30 år se­na­re är många klyf­tor kvar

På Ber­lin­mu­rens fall följ­de åter­för­e­ning­en, det kom­mu­nis­tis­ka Sov­jetväl­dets upp­lös­ning och kal­la kri­gets slut. Det var en hi­sto­risk vänd­punkt. Men tret­tio år se­na­re finns det fler mu­rar och nya skil­je­lin­jer i Eu­ro­pa. Tyskland är fort­fa­ran­de de­lat i öst oc

Göteborgs-Posten - - Sidan 1 - Bild: Ste­fan Berg ste­[email protected] Text: Jan Höglund [email protected]

I dag är det 30 år se­dan Ber­lin­mu­ren öpp­na­des och kom­mu­nis­mens fall star­ta­de. GP har be­sökt Tyskland och rap­por­te­rar om ett hård­nan­de sam­hälls­kli­mat och ett land som fort­fa­ran­de på fle­ra sätt är de­lat.

”När hö­ger­kraf­ter­na blev ak­ti­va runt Dres­den 2015, in­såg jag att det fort­fa­ran­de finns stor skill­nad i men­ta­li­tet i öst och väst”, sä­ger stu­den­ten Ja­son Thomp­son.

Jan Bach­mann, lek­tor vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet och upp­vux­en i Öst­tyskland, skri­ver om den eko­no­mis­ka kra­schen när DDR in­för­li­va­des med väst och hur den präg­la­de män­ni­skors liv.

Krö­ni­kö­ren Re­gi­ne Glass be­rät­tar om fa­mil­jens flytt från öst till väst.

Och po­e­ten Mal­te Pers­son skild­rar i en dikt, spe­ci­al­skri­ven för GP, li­vet i da­gens Ber­lin.

Den 9 no­vem­ber 1989 blev en tu­multar­tad bör­jan på en ny tid. På tre de­cen­ni­er är fram­ste­gen sto­ra. Med om­kring 83 mil­jo­ner in­vå­na­re är Tyskland i dag en eko­no­misk stor­makt och EU:s drag­lok. Men om­vand­ling­en från ett sam­hälls­sy­stem till ett an­nat tar tid. Enor­ma in­ve­ste­ring­ar har gjorts för att ut­jäm­na olik­he­ter­na, men pro­ble­men är djupt ro­ta­de.

– Många skill­na­der är kvar mel­lan öst och väst och gam­la grän­ser har er­satts av psy­ko­lo­gis­ka bar­riä­rer. På så sätt är det ett de­lat land, sä­ger Sa­bi­ne von Löwis, fors­ka­re vid Cent­ret för ös­teu­ro­pe­is­ka och in­ter­na­tio­nel­la stu­di­er i Ber­lin.

Det har hi­sto­ris­ka för­kla­ring­ar, be­rät­tar hon. De sto­ra in­du­stri­er­na och fö­re­ta­gen finns i hög ut­sträck­ning fort­fa­ran­de i väst. Eko­no­min och pro­duk­ti­vi­te­ten är läg­re i öst, lik­som in­koms­ter­na och pen­sio­ner­na. Det finns om­rå­den i väst som är drab­ba­de av vi­kan­de sys­sel­sätt­ning, men ar­bets­lös­he­ten är hög­re i öst.

Mil­jo­ner tys­kar flyt­ta­de väs­terut ef­ter åter­för­e­ning­en när många ar­bets­plat­ser stäng­de.

– Ut­flytt­ning­en är in­te li­ka tyd­lig läng­re. Dä­re­mot sker en in­flytt­ning från lands­byg­den till stä­der­na. Lö­neskill­na­der och till­gång på jobb dri­ver mi­gra­tio­nen, kon­sta­te­rar Sa­bi­ne von Löwis.

