Mordstatistiken i Mexiko kan slå rekord – igen
Världen: När president Obrador tillträdde hoppades han få stopp på den blodiga våldsspiralen. I stället kan det dödliga våldet nu nå nya nivåer.
Rena avrättningar, timslånga skottlossningar och brutala mord på kvinnor och barn har radats upp i mexikanska medier de senaste månaderna. Fortsätter det dödliga våldet riskerar Mexiko att för tredje året i rad slå sitt eget mordrekord.
Första söndagen i december registrerades 127 mord i Mexiko, vilket är den högsta siffran under en enskild dag sedan man började räkna. En knarkkartells maktuppvisning i Villa Union i Coahuila, en timme från gränsen till USA, bidrog till det dystra saldot. Konfrontationen pågick under en och en halv timme och lämnade utöver kommunhuset och runt 50 andra byggnader fyllda av kulhål även efter sig en mängd utbrända bilar och 23 döda, varav fyra poliser.
När Andrés Manuel López Obrador tillträdde som president för ett år sedan lovade han att utrota korruptionen och angripa orsakerna bakom våldet. Då hade Enrique Peña Nieto precis avslutat den blodigaste mandatperioden i modern tid, med rekordnivåer för antalet mord både 2017 och 2018 – de högsta sedan man började mäta för 30 år sedan.
Men än så länge har López Obrador, känd under initialerna AMLO, allt annat än lyckats bromsa våldet.
Under årets första månader ökade det snarare och antalet mord hittills i år är fler än under motsvarande period förra året. I snitt har 95 personer mördats varje dag.
Raul Benítez Manaut, forskare och säkerhetsexpert vid Mexikos nationella autonoma universitet, säger att den organiserade brottsligheten har utnyttjat situationen som uppstått runt maktskiftet och bristen på närvaro av polis och andra säkerhetsstyrkor.
– Knarkkartellerna, främst i norra delen av landet, har ökat sin aktivitet för att positionera sig, säger han.
De senaste månaderna har allt fler blickar riktats mot den uppåtgående våldsspiralen. Den misslyckade jakten på knarkkungen Joaquín ”El Chapo” Guzmáns son i oktober, när 13 personer dödades, ledde till rubriker världen över, liksom avrättningarna av tre kvinnor och sex barn i Chihuahua i november. Det brutala tillvägagångssättet och det faktum att offren i det senare fallet var amerikanska medborgare och tillhörde LeBarón-släkten, som bröt sig loss från mormonkyrkan i USA och bildade ett eget samfund på andra sidan gränsen i början av 1900-talet, bidrog till stor internationell uppmärksamhet.
Men redan veckorna innan hade två andra större våldsdåd skakat Mexiko. Den 16 oktober dödades 15 personer vid en skottväxling mellan armén och en grupp kriminella i delstaten Guerrero och två dagar tidigare dödades minst 13 poliser vid ett bakhåll i delstaten Michoacán – ett attentat som kartellen Jalisco Nueva Generación tagit på sig. Allt oftare har lokal och delstatlig polis visat sig underlägsna kartellerna, som ofta har större resurser, är kraftigare beväpnade och bättre förberedda på konfrontation.
– Vi har inte medlen för att försvara oss eller det stöd som krävs för att stå emot vilken kriminell grupp som helst, sa en av poliserna till The Guardian efter bakhållet i Michoacán och klagade över hjälmar av dålig kvalitet och att de själva måste stå för kulorna till sina tjänstevapen.
Vid tillslaget i Culiacán samma vecka greps först Ovidio Guzmán, son till Sinaloakartellens grundare ”El Chapo”, som nu sitter fängslad på livstid i USA. Sonen har beskrivits som en av dagens främsta smugglare av metamfetaminer och fentanyl. Men efter att flera soldater tagits som gisslan av kartellen och hund
Antalet mord hittills i år är fler än under motsvarande period förra året. I snitt har 95 personer mördats varje dag.
ratals beväpnade män attackerat säkerhetsstyrkorna, gavs slutligen order om att avbryta insatsen och Guzmán släpptes igen, för att undvika ytterligare blodbad.
– Knarkkartellerna är på offensiven. Det i Culiacán var en väldigt stark maktdemonstration och [attacken mot] LeBarón-familjen var också en stor maktdemonstration.
Man har nedmonterat den federala polisen och slutat stötta den lokala polisen
De ser att det finns ett maktvakuum och de utnyttjar det, säger Benítez Manaut.
En av López Obradors frekventa fraser sedan presidentvalskampanjen har varit “abrazos no balazos” – på svenska ”kramar, inte kulor” – men sedan tillträdet har en betydligt hårdare praktik vuxit fram. Det misslyckade tillslaget mot Ovidio Guzmán, från vilket krigslika bilder spreds via sociala medier, ledde till nya ifrågasättanden av regeringens nationella säkerhetspolitik.
– Den är motsägelsefull, konstaterar Erubiel Tirado, politisk säkerhetsexpert på universitetet Iberoamericana.
Andra skulle säga att den är närmast obefintlig. AMLO har nämligen främst definierat den genom vad den inte ska vara och exempelvis förklarat att det är slut på den intensiva jakten på knarkkungar, till förmån för sociala program som ska angripa orsakerna bakom våldet.
– Vi vill ha frid, och frid, precis som jag sagt många gånger, är frukten av rättvisa. Det är en ny strategi och ett nytt paradigm när det kommer till säkerhetsfrågor, som han själv uttryckt det.
Men rättvisan är i dagsläget långt borta. Straffriheten i Mexiko ligger på i snitt 96 procent. Av 100 anmälda brott är det alltså bara fyra som leder till någon form av påföljder och i flera delstater är straffriheten över 99 procent.
Historiskt sett har gripanden av kartelledare ofta lett till ökat våld när olika fraktioner sedan slagits om att ta över kontrollen. Det har varit presidentens argument för att i stället satsa på sociala åtgärder. Men Tirado anser att retoriken är något av en halvsanning.
– Det har genererat mer våld eftersom man inte angrep nätverken bakom våldet. Det räcker inte med tillslag [mot ledarna], man måste också se till att nedmontera nätverken för tillförsel av vapen och flödena för penningtvätt, kopplingarna till myndigheter på både lokal och federal nivå och ha en helhetsstrategi.
I somras ersattes den federala polisen med ett nytt Nationalgarde, som var tänkt att upprätthålla lag och ordning, men främst har använts för att stoppa migranter vid landets södra gräns. Konflikten mellan att satsa på preventiva sociala åtgärder å ena sidan och säkerhetsstyrkor å andra sidan är enligt Tirado gammal, men har kommit upp till ytan igen i och med en omsvängning i den politiska retoriken.
– Man har nedmonterat den federala polisen och slutat stötta den lokala polisen. Det som förlorats borde tas över av Nationalgardet, som praktiskt taget är en förlängning av försvaret, men som inte heller har den kapacitet som utlovats.
Redan i januari deklarerade presidenten att kriget mot knarkkartellerna, som startades av Felipe Calderon för snart 14 år sedan, var över. Men det verkar ha varit en ensidig handling.
– Kartellerna är i krig mot regeringen, men regeringen erkänner inte att det finns något krig, konstaterar Raul Benítez Manaut.
Situationen kan tvinga López Obrador att vidta liknande åtgärder som sina föregångare, vilket nästa års budget redan skvallrar om, med mer pengar till säkerhetsstyrkorna. Men retoriken lär han hålla fast vid. Efter fiaskot i Culiacán bad presidenten om förståelse för att förändringar tar tid och försäkrade att det som tidigare sagts fortfarande gäller.
– Det är inte lätt att göra den här omsvängningen. Det är en övergångsprocess som pågår, det gamla har inte dött ut än och det nya har inte slutat att födas, sade han på en presskonferens.