. I regeringens åtgärdsprogram mot gängkriminalitet handlar en av punkterna om att skapa ett nationellt avhopparprogram ”med syfte att samordna, förstärka och utveckla de avhopparverksamheter som idag bedrivs enskilt av kommunerna.”
I Göteborg utreds förutsättningarna för ”en samlad enhet eller avdelning inom socialtjänsten för Göteborgs stads individarbete med avhoppare”.
– Som kriminell har man i dag olika förutsättningar beroende på var man finns – i Göteborgs stad ska det inte se ut så, säger Catharina Lindstedt.
Hon är planeringsledare på Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, som arbetar med en del svårare avhopparärenden.
Varför ser det då ut så?
– Den korta förklaringen är att vi har olika stadsdelar som idag arbetar på det sätt de själva väljer.
Det kan dock komma att ändras, då det pågår utredningar kring att skrota Göteborgs system med tio självbestämmande stadsdelar. Utredningen kring en central avhopparverksamhet ligger steget bakom den utredningen, eftersom slutsatserna i den första kraftigt påverkar hur en sådan verksamhet skulle kunna se ut.
I Angered finns dock en farhåga för att en central avhopparverksamhet i slutändan blir kontraproduktiv. De menar att närhet och god lokalkännedom om både kriminella miljöer och personer är helt avgörande.
– Det riskerar att bli ett nålsöga där många av individerna vi arbetar med aldrig kvalar in. Många av dem kommer dessutom in som ett vanligt socialtjänstärende för att de behöver bostad, försörjningsstöd eller har problem med missbruk. De kommer aldrig att fångas upp av en sådan verksamhet, säger Andreas Wettergren.
Catharina Lindstedt vill dock tona ned den oron.
– Man ska utreda förutsättningarna för en sådan enhet, men den kommer inte skapas om man ser att det skulle innebära en högre tröskel för avhoppare att söka hjälp, säger hon.
Medan utredningar pågår växer nästa generation gängkriminella upp i Göteborgs förorter. Om man inte satsar hårt på de aktiva som faktiskt går att rädda är risken stor för att den skaran växer, menar Bettan Byvald.
– Det handlar om nojiga, stressade och traumatiserade personer som ofta vill hämnas. Allmänheten riskerar att drabbas av fler skjutningar, säger hon.