För­bunds­re­ge­ring­ens kom­mis­sio­när för öst­ra Tyskland, Christi­an Hir­te, var­nar för att det för­u­tom geo­gra­fis­ka och fi­nan­si­el­la fak­to­rer finns en re­gi­o­nal skep­sis som gör det svå­ra­re för öst att nå ikapp. En­ligt hans års­rap­port kän­ner sig 57 pro­cent av in­vå­nar­na i öst­ra Tyskland som and­ra klas­sens med­bor­ga­re. Ba­ra 32 pro­cent sva­ra­de att de ser åter­för­e­ning­en som en suc­cé.

Många som stan­nar upp­le­ver en brist på för­tro­en­de, en­ligt fle­ra stu­di­er. Det kan gäl­la för li­be­ra­la vär­de­ring­ar, cen­tra­la in­sti­tu­tio­ner, riks­po­li­ti­ker och me­di­er. Ex­tre­ma par­ti­er spe­lar på miss­nö­jet och er­bju­der ra­di­ka­la lös­ning­ar. Fram­gång­ar i fram­för allt öst­ra Tyskland för främ­lings

och EU-kri­tis­ka Al­ter­na­tiv för Tyskland (AfD), se­nast vid del­stats­va­let i Thü­ring­en, an­slu­ter till en in­ter­na­tio­nell trend av ökad po­li­tisk po­la­ri­se­ring, ett hår­da­re sam­hälls­kli­mat och sva­ga­re re­ge­ring­ar. Det vid­gar ex­i­ste­ran­de klyf­tor yt­ter­li­ga­re.

21-åri­ge Ja­son Thomp­son i Ber­lin är in­te lik­gil­tig för fram­väx­ten av par­ti­er som hö­ger­po­pu­lis­tis­ka och na­tio­na­lis­tis­ka AfD, an­ti­i­sla­mis­tis­ka Pe­gi­da och än­nu mer ex­tre­ma yt­ter­grup­per:

– De finns i ny­hets­flö­det he­la ti­den. De nor­ma­li­se­rar ra­sism och an­ti­de­mo­kra­tis­ka åsik­ter och de­mo­ni­se­rar de­mo­kra­ter via Fa­ce­book, Twit­ter och Youtu­be. Det till­ta­lar och för­le­der en­skil­da in­di­vi­der att be­gå ex­tre­ma hand­ling­ar, till och med terror­dåd som mot en sy­na­go­ga i tys­ka Hal­le ny­li­gen. De är up­pen­bar­li­gen miss­nöj­da med sam­häl­let, men de ser fel fi­en­de.

I en ny at­ti­tyd­un­der­sök­ning av YouGov, pub­li­ce­rad av Open So­ci­e­ty Founda­tions, sva­rar en ma­jo­ri­tet av 12 500 till­frå­ga­de i sex av sju län­der i cen­tra­la och öst­ra Eu­ro­pa att de­mo­kra­tin är un­der hot. I Tyskland tyc­ker 52 pro­cent att det är så. Dä­re­mot tror yng­re män­ni­skor, fram­för allt kvin­nor, att det är möj­ligt att dri­va fram po­si­ti­va för­änd­ring­ar. Det gäl­ler ock­så Ja­son Thomp­son:

– I bör­jan var jag oro­lig, men sym­pa­ti­er­na har vux­it för mot­rö­rel­ser på väns­ter­kan­ten. Klass­frå­gor har kom­mit till­ba­ka, spe­ci­ellt bland yng­re män­ni­skor. Jag ser trots allt ett visst hopp, men det är vik­tigt att age­ra, debattera och pre­sen­te­ra al­ter­na­tiv. Vi mås­te fin­nas på bå­de nya och gam­la platt­for­mar.

Tyskland tog emot fler mi­gran­ter och flyk­ting­ar än nå­got an­nat land i Eu­ro­pa un­der kri­sen 2015. Över en mil­jon per­so­ner sök­te asyl. Den störs­ta grup­pen var 400 000 sy­ri­er. Det var cir­ka fem gång­er fler sö­kan­de än un­der 2014. För det har för­bunds­kans­ler Ang­e­la Mer­kel fått skarp kri­tik, men ock­så be­röm.

Frå­gan ge­nom­sy­rar sam­hälls­de­bat­ten och de­lar po­li­ti­ken även i Tyskland. Sam­ti­digt finns tec­ken på att an­ti­se­mi­tis­men till­tar i lan­det. Fle­ra po­li­ti­ker får ta emot döds­hot, rap­por­te­rar tys­ka me­di­er. Och i för­ra vec­kan de­kla­re­ra­de led­ning­en för sta­den Dres­den i det ti­di­ga­re öst­ra Tyskland ett ”na­zi-nöd­lä­ge”. An­ti­de­mo­kra­tis­ka och an­tiplu­ra­lis­tis­ka ex­tre­mis­ter, ny­na­zis­ter, mås­te be­käm­pas på all­var in­nan det är för sent, var bud­ska­pet som fick stor sprid­ning.

Ja­son Thomp­sons upp­fatt­ning är att ex­trem­hö­gerns an­häng­a­re är bak­åt­s­trä

Många skill­na­der är kvar mel­lan öst och väst och gam­la grän­ser har er­satts av psy­ko­lo­gis­ka bar­riä­rer. På så sätt är det ett de­lat land.

Sa­bi­ne von löwis, fors­ka­re

Jag föd­des i en tid när mu­ren var histo­ria. För mig var det ofatt­bart att män­ni­skor in­te kun­de pas­se­ra fritt för att träf­fa fa­milj, släkt och vän­ner.

Ja­son Thomp­son, 21

va­re och in­te ser fram­åt. Om Ber­lin­mu­ren res­tes för att hål­la öst­tys­kar­na in­ne­stäng­da, vill hö­gerex­tre­mis­ter­na stänga ute män­ni­skor, me­nar han.

– Jag är över­ty­gad om att vi kan väl­kom­na och le­va till­sam­mans med mi­gran­ter. Lös­ning­en är in­te att byg­ga en ny mur runt Tyskland el­ler Eu­ro­pa. Ut­veck­ling­en kan in­te kan stop­pas. Vi mås­te de­fi­ni­tivt hit­ta prak­tis­ka lös­ning­ar, men från hu­ma­ni­tär ut­gångs­punkt är vi skyl­di­ga att hjäl­pa de här män­ni­skor­na.

Ja­son Thomp­son är född ut­an­för Nürn­berg, har en brit­tisk pap­pa och en svensk flick­vän. Han flyt­ta­de till Ber­lin för konst­stu­di­er, men ock­så för att han som ung såg stör­re chan­ser att ut­veck­las i Ber­lin. Nu lär han sig att ut­veck­la webb­si­dor och bor i ett kol­lek­tiv till­sam­mans med tre and­ra per­so­ner som har kre­a­ti­va jobb som fo­to­graf och de­sig­ner.

– Det är norm för stu­den­ter, sä­ger han. Lä­gen­he­ten lig­ger på fjär­de vå­ning­en i ett hus på grän­sen mel­lan stads­de­lar­na Kreuz­berg och Neukölln. Många hitres­ta tys­kar och ut­län­ning­ar – rys­sar, ame­ri­ka­ner, tur­kar, sy­ri­er och and­ra na­tio­na­li­te­ter – har sla­git sig ner här i en till sy­nes char­mig, bo­he­misk och mul­ti­kul­tu­rell mix. Fa­sa­der­na är fyll­da av graf­fiti och med krav på själv­för­valt­ning av fas­tig­he­ter­na. Bu­ti­ker bju­der ut krydd­stark mat från oli­ka världs­de­lar och an­tik­va­ris­ka böc­ker, bland myc­ket an­nat. Som i en an­nan epok tar många nä­rings­stäl­len in­te kort, ba­ra kon­tan­ter.

Men ar­bets­lös­he­ten är hög och brotts­lig­he­ten ett be­kym­mer.

– För män­ni­skor i min ål­der finns det all­tid möj­lig­het att ta till­fäl­li­ga jobb i till ex­em­pel en bar. Du kla­rar dig ef­tersom det än­nu är för­hål­lan­de­vis bil­ligt att le­va här. Men det blir allt svå­ra­re att få rik­ti­ga an­ställ­ning­ar. Jag tän­ker på hur mi­na för­äld­rar ska kla­ra sig om pen­sio­ner­na skärs ner än­nu mer. Pro­ble­met är att det finns in­te till­räck­ligt med yng­re i ar­bets­för ål­der som kan för­sör­ja allt fler äld­re. Sy­ste­met är in­te i ba­lans. Jag tror in­te att jag kom­mer att få nå­gon pen­sion i fram­ti­den. De som har råd gar­de­rar sig med pri­va­ta pen­sions­för­säk­ring­ar.

Hy­ror och av­gif­ter för bo­stads­rät­ter skju­ter i höj­den när ka­pi­tal­star­ka in­tres­sen tar över, ri­ver och byg­ger nytt el­ler lyx­re­no­ve­rar. Det kal­las med ett fint mo­de­ord för gent­ri­fi­e­ring och är in­te på nå­got sätt unikt för den här stor­sta­den.

– Mitt rum är på 14 kvadrat­me­ter och kos­tar mig 450 eu­ro (drygt 5 000 kro­nor) i må­na­den. Det är över­kom­ligt i Ber­lin och ett gans­ka bra pris, fak­tiskt. På and­ra håll är det omöj­ligt att ha råd med bo­en­de. Om du sö­ker en lä­gen­het kom­mer 50 spe­ku­lan­ter el­ler fler till en vis­ning. Vän­te­lis­tor­na är långa och det går in­te att få ett rum ut­an kon­tak­ter. Folk pro­te­ste­rar mot si­tu­a­tio­nen på bo­stads­mark­na­den. Om du får ett kon­trakt är du lyck­lig.

Ja­son Thomp­son bor in­te långt från Check­point Char­lie, den klas­sis­ka grän­sö­ver­gång­en mel­lan väst och öst. Nu är det ett tu­rist­mål med per­so­ner kläd­da i ame­ri­kans­ka uni­for­mer som be­gär peng­ar för att bli fo­to­gra­fe­ra­de. Det­ta för­sö­ker nu myn­dig­he­ter­na stop­pa. På fle­ra and­ra stäl­len finns res­ter av mu­ren, min­nes­mär­ken och mu­se­um.

Vid Ber­nau­er Stras­se lö­per de spa­ra­de de­lar­na längs ga­tans söd­ra si­da. Många be­sö­kan­de är här, bå­de vux­na och barn. I mu­se­et un­der­vi­sas barn av en kvinn­lig lä­ra­re i vad som hänt sit­tan­de på gol­vet och med en karta över den gam­la zo­nin­del­ning­en.

Längs mu­ren ut­trycks of­ta star­ka käns­lor, Många tar med fing­rar­na på be­tong­en och tit­tar upp över krö­net som på var run­dat för att för­svå­ra för fly­en­de att ta sig över och in i vad som i väst kal­la­des döds­rem­san. Kom­mu­nistre­gi­men i Öst­tyskland ha­de ett eget namn på Ber­lin­mu­ren: den an­ti­fa­scis­tis­ka skydds­val­len.

– Jag föd­des i en tid när mu­ren var histo­ria. Jag kän­de ba­ra till den från böc­ker och gam­la do­ku­men­tä­rer. För mig var det ofatt­bart att män­ni­skor in­te kun­de pas­se­ra fritt för att träf­fa fa­milj, släkt och vän­ner. Vi var ju ett land. Men när hö­ger­kraf­ter­na blev ak­ti­va runt Dres­den 2015, in­såg jag att det fort­fa­ran­de finns stor skill­nad i men­ta­li­tet i öst och väst. Jag vil­le in­te tro det först, sä­ger Ja­son Thomp­son.

En bi­dra­gan­de or­sak, tror han, är att det finns fär­re mi­gran­ter i öst, men där finns ock­så det star­kas­te mot­stån­det mot främ­ling­ar. Det är en pa­ra­dox, men häng­er sam­man med eko­no­min och be­folk­nings­struk­tu­ren, an­tar han.

–Många unga har flyt­tat till väst och läm­nar äld­re kvar, sä­ger Ja­son Thomp­son.

Ni­na Ka­ta­ri­na Karls­son är lit­te­ra­tur­ve­ta­re och över­sät­ta­re. Hon har ar­be­tat för Kul­tur i Väst och är nu knu­ten till Sve­ri­ges am­bas­sad i Ber­lin som kul­tur­råd.

– Jag är gram­ma­tik­nörd, det är in­te så van­ligt. Men jag äls­kar tysk gram­ma­tik. När jag gick på hög­sta­di­et ha­de jag en väl­digt bra tyskalä­ra­re. Det är så­dant som av­gör var man lan­dar här i li­vet.

Som ung kom hon till Tyskland med fa­mil­jen. Som ton­å­ring gick hon på språk­kurs och ef­ter gym­na­si­et plug­ga­de hon i Mün­chen. Hon stan­na­de ett halv­år till som au pair. På vägen hem åk­te hon via Ber­lin. Det var au­gusti 1989 och ger hen­ne per­spek­tiv på ut­veck­ling­en.

– Tysk te­a­ter är enormt kre­a­tiv och in­tres­sant. Men det är in­te li­ka lätt läng­re. Konst­nä­rer har in­te råd att ha kvar si­na atel­jé­er och replo­ka­ler. Jag läs­te nå­gon­stans att de flyt­tar till Wars­za­wa, där är det fort­fa­ran­de bil­li­ga­re att le­va. Al­la män­ni­skor som in­te är kre­ditvär­di­ga har det svårt i Ber­lin nu­me­ra. Hy­res­mark­na­den ser ock­så an­norlun­da ut än i Sve­ri­ge. Har du ett

gam­malt kon­trakt gäl­ler det med mått­li­ga höj­ning­ar. Men när du by­ter lä­gen­het för­hand­las kon­trak­tet om, vil­ket gör att det kan bli tre el­ler fy­ra gång­er så dyrt. Många har in­te råd att flyt­ta.

Det tys­ka de­batt­kli­ma­tet präglas av nu­tids­frå­gor­na och den öka­de po­la­ri­se­ring­en:

– Jag tror att tyskt sam­talslä­ge i svens­ka öron all­tid lå­ter li­te hår­da­re. Det har in­te ba­ra med språ­ket att gö­ra. Man har ock­så li­te brys­ka­re at­ti­tyd, tys­kar är all­tid väl­digt ra­ka. Tys­kar tar sig of­ta rät­ten att till­rätta­vi­sa and­ra. Men det är ock­så sto­ra skill­na­der mel­lan öst och väst rent eko­no­miskt. Det finns de­lar av för­bunds­re­pu­bli­ken där folk har det väl­digt svårt.

Sam­ti­digt är ur­sprung, er­fa­ren­he­ter och upp­le­vel­ser all­tid när­va­ran­de.

– Tyskland har ta­git tag i och be­ar­be­tat sin histo­ria un­der många år. Det finns in­te en tysk fa­milj som in­te är på­ver­kad. Jag över­sat­te en bok som hand­lar om en kil­le som var född 1970. Hans mor­far var halvju­de och gick i ex­il och stred i frans­ka mot­stånds­rö­rel­sen. Hans far­far var na­zist och stred i Frank­ri­ke på and­ra si­dan. Ef­ter kri­get kom de till­ba­ka och ham­na­de av en slump i öst och blev över­ty­ga­de kom­mu­nis­ter. De lev­de ett hygg­ligt pri­vi­le­gi­e­rat liv i Öst­tyskland. Det är ing­et unikt öde. He­la histo­ri­en kan sam­las i en tysk släkt, sä­ger Ni­na Ka­ta­ri­na Karls­son.

Det fanns öst­tys­kar som sörj­de när mu­ren föll och det de trod­de på ra­sa­de sam­man. And­ra blev änt­li­gen fria och jubla­de när det fruk­ta­de Mi­ni­ste­ri­et för stats­sä­ker­het, Sta­si, med 90 000 of­fi­ci­ellt an­ställ­da än­da fram till slu­tet, släpp­te grep­pet och så små­ning­om blev ett mu­se­um.

– Men det är in­te så en­kelt. Jag för­sva­rar in­te på nå­got sätt Öst­tyskland, men allt var in­te då­ligt be­ro­en­de på vem du var och hur din fa­milj såg ut, sä­ger Ni­na Ka­ta­ri­na Karls­son.

Ber­lin­mu­ren var ba­ra en del av den järn­ri­då som skil­de öst och väst. I Möd­la­reuth, mel­lan Thü­ring­en och Bay­ern, bör­ja­de det med ett träplank, fort­sat­te med tagg­tråd och en mur som upp­för­des ge­nom den lil­la byn 1966. Grän­sen be­va­ka­des dyg­net runt av tungt be­väp­na­de folk­po­li­ser och hun­dar som var kopp­la­de i löp­li­nor. Först den 9 de­cem­ber 1989, en må­nad se­na­re än i Ber­lin, öpp­na­des mu­ren och by­bor kun­de pas­se­ra. Hund­ra me­ter av den 700 me­ter långa mu­ren har be­va­rats i ett väl­be­sökt fri­lufts­mu­se­um.

– Al­la bor­de kom­ma hit och se. Jag väx­te upp med mu­ren. Det var in­te bra, sä­ger en me­del­ål­ders man som bor tre mil här­i­från.

Jag kom­mer i sam­språk med en man i stål­bå­ga­de glas­ö­gon, kort jac­ka i imi­te­rat skinn och blå ba­se­ball­keps. Han sä­ger att det är hans and­ra be­sök och att han kom­mer från Thü­ring­en, Fram till 1987 job­ba­de han som gräns­vakt.

– När de­mon­stra­tio­ner­na star­ta­de i Leip­zig i sep­tem­ber 1989 sa min pap­pa: ”De kom­mer ald­rig att öpp­na grän­sen”, be­rät­tar han och tilläg­ger med ett skratt:

– Styg­ga väst­tys­kar som kom hit och tog lan­det.

Man­nen vil­le se med eg­na ögon och tog sin Tra­bant till Ber­lin. Han pas­se­ra­de grän­sen vid Check­point Char­lie. På min frå­ga om det har bli­vit bätt­re sva­rar han ja­kan­de, med ett visst ef­ter­tryck. Men han fram­hål­ler att många är ar­bets­lö­sa även om han själv har ett an­nat jobb. Jag frå­gar om jag kan få pub­li­ce­ra hans namn i GP:

– Nej, det är käns­ligt, sä­ger han.

Ef­ter Ber­lin­mu­ren kom fle­ra de­cen­ni­er av av­spän­ning. Men nu är det in­te ba­ra pre­si­dent Do­nald Trump som lo­var si­na väl­ja­re att upp­fö­ra en mur mel­lan USA och Mex­i­ko. In­om EU har län­der byggt mu­rar och stäng­sel som mä­ter to­talt över 100 mil, en­ligt en stu­die av tan­kes­med­jan Transna­tio­nal Instutu­te och det spans­ka freds­forsk­nings­in­sti­tu­tet Delás Cent­re of Stu­di­es for Pe­a­ce.

Nick Buxton, en av fors­kar­na, upp­ger för

Det är in­te så en­kelt. Jag för­sva­rar in­te på nå­got sätt Öst­tyskland, men allt var in­te då­ligt be­ro­en­de på vem du var och hur din fa­milj såg ut. ni­na Ka­ta­ri­na Karls­son, kul­tur­råd Sve­ri­ges am­bas­sad

GP att tren­den in­te är bru­ten. Han ger två ex­em­pel från det se­nas­te året: Slo­ve­ni­en har för­längt sin mur mot Kro­a­ti­en med 40 kilo­me­ter och Lett­land har pla­ner på ett nytt skydds­stäng­sel mot grän­sen till Vi­tryss­land.

I en ny, upp­föl­jan­de rap­port kon­sta­te­ras att 30 år ef­ter Ber­lin­mu­ren är Eu­ro­pa in­te de­lat i förs­ta hand av ide­o­lo­gi­er ut­an upp­levd räds­la för någ­ra av värl­dens mest sår­ba­ra män­ni­skor, flyk­ting­ar och mi­gran­ter. En­ligt Nick Buxton är or­sa­ker­na fle­ra, som terror­då­den 2001 och fi­nan­s­kri­sen 2008. Men ock­så att mur­byg­gen har bli­vit en lön­sam af­fär med allt mer of­fent­li­ga peng­ar spen­de­ra­de. Den glo­ba­la mark­na­den om­sat­te i fjol upp­skatt­nings­vis 175 mil­jar­der kro­nor, med en år­lig till­växt på minst 8 pro­cent.

– Jag tror att öka kon­trol­len över män­ni­skors rö­rel­ser –att stop­pa män­ni­skor från att på ett sä­kert sätt kun­na ta sig till Eu­ro­pa och öka den in­ter­na kon­trol­ler in­om EU – kom­mer att få mot­satt ef­fekt. Det kom­mer in­te att gö­ra att folk kän­ner sig säk­ra­re. Istäl­let un­der­blå­ser det fruk­tan och miss­tro och sti­mu­le­rar fö­re­tag att säl­ja allt mer dra­ko­nis­ka tek­no­lo­gi­er för över­vak­ning, sä­ger Nick Buxton.

Att mi­li­ta­ri­se­ra grän­ser­na är ald­rig sva­ret på krig, fat­tig­dom och kli­mat­för­änd­ring, häv­dar Nick

Buxton. Det lö­ser in­te pro­ble­men och trau­mat för­vär­ras för de män­ni­skor som är be­red­da att ris­ke­ra si­na liv för att fly över mu­rar­na.

Ja­son Thomp­son i Ber­lin tän­ker nu­me­ra of­ta på mu­ren, sä­ger han:

— Som när min mam­mas vän­ner flyd­de till väst in­nan mu­ren var fär­dig­byggd. Det får mig att för­stå hur ex­trem si­tu­a­tio­nen var. Tret­tio år känns som länge se­dan, men för ti­di­ga­re ge­ne­ra­tio­ner var det en so­ci­al verk­lig­het. Det fanns så sto­ra ide­o­lo­gis­ka mot­sätt­ning­ar.

Det gör det fort­fa­ran­de när histo­ri­en upp­re­par sig.

Bild: Ste­fan Berg

Tu­ris­ter vid East Si­de Gal­le­ry i Ber­lin – en del av mu­ren som be­va­rats och för­setts med mål­ning­ar ef­ter DDR:s fall.

På ber­nau­er Stras­se i ber­lin har en del av mu­ren be­va­rats som en min­nes­plats.

east Si­de gal­le­ry ber­lin, för tret­tio år se­dan föll mu­ren , res­ter finns kvar som en på­min­nel­se.

Tret­tio år ef­ter att mu­ren bör­ja­de fal­la finns res­ter be­va­ra­de på ber­nau­er Stras­se som en på­min­nel­se över lan­dets del­ning och kal­la kri­gets of­fer.

en be­sö­ka­re vid mu­ren i möd­ra­reuth. en man sä­ger att al­la bor­de kom­ma hit och se. Han väx­te upp vid mu­ren, och det var in­te bra.

Ja­son Thomp­son, 21, var in­te född när mu­ren föll, men tän­ker of­ta på den, sä­ger han.

In­te ba­ra ber­lin de­la­des av en mur. Så var det även i den lil­la byn möd­la­reuth mel­lan Thü­ring­en och bay­ern där man ock­så ser ett vakt­torn på bil­den.

ni­na Ka­ta­ri­na Karls­son är nytt kul­tur­råd i ber­lin. Förs­ta be­sö­ket gjor­de hon i lan­det när mu­ren än­nu stod kvar och de­la­de be­folk­ning­en. det finns in­te en tysk fa­milj som in­te är på­ver­kad, sä­ger hon.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.