”Ena veckan känner jag mig Beckettsk, nästa Ledinsk. Den där oviljan att definiera mig sitter nog i mitt DNA.”
hann han dessutom med att debutera som dramatiker, då hans egenskrivna pjäs ”Nattpromenad” gick upp på Stockholms stadsteater. Denna systematiska växelverkan skedde emellertid bortom den breda publikens blickfång. Jonas Karlssons mångsidighet gick upp för allmänheten först 2007 då han porträtterade August Strindberg i tv-serien ”August”. Inte nog med det. Samma år debuterade han själv som skönlitterär författare. Novellsamlingen ”Det andra målet” var en säregen metalitterär samling berättelser, präglad av en drömsk och lätt obehaglig stämning som förde de häpna recensenternas tankar till Franz Kafka. Jaha. Var detta alltså den nya Jonas Karlsson; någon som uteslutande ägnade sig åt seriösa saker? Nix. Jonas Karlsson har fortsatt att blanda.
DEN HÄR HÖSTEN HAR HAN, ännu en gång, brutit ny terräng. I ”Quick” porträtterar Jonas Karlsson den outtröttlige numera avlidne grävjournalisten Hannes Råstam, mannen bakom avslöjandet som generade det svenska rättsväsendet och försatte den oskyldigt dömde Thomas Quick, numera Sture Bergwall, på fri fot.
– Jag har aldrig varit med om att så många har hört av sig förut, för att berätta vilken fin människa Hannes var, säger Jonas Karlsson. Det borde hans anhöriga få känna till.
Han erkänner att rollen som den döende Råstam gjorde honom en smula hypokondrisk.
– Jag fick någon sådan här hosta när jag var ute och sprang en dag, precis efter att jag hade spelat in cancerscener. Det slutade med att jag bokade in mig för en lungröntgen. Man säger det hela tiden, som skådis: en roll är en roll och jag är jag, men man blir ju så påverkad alltså. Medan jag väntade på röntgen så fick jag ångest. Jag stack ut och sprang i 4.37-tempo, bara för att bevisa
ETT AV MÅNGA ANSIKTEN. för mig själv att jag inte var dödssjuk. Det slutade med konstaterandet ”löparhosta”. Helt ofarligt tydligen.
Före intervjun har jag, tillsammans med en handfull andra journalister, fått se ett tjugo minuter långt smakprov ur Jonas Karlssons senaste film, ”En del av mitt hjärta”. Att det ska bli juldagspremiär märks på anslaget. Huvudrollsinnehavaren, USA-baserade Malin Åkerman som samtidigt intervjuas i ett intilliggande rum, skänker internationell stjärnglans åt filmen. Hennes rollfigur är vilsen och kärleksvill i storstaden Stockholm, en innerst inne godhjärtad karriärist som äter kinesisk hämtmat ur papplåda, och som, under ett viktigt jobbmöte, plötsligt börjar sjunga Ledin-dängan ”Du kan lita på mig”. Jonas Karlssons Edvin, en betydligt mer nedtonad figur, sjunger även han.
Vad måste man förhålla sig till när man spelar romantisk komedi? Hur lyder reglerna?