Göteborgs-Posten

Det judiska arvet både smycke och fotboja

- Anna Brynhildse­n Alla vill ju hem Wahlström & Widstrand Sinziana Ravini kultur@gp.se

Utveckling­sromaner om unga, smarta, desillusio­nerade kvinnor som varken tycks tro på kärlekens eller politikens krafter längre, är helt klart höstens stora boktendens. Anna Brynhildse­ns underhålla­nde och många gånger riktigt modiga debutroman ”Alla vill ju hem” innehåller allt detta, plus det motvilliga sökandet efter det kulturella ursprunget.

Romanen kretsar kring den 25 åriga Rebecka, en halvsympat­isk tjej, som precis blivit lämnad av sin kille. Rebecka drabbas av en lättare depression och tvingas börja plugga igen, för att kunna behålla studentläg­enheten vid sidan av hennes halvtidsjo­bb som vikarieran­de biologilär­are. Men vilken kurs skall hon söka till?

De enda som det finns platser kvar på är Grundkurs i EU-rätt, Aerosoltek­nik och Jiddisch: judiska litterära reaktioner på Förintelse­n. Hon väljer det sista, fast hon egentligen inte har något större intresse för sin judiska bakgrund eller sin ”inkognito-judinna” till mamma.

En serie tragikomis­ka händelser rullar sen iväg, mot olika håll och kanter, där ett spår tar oss ända bort till Auschwitz, men också koshervin, klezmermus­ik och det samtal som aldrig äger rum.

Det judiska framställs boken igenom som ett smycke kring halsen som stundtals blir en fotboja. Men saker och ting förändras, som i alla utveckling­sromaner.

Bokens behållning är Rebeckas ambivalent­a relation till sin omgivning. Med eleven Johanna, som vill få bättre betyg än vad hon förtjänar inleder hon en ömsom pervers, ömsom kärleksful­l, double bindrelati­on som resulterar i ett mefistofel­iskt kontrakt med modern.

Med Rikard, den nya kurslärare­n inleder hon en kort affär, fast denne försöker motstå henne under en längre period. Med kurskamrat­en Elinor inleder hon en mystisk spegelrela­tion à la ”Persona”, eller skall vi kalla det Jesus-Gud relation, som eskalerar i uttalanden som ”min Eli, min Eli, varför har du övergivit mig?”. Resten av tiden rullar Rebecka omkring som en flipperkul­a som kastas fram och tillbaka mellan studier, jobb och leda.

Tankeflöde­t är extremt icke-insmickran­de, pratigt, tjatigt, vasst, trögt, kaotiskt, roligt, lika ältandes omen oändlig psykoanaly­s session

Tankeflöde­t är extremt ickeins mickrande, pratigt, tjatigt, vasst, trögt, kaotiskt, roligt.

och stundtals riktigt obehagligt: ”Det måste tagit henne avsevärd tid, tänkte jag, att lära sig att se efterblive­n ut på precis rätt sätt”.

Det är som om Rebecca inte kan bestämma sig om skillnader­na människor emellan är en börda eller en tillgång och heller inte om människorn­a omkring henne får existera i sin egen rätt: ”jag visste att vänskap borde handla om annat än att behöva varandra, men jag behövde henne verkligen inte längre”. Brynhildse­n är mästerlig på att fånga in den hårfina linjen mellan offer och bödel.

Annars är brist på hårdare redaktörer som hade kunnat bespara oss saker som ”jag bara” och ”han bara” och diverse slarvfel, ytterligar­e en tendens som smugit in bland höstens bokutgivni­ng.

 ?? Bild: Emil Malmborg ?? Anna Brynhildse­n är född 1992 och har gått litterär gestaltnin­g på Lunds universite­ts författars­kola. Hennes debutroman ”Alla vill ju hem” innehåller alla ingrediens­er i höstens boktrend plus lite till, tycker Sinziana Ravini.
Bild: Emil Malmborg Anna Brynhildse­n är född 1992 och har gått litterär gestaltnin­g på Lunds universite­ts författars­kola. Hennes debutroman ”Alla vill ju hem” innehåller alla ingrediens­er i höstens boktrend plus lite till, tycker Sinziana Ravini.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden