Susanne har aldrig ångrat att hon bytte salt mot sött
När Susanne Karlsson bytte Västkustens salta vågor mot de söta i Genèvesjön anade hon inte att det skulle bli mer än några månader i Schweiz. 23 år senare är hon fortfarande kvar i det lilla bergslandet.
– Bergen påminner mig om Västkustens kala klippor. Vi är ofta ute och vandrar och åker skidor och så ligger ju Genève vid Lac Léman – ja du får inte kalla det Genèvesjön, säger Susanne och skrattar.
Hon och sambon Claude Mouchet seglar på den 73 kilometer långa alpsjön. Trots att vattnet är sött tycker Susanne om att bada här.
Den här höstdagen blåser det så mycket att stadens kanske främsta landmärke, fontänen Jet d´Éau, är avstängd. Susanne låter sig inte avskräckas utan slår sig ner på kajen och doppar fötterna i vågorna.
Lika förtjust var hon inte när hon först anlände till Genève i november 1996. Staden som är belägen mellan Juraoch Salèvebergen får ofta ett grått lock av fuktig, kylig dimma under vintern.
– Jag gillade inte Genève de första nio månaderna, utbrister Susanne. Men jag bestämde mig att stanna nio månader till för att det skulle se bra ut på mitt CV.
Hon beslutade sig även för olika ”överlevnadsstrategier”, som exempelvis att arbeta så lite som möjligt. För att inte ge en bild av Susanne som arbetsskygg bör man känna till hennes bakgrund.
Susanne växte upp i Göteborg. I nian var hon skoltrött och valde därför en tvåårig gymnasielinje. Eftersom hon ville ha en bra utbildning läste hon sedan upp betygen på komvux och sökte in på det nystartade programmet företags- och förvaltningsjuridisk linje på Handelshögskolan i Göteborg. Efter utbildningen fick hon jobb på en revisionsbyrå i huvudstaden. Tre år senare blev hon rekommenderad att söka jobbet som ekonomichef på Reuters.
Då, i slutet av 80-talet, expanderade Reuters i finansvärlden. Företaget utveckla
de monitorer som gav aktuell information om kurser, valutor, råvarupriser som guld och metaller världen över.
– Det var ett fantastiskt spännande företag att arbeta på. Jag lärde mig otroligt mycket, inte minst hur man för sig socialt bland alla slags människor och nationaliteter.
Identifikationen med
företaget var stark. Ändå var det något som skavde. Susanne arbetade sju dagar i veckan, ofta från tidig morgon till sen kväll. Strax efter att hon fyllt 30 höll hon på med sin fjärde budget och kände i magen ”jag vill inte”. I samma veva köpte hon en dyr bostad och fick inte sålt sin gamla.
– Jag kände mig pressad från alla håll, berättar hon.
– Till slut fick jag en kraftig panik ångestattack, trodde jag fått en hjärtattack och skulle dö.
Väl på akuten fick hon ligga i timmar och vänta i en korridor medan drogpåverkade, blödande människor passerade förbi. Hon ställde sig frågan om det fanns något som skulle kunna få henne att resa sig upp och gå därifrån?
– Ja, om jag slapp gå tillbaka till jobbet, var min enda tanke.
Susanne sjukskrev sig aldrig men hon reducerade sitt privata liv och sökte stöd hos förstående personer. Hon gick även i terapi en tid. Ett jobbmöte i Riga och en resa till Botswana och Namibia gav henne nya perspektiv.
– I Riga fanns en frigörande känsla i luften att de levde för dagen. Resan till Afrika var helt utanför min komfortzon. Jag for trots att jag egentligen inte vågade, minns Susanne.
Det var en fantastisk resa och känslan väcktes att det var dags att börja leva. När hon så blev erbjuden en tjänst på Reuters regionkontor i Schweiz såg Susanne sin chans.
Först öste hon på i sitt vanliga tempo, men så beslöt hon att endast arbeta åtta timmar per dag fem dagar i veckan och unna sig roliga upplevelser efter arbetsdagens slut. Ännu hade hon dock saker kvar att lära. 1999 var hon på skidresa i Chamonix.
– Jag halkade på en isfläck utanför en bar och bröt benet, säger hon.
Hon bodde ensam i en lägenhet tre trappor upp utan hiss i Genève. En kollega ringde och erbjöd Susanne att bo hos sin väninna. ”Men det kan jag inte”, sa Susanne. ”Jo det kan du”, blev svaret.
– Under de sex veckor jag bodde hos henne lärde jag mig att ta emot hjälp.
Som en följd
av benbrottet fick Susanne diskbråck. I den alternativa vården blev hon hjälpt av kroppsterapin grinbergmetoden. Susanne började drömma om ett annat liv trots att de två sista åren på Reuters var unika. Tillsammans med två kollegor, en i Paris och en i London, fick hon i uppdrag att t af ramen radikal omorganisationsplan förföretagets ekonomifunktion.
– Det var en underbar arbetstid, vi tre hade så gott som fria händer och kunde utnyttja all vår kreativitet för att presentera vår plan.
När projektet var klart att börja genomföras globalt kände Susanne att det var dags att gå vidare.
– Jag ville prova ytterligare en anställning inom finansvärlden med den arbetserfarenhet och de insikter jag skaffat mig under åren.
I sex år arbetade hon på ett investmentbolag i Genève. Under tiden gick hon en treårig utbildning till Grinbergterapeut samt en del andra kurser inom coaching och kommunikation och sade därefter upp sig för att starta eget som utvecklings- och karriärcoach.
– Jag är jätteglad att jag startade eget. Jag har lärt känna mina starka sidor, mina begränsningar, vad jag tvekar inför och hur energinivån påverkar. Är den hög har jag alltid mera jobb och tvärtom.
I dag trivs
Susanne med hela sitt liv. Hon och sambon Claude har just nu inga planer på att flytta till Sverige, men hon har inte övergett Västkusten. Varje jul och sommar återvänder hon till Göteborg och Lyrön där hon har sin ursprungsfamilj och ett eget hus.
– Sedan jag startade eget 2007 är jag där fem-sju veckor varje sommar. Jag älskar Västkusten.