Lis Hellström Sveningson:
Föreställningen är en balansgång där det galet överdrivna ställs mot det konkret igenkännbara.
Teater Vem är Schmitz? Studion, Göteborgs stadsteater Av: Lukas Bärfuss Översättning: Marc Matthiesen Regi: Ildikó Gáspár Medverkande: Victoria Dyrstad, Fredrik Evers, Karin de Frumerie, Josefin Ljungman, Ylva Olaison, Emilie Strandberg, Jesper Söderblom, Carl-Markus Wickström Scenografi och kostym: Lili Izsák Mask: Katrin Lind Ljus: Tamás Bányai Ljud: Marcus Lilja Video: András Juhász Musik: Tamás Matkó Spelas t o m 8 februari 2020
Förändringsbenägen och anpassningsbar är moderna honnörsord i arbetslivet. Beteckningar på förmågor som gör människor anställningsbara. Hur långt kan vi drivas för att få, eller behålla ett jobb? Och vad gör det med oss, som individer?
I ”Vem är Schmitz?” tar den schweiziske dramatikern Lukas Bärfuss frågorna till en ny nivå. Nordenpremiären på Studion är en kväll som både roar och oroar, som publik sitter du inte säker en enda stund. Vart ska spelet ta vägen?
Pjäsen utmanar våra föreställningar om identitet och balanserar det groteska på gränsen till det pinsamt plumpa. För iscensättningen har Stadsteatern kallat in ett ungerskt team med regissören Ildikó Gáspár i spetsen. Hon är förtrogen med Lukas Bärfuss texter och sticker inte under stol med att det krävs mod för att gestalta dem på scen.
Handlingen är förlagd till ett företag. Gáspár låter allt utspelas i personalrummet.
Eller nästan allt, med videoinslag tillförs scener i andra rum. Det blir både en form av förspel – till exempel en dialog i hissen precis innan de talande gör entré på scenen – och parallella skeenden, som hemma hos Schmitz. Mest är inslagen täta närbilder.
I personalrummet är Lili Izsáks scenografi på en gång ultrarealistisk och överdriven. Träpaneler och trista bord, kaffekokare och platteve. Men också jakttroféer och en högtalaranläggning för anrop till medarbetarna. En propellerlik lysrörsanordning trängs med fläktar i taket och i fonden, bakom ett halvt genomsläppligt draperi finns Schmitz privatliv.
Tillsammans bygger ljus, scenerier, röster och musik en sluten värld där allt går på upprepade rutiner.
Vad företaget sysslar med är oklart, flosklerna i affärsjargongen flödar i chefens, Fredrik Evers, koleriska svada. Carl-Markus Wickströms medarbetare gör hukande inpass.
Det kärvar hos en internationell kontakt. Någon måste skickas ut för att reda upp. Valet faller på fru Schmitz. Som är kvinna, fast född som man, ett förhållande som företaget utnyttjar.
Kroppen står i centrum från första scen där Emilie Strandberg som osynlig kontorsande hasar in med brickan. Kostym och mask är hårt drivna för var och en av de åtta karaktärerna.
Ensemblen plussar på med expansivt kroppsspråk. Fredrik Evers i countrymundering vräker sig inte bara med ordsvadan. Ylva Olaisons personalchef styr upp bemanningen i kortkort läder medan Jesper Söderbloms vaktmästare har statusen markerad i lagerrocken.
I titelrollen gör Karin de Frumerie en skickligt gestaltad projektionsyta. Utan ord och motstånd skiftar hon skepnad som en kameleont; allt efter företagets önskemål. Kroppen är förändringsbar och kan öka individens nytta.
Att spegla förhållandet i arbetskollektivet är avslöjande. Vi blir vad vi bedöms som. Men efter vilka kriterier? Vad spelar könet för roll?
Bärfuss problematiserar makt, konkurrens och beundran med ett rikt mått av associationer. Schmitz hustru (Emilie Strandberg) och dotter (Victoria Dyrstad) räknas inte i cirkusen, kärleken kommer lätt till korta.
En kort stund önskar jag högre tempo, men ”Vem är Schmitz?” är ingen fars. Här finns reflektion som behöver sjunka in.
Föreställningen är en balansgång där det galet överdrivna ställs mot det konkret igenkännbara. Ildikó Gáspárs regi går hårt på det förhöjda och ensemblen svarar bra på greppet.
Vad företaget sysslar med är oklart, flosklerna i affärsjargongen flödar i chefens koleriska svada
Den stora behållningen ligger i hur kollektivet överraskande skruvar situationen alltmer. Och därmed biter verkligheten i svansen. Hos doktor Gerber (Josefin Ljungman) byggs inte bara öron om. När de Frumerie träder fram som Schmitz i lyxförpackning hamnar vi otäckt nära teves omgörningsprogram. Men vem är hon?