I kun­ska­pens borg står in­te all­tid kun­ska­pen högt i kurs

Göteborgs-Posten - - Ledare - An­drej Kok­ko­nen

Sko­lan är ett sär­skilt sorg­ligt ka­pi­tel

De se­nas­te åren har den pe­da­go­gis­ka forsk­ning­en i Sve­ri­ge fått ut­stå hård kri­tik. Svens­ka pe­da­go­ger har i prin­cip va­rit oin­tres­se­ra­de av att gö­ra de ef­fektstu­di­er som är nöd­vän­di­ga för att fast­stäl­la vil­ka pe­da­go­gis­ka grepp som fun­ge­rar bäst. De har ock­så va­rit då­li­ga på att pub­li­ce­ra si­na forsk­nings­rön i in­ter­na­tio­nel­la ve­ten­skap­li­ga tid­skrif­ter. Kort sagt är pe­da­go­gikäm­nets sta­tus in­te den högs­ta.

Det finns dock ett stort un­dan­tag: På vå­ra uni­ver­si­tet har pe­da­go­gikäm­net ald­rig haft hög­re sta­tus än i dag. De se­nas­te åren har det näm­li­gen bli­vit ob­li­ga­to­riskt för lä­ra­re att lä­sa hög­sko­le­pe­da­go­gis­ka kur­ser.

På mitt eget uni­ver­si­tet mot­sva­rar kur­ser­na en ter­mins hel­tids­stu­di­er. Lä­ser man in­te kur­ser­na får man in­te un­der­vi­sa och ris­ke­rar i för­läng­ning­en att få spar­ken.

Hur kan det kom­ma sig att det har bli­vit ob­li­ga­to­riskt att lä­sa pe­da­go­gik för uni­ver­si­tets­lä­ra­re sam­ti­digt som pe­da­go­gikäm­net döms ut av många ut­om­stå­en­de be­dö­ma­re? Ett möj­ligt svar är att vi uni­ver­si­tets­lä­ra­re helt en­kelt har va­rit för då­li­ga på pe­da­go­gik. Trots allt hand­lar yr­ket om att lä­ra ut oli­ka sa­ker till stu­den­ter. Och kanske är det bätt­re med en då­lig ut­bild­ning än ing­en alls?

Den som trod­de att hög­sko­le­pe­da­go­gis­ka kur­ser hand­lar om att bli en bätt­re lä­ra­re bör dock tän­ka om. De di­dak­tis­ka in­sla­gen (det vill sä­ga de in­slag som hand­lar om hur man i prak­ti­ken lär ut sa­ker) ly­ser näm­li­gen med sin från­va­ro på kur­ser­na.

Ja, ni läs­te rätt. Istäl­let får man sit­ta i små­grup­per och dis­ku­te­ra hur man skri­ver ”kurs­pla­ner” (do­ku­ment som be­skri­ver in­ne­hål­let i kur­ser) och ”pe­da­go­gis­ka port­föl­jer” (en lis­ta över de kur­ser man har un­der­vi­sat på).

Möj­li­gen in­går nå­got en­sta­ka in­slag av pe­da­go­gisk idéhisto­ria. Med and­ra ord syf­tar kur­ser­na i förs­ta hand till att gö­ra de uni­ver­si­tets­an­ställ­da till bätt­re by­rå­kra­ter.

Frå­gan är vem som vin­ner på det. Knap­past stu­den­ter­na. Sna­ra­re för­lo­rar de när lä­rar­na tving­as läg­ga sin dyr­ba­ra kom­pe­tens­ut­veck­ling på att öva på att skri­va do­ku­ment istäl­let för att för­kov­ra sig i de äm­nen de fö­re­lä­ser om. Knap­past hel­ler vi lä­ra­re, som tving­as kas­ta bort vår tid på kur­ser som de fles­ta av oss ald­rig skul­le ha läst fri­vil­ligt. Och där bor­de frå­gan rim­li­gen va­ra av­gjord. För om var­ken stu­den­ter el­ler lä­ra­re vin­ner på kur­ser­na bor­de de li­ka gär­na kun­na av­skaf­fas.

Trots det fort­sät­ter uni­ver­si­tet runt om i Sve­ri­ge att spen­de­ra mil­jo­ner på dem. Hur man kan gö­ra det ut­an en ge­di­gen kon­se­kven­sa­na­lys är en gå­ta för mig. Pe­da­go­gik­kur­ser­na är dess­utom ba­ra top­pen på ett is­berg. Runt om i myn­dig­hetssve­ri­ge sat­sar man på oli­ka kur­ser och vi­da­re­ut­bild­ning­ar ut­an att de fak­tiskt ut­vär­de­ras.

Sko­lan är ett sär­skilt sorg­ligt ka­pi­tel. Ett ex­em­pel är de kur­ser i lå­gaf­fek­tivt be­mö­tan­de som svens­ka sko­lor kö­per in till höga kost­na­der – trots att det in­te finns nå­gon evi­dens för att me­to­den fun­ge­rar.

Var­för det­ta oan­sva­ri­ga slö­se­ri med skat­te­peng­ar kan fort­gå ut­an pro­tes­ter får de lär­de tvis­ta om i fram­ti­den (om de nu har tid med tan­ke på al­la kur­ser de tving­as lä­sa).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.