Faktumförsäljare bjöds på julbord för tredje året i rad
– Men kön tar ju aldrig slut! Faktums chefredaktör Sarah Britz står i entrén och tar emot alla försäljare och deras familjer. Där innanför i salen står rekordmånga 400 kuvert framdukade på långborden, till gästerna härifrån och långväga.
Kräftsill, matjessill, skagensill, sill med lök eller lingon, ägghalvor med löjrom, kräftpaté, tre sorters lax, julskinka, patéer, rostbiff, julkorv och kalkon, köttbullar, Janssons frestelse och revbensspjäll, och så förstås kål i olika färger. Dessertbordet står avskilt och det ska snart avslöjas vilka läckerheter som bjuds. Där finns struvor, fudge, toscakaka, ostkaka, mjuk pepparkaka och förstås ris à la Malta och lite till.
Clarion Hotel Post i Göteborg bjuder för tredje året Faktumförsäljarna på ett dignande julbord på initiativ av Andreas Olsson, som ansvarar för mat och dryck på hotellet. I dag jobbar han precis som alla andra ideellt med lunchen.
Han har också medverkat till att få hit musikunderhållningen för dagen, 37 musiker i Mölnlycke blåsorkester och en sångare, säger en kollega.
En av Faktumförsäljarna inledde med att läsa ett par av sina dikter. Thomas Jakobsson tar egna bilder med sin mobilkamera som blir utgångspunkt för texterna och han ger ut dem själv i bokform. En strof i dikten om mannen på parkbänken ”som minns ett ögonblick, som han aldrig fick”, kan säkert ge genklang hos många av oss.
– Jag jobbade svart som fönsterputsare, ramlade och bröt handleden och hamnade sedan utanför systemet.
Alltså, utanför det skyddsnät vi har via avtalsförsäkringar. Han är hemlös nu, har ett tillfälligt boende och säljer Faktum sedan en månad tillbaka när han inte sitter i Palmhuset i Trädgårdsföreningen och skriver.
– Jag har bett om hjälp med mitt alkoholmissbruk, vill ta tag i det för att visa mina vuxna barn att jag klarar av det, förklarar Thomas Jakobsson.
Köper du en tidning av honom får du en dikt uppläst på köpet.
Den mest vitt spridda förutfattade och felaktiga uppfattningen om Faktumförsäljarna är att de får sina tidningar för ingenting.
– Jag brukar säga att försäljarna är riskkapitalister, eftersom de måste satsa sitt eget kapital, säger chefredaktören Sarah Britz.
Den andra vanliga fördomen är att alla som säljer tidningen är hemlösa.
– Men vi bryr oss inte om skälen till varför de vill bli försäljare, fyller hon i.
Lena Johnsson har precis sålt tidningen i drygt ett år efter ett tufft liv med droger. Hon är den som stod för Faktums start på gatorna i Karlstad.
– Det går jättebra och stärker både självförtroende och min ekonomi, säger hon.
Hon började att sniffa redan som nioåring och började dricka som trettonåring och därefter blev det tyngre droger som amfetamin och heroin.
– Men jag fyllde 60 nu. Jag har ju tappat många kompisar längs vägen, konstaterar hon.
Peter Ahlborg från Vänersborg har bjudit med sig sin bästa vän Charlie Källberg. Peter har sålt Faktum i sju år och har lika länge kajkat runt i olika tillfälliga boenden. Nu har han fått egen lägenhet.
– Det är det hårdaste försäljningsjobb du kan ha. Du är exponerad för allas blickar och det värsta är när flera på rad inte hälsar, ignorerar en som om hemlösheten inte fanns, säger han.
Peter Ahlborg säger att han älskar människor och gillar sitt jobb för att han får träffa folk och lära sig hur samhället ser ut.
– Jag får ju förstahandsinformation direkt från människorna, förklarar han.
Försäljarnas placering mitt i verkligheten är viktig också för tidningsproduktionen, berättar Malin Clausson som är en av Faktums reportrar:
– Vi har försäljarmöten varje månad och där får de ha idéer till reportage. De är lyxigt för oss, också att få höra dem berätta om läsarreaktioner från gatan.