Printz har lämnat familjen i Stockholm för att spela i Frölunda
David Printz har lämnat fru och barn i Stockholm för att kunna spela hockey med Frölunda. – Vi har sagt att vi ska inte göra så här ett år till i alla fall. Vad som än händer ska vi bo tillsammans, berättar han.
Den store backen överraskade alla när han bytte bottenlaget Timrå IK mot guldjagande Frölunda så sent som i februari. Uppe i Medelpad var det knappt så att Printz tog sig in i laget, men i Göteborg hände det något.
Backen var en kraftigt bidragande orsak till att Frölunda vann titeln i både Champions Hockey League och SM-slutspelet – och efter säsongen plockade sportchef Fredrik Sjöström fram ett nytt kontrakt fram till april 2020.
– Jag måste ändå säga att jag är överraskad! Just nu så utvecklas David i en rasande takt! Han är snabbare på skridskorna, han är bättre passningsspelare, han är bättre i närkamperna, han leder vårt boxplay, han är en kille som tar ton inne i omklädningsrummet, han är en ledare för backarna. Det är magiskt roligt att en kille i den åldern kan växa och fortsätta att utvecklas! Det gör mitt jobb oerhört roligt, erkänner Frölundas coach Roger Rönnberg
Med den där här utvecklingen blir det treårskontrakt nästa gång?
– Nja, han ska orka med det själv också. Det är den här utvecklande miljön som Frölunda vill stå för – så det är kul om det även kan funka på den här killen, skrattar Rönnberg.
För David Printz är det inte helt enkelt. Han lever utan sin familj – och alla som har barn gamla nog för olika sportaktiviteter vet hur svårt det kan vara att pussla ihop livet med hämtningar och lämningar till olika träningar.
Båda sönerna Oliver och Ellis spelar hockey för Nacka.
– Det är frustrerande ibland, det är det. Barnen har så många aktiviteter, både med skolan och hockeyn. Jag missar en del och mina föräldrar och svärföräldrar får hjälpa till jättemycket. Jag känner mig lycklig och tacksam att jag har sån hjälp hemifrån, att de kan ställa upp när jag inte kan göra det, säger David Printz.
Frun Malin får dra ett extra stort lass.
– Mm, så är det. Hon jobbar heltid och ska hinna med det. Sedan sköter hon all logistik, planering och schemaläggning. Det är hon bra på. Det skulle inte funka utan henne, det kan jag säga! Jag hade inte kunnat spela i Frölunda utan henne ...
Familjen har ett system i Outlook, där alla scheman, träningar och skolaktiviteter fylls i – och när David väl är hemma så får han passa på att hjälpa till.
– Jag har full koll, men får försöka stötta mycket på telefon. Det kan vara läxor den vägen också. Det blir mycket Facetime, mycket telefon, många resor. Jag åker hem på alla lediga dagar, berättar David Printz inför resan till Stockholm och mötet med Djurgården.
Den matchen ser han fram extra mycket emot, eftersom det är på hemmaplan.
– Det är väldigt uppiggande att få komma hem och träffa familjen. Sedan är det härligt att få vara här i Göteborg och träna också. Det är både och, säger Printz och ler.
– Till helgen kommer faktiskt familjen ner till mig. Då ska pojkarna vara med på hockeyskolan i Wallenstamshallen och även försöka träna med Frölundas 08:or. Det har de gjort förut. Det blir kul! Det blir lite utbyte på det sättet!
Saknar du dem?
– Ja, självklart. Vissa stunder är det tungt! Jag får försöka att sysselsätta mig så mycket som möjligt med annat här nere, göra det jag kan. Det är många matcher och träningar också. Det är klart att det blir långtråkigt ibland när jag inte har grabbarna och frugan här.
Vad hittar du på då?
– Jag spelar inte tv-spel längre! Det gjorde jag förut. Jag går på bio, hänger med grabbarna, läser nån bok. Jag dödar tid hemma.
Vad säger frun i Stockholm?
– Det är upp och ner. Det är tungt, självklart. När det är lugna stunder som jag inte kan komma hem så blir det tyngre. Det blir tråkigt för henne.
Men familjen vet kanske att det är sista chansen du har i karriären?
– Ja, precis. Det blir inte så många år till. Men vi har sagt att vi ska inte
göra så här ett år till i alla fall. Vad som än händer ska vi bo tillsammans!
Och även om David Printz saknar sin familj är det inget som påverkar honom så att nån märker det.
– Han är ett superproffs, som sköter den här delen på absolut bästa sätt. Han skulle aldrig låta varken en lagkompis eller en tränare märka att han saknar sin familj. Det skulle han aldrig låta nån se, konstaterar coach Roger Rönnberg.