Livskrisen som drabbar de unga
De känner sig gamla och stressade över livet. Trots att de precis har tagit steget in i vuxenvärlden. Kvartlivskrisen finns på riktigt.
Den djupa livskris – som i USA har fått namnet quarter-life crises – drabbar vanligen unga mellan 20 och 29 år.
De vet att de borde vara lyckliga. Skolan är slut och det fantastiska livet ligger som en oplöjd åker framför dem. Ändå är det inte så det känns. Rädslan för att välja fel och spilla tid på oviktiga grejer är ångestskapande. För många innebär 20-årsåldern en första påminnelse om att livet är begränsat.
– Jag hade min värsta kris när jag gick ut gymnasiet. Plötsligt hade jag ingen självklar roll som student längre. Jag hade jättemycket ångest över vad jag skulle göra i framtiden, säger Josefine Danielsson, 22 år.
Hon sitter tillsammans med vännerna Jessica Alfredsson, 24 år och Wilma Maxe, 21 på Foo kafé på Sprängkullsgatan i Göteborg. De går första terminen på media- och kommunikations veta r programmet och är här för att plugga ihop. Lättnaden över att ha hittat en väg in i yrkeslivet är påtaglig.
– Det här känns bra. Nu vet jag vad jag ska göra i tre år framöver. Sen kommer väl nästa kris, säger Josefine Danielsson.
Begreppet quarter-life crises, kvartlivskrisen, är ett populärpsykologiskt begrepp som myntats i USA och spridit sig över världen. I Sverige pratar man ofta om en 20-årskris som kan inträffa på tröskeln till vuxenlivet. Många drabbas redan direkt efter studenten, då omgivningen ställer krav på att de ska stå på egna ben, såväl praktiskt som emotionellt.
– Det handlar inte enbart om ekonomiska åtaganden. Nu måste också de unga vuxna ta ett socialt ansvar som de kanske inte behövt göra förut. Som att själva ta kontakt med arbetsgivare, universitet eller ringa vårdcentralen, säger Camilla von Below, psykolog och psykoterapeut.
Även den emotionella delen av vuxenblivandet kan vara smärtsam. Det finns inte längre en självklar famn att krypa in i när man kommer hem och är ledsen, upprörd eller besviken. Kanske har man faktiskt bara sig själv att prata med när livet känns jobbigt.
– Nu måste man tänka ut hur man ska hjälpa sig själv. Det ställs väldigt stora krav på att det är så det ska fungera, säger Camilla von Below.
En del unga grips av panik över tanken på att växa upp och deppar ihop hemma i pojk- och flickrummen. Andra kan ha väldigt bråttom att checka av alla vuxengrejer för att bevisa för sig själva och andra att de kan. De vill utbilda sig, skaffa lägenhet och familj, gärna innan de har fyllt 30 år. Helst ska de hinna med en längre backpackertrip i Asien också innan de slår in på den spikraka vägen.
– Man jämför sig med alla andra på sociala medier och det verkar som de flesta lyckas bättre än man själv. Trenden är att man ska ha en karriär redan vid 25, säger Jessica Alfredsson.
Tjejerna på kafé Foo återkommer flera gånger till den jobbiga jämförelsen med andra jämnåriga. Hur känslan av att ”alla andra” verkade vara så framgångsrika kan ge dem panik.
– Det känns som om konkurrensen på sociala medier blir värre och värre. Det är som att alla konkurrerar om vem som kan vara mest lyckad, säger Wilma Maxe, som inte vill vara med på bild i tidningen eftersom det ”kan vara viktigt” var fotografiet hamnar.
Känslan av otillräcklighet krockar med önskan om ett perfekt livsprojekt. Där utbildningen ska vara den rätta, partnern hundraprocentig och bostadskarriären gå som på räls. Plötsligt får alla val man gör en mycket större betydelse
– För första gången i livet kan också ungdomarna uppleva att det är för sent för vissa vägval. De kan inte göra om sin barndom eller sin skolgång, säger Camilla von Below.