Josefin Neldén: ”Jag är väldigt mycket en känslomänniska”
Skådespelaren Josefin Neldén, alias Maggan i tv-serien ”Vår tid är nu”, månar om att arbetet ska kännas lustfyllt. Om lusten ebbar ut kan hon tänka sig göra något helt annat. Som att bli trädgårdsmästare.
Tv-aktuella skådespelaren Josefin Neldén har mångårig erfarenhet av såväl teater som film och tv. Sedan debuten i ”Tjenare kungen” 2005 har hon medverkat i ett tjugotal filmer och tv-produktioner, däribland som Lena i ”Känn ingen sorg”, vilket renderade i en nominering till Guldbagge för bästa kvinnliga biroll 2014.
Men mest känd är hon nog som ”Maggan” i SVT:s succéserie ”Vår tid är nu”, vars tredje säsong har sänts under hösten.
– Folk har uttryckt uppskattning för mitt arbete och många har knutit Maggan till sina egna liv, säger hon.
Uppenbarligen har även Josefin gjort det.
– Jag har levt med henne i flera år och upplever henne som en kompis. Jag gillar henne, hon är en bra person att ha på axeln. Det händer att jag undrar vad Maggan hade gjort i en viss situation. Hur lika är ni?
– Maggan är homosexuell och lever i en annan tid, medan jag är heterosexuell och lever i vår tid. Det är stora skillnader, men det finns också likheter. Jag är känslosam som hon även om hon är mer samlad, och jag tar mer socialt utrymme än hon.
Maggan är en roll av många som Josefin har gestaltat genom åren. Det är det som är tjusningen med yrket, att kunna prova på olika roller och situationer. Och att återgå till det egna livet när arbetsdagen är slut.
– Jag är väldigt mycket en känslomänniska. I yrket får jag vara i det och använda min redskapslåda utan att slita på mina egna känslor. Det är lustfyllt och roligt att kunna jobba så.
Men med handen på hjärtat har yrket även en avigsida.
– Det bjuder på mycket osäkerhet. Man behöver möta sin prestationsångest och leva med att bli nekad roller som man väldigt gärna vill ha. Eller projekt som inte
går att genomföra fullt ut. Men fördelarna överväger nackdelarna.
Ändå kunde hon som barn inte föreställa sig att livet hon lever i dag som frilansande skådespelare ens var möjligt.
– Först när jag jobbade med ”Tjenare kungen” upptäckte jag att många människor hade film och teater som jobb, säger hon.
Då var hon 19 år. Tolv år tidigare såg mamma till att Josefin skulle börja på kulturskolan i Hisings Backa i Göteborg. Inte utan anledning.
– Jag pratade gärna med folk och tjoade. Mamma tyckte att det passade. Sedan ledde det ena till det andra.
Fyra år efter filmdebuten åkte 23-åringen till Paris för en vidareutbildning under en höst på Ecole Philippe Gaulier. Läromästaren var Gaulier själv.
– Han hade ett bryskt sätt att undervisa, även om det bottnade i mycket kärlek. När han tyckte att det dog på scenen slog han på en trumma. Jag lärde mig att kämpa vidare. Det var en välbehövlig injektion om vikten av lust. Även om man jobbar med en tragedi är det viktigt att roa sig för att den ska kunna landa hos tittarna.
Nu har hon varit skådespelare i uppemot 15 år. Lusten är alltjämt en ledstjärna.
– Jag har haft svackor flera gånger. För att mitt arbete ska kännas lustfyllt omprövar jag ofta om detta jobb är vad jag ska göra resten av livet. Om jag en dag inte känner lusten så ska jag vidareutbilda mig eller göra något helt annat. Världen förändras och med den även jag. Just nu finns yrket trädgårdsmästare i bakhuvudet. Trädgårdsmästare?
– Ja, det finns något estetiskt i det som jag tycker är intressant. Till skillnad från skådespeleri är resultatet väldigt konkret och beständigt när det är färdigt. Dessutom är det härligt med årstidsskiftningarna.
Det är också i trädgården som hon varvar ned om det blir tid över. Utöver jobb består livet av man, en 4,5 år gammal dotter och vänner.
– Det är väldigt avkopplande med trädgårdsarbete. Jag är en snabbtänkande och associativ person. Det kan vara en uttröttande egenskap så det är bra med fysiskt arbete i trädgården.
Vid sidan av önskan om att tillåta sig att förändras och möta nya utmaningar som skådespelare har Josefin Neldén en – hittills – hemlig dröm.
– Det skulle vara roligt att skriva kring idéer som jag har. Jag hoppas att jag ger mig utrymme till det, men det är inte så lätt som småbarnsförälder.