Ny skatt är plastpåsepopulism

Plastpåsarna måste bort från skogar och hav. Ungefär så motiverar regeringen nästa års införande av en punktskatt på plastbärkassar. En normal matkasse kommer att kosta tre kronor mer, och tunna plastpåsar 30 öre mer.

Det är dock högst tveksamt om förslaget får positiva effekter på miljön. Som regeringen själv konstaterar i sin lagrådsremiss beräknas skatten leda till ökad efterfrågan på andra typer av bärkassar, exempelvis i tyg. Dessutom så är det väldigt få av de svenska plastpåsarna som hamnar i haven – de flesta används som förvaring för våra hushållssopor och förbränns således.

Tygpåsarna måste dessutom i sin tur användas betydligt fler gånger – upp till 7 000 gånger för en bomullskasse, enligt danska naturvårdsverket – för att väga upp de ökade resurser som produktionen kräver. Tygpåsen som symbol för det miljövänliga alternativet är alltså en lockande tanke men har alltså inte något stöd i verkligheten.

Risken för matsvinn ökar också, eftersom färre tunna plastpåsar kan leda till att frukt och grönsaker måste slängas. Regeringen menar att effekten är försumbar, eftersom skatten på tunna plastpåsar är så låg. Men om målet var att få bort plastpåsarna, varför har man i så fall lagt nivån så lågt att effekten uteblir?

En ledtråd fick man på ett Almedalen-seminarium arrangerat av Svensk Handel i somras. Där sa Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood och tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet, att plastpåsarna i extremt liten utsträckning skräpar ned i den svenska naturen.

Det är en bedömning som regeringen inte delar, men

Vilket förtroende har väljarna, och vilken legitimitet får miljöoch klimatpolitiken, när nya skatter säljs in med miljöskäl som inte finns?

även om miljödepartementet skulle ha rätt har de, som Domeij påpekade, valt en märklig strategi. Man skulle ha kunnat beskatta fossil råvara, kemikalier som man vill minska förekomsten av, eller plast som inte går att återvinna. I stället lägger man en straffskatt på den plast som är absolut enklast att återvinna – och som de facto ofta återvinns –, som inte innehåller några dåliga kemikalier, och som dessutom används för avfallshantering.

Man skjuter helt enkelt så brett som det bara går. Vilket inte är uttryck för särskilt genomtänkt miljöpolitik som får någon märkbar effekt i vår miljö. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än att regeringen vill att skatten ska dra in så mycket pengar som möjligt. För enskilda konsumenter är det i praktiken en skattehöjning på runt 300 kronor om året.

Att staten behöver finansiera sin budget är i och för sig inte så konstigt. Men i så fall borde regeringen vara öppen med syftet. För vilket förtroende har väljarna, och vilken legitimitet får miljö- och klimatpolitiken, när nya skatter säljs in med miljöskäl som inte finns?

Nästa sommar kommer en plastpåse att kosta sju kronor. Ta med en egen påse till affären i stället för att finansiera regeringens miljöpopulism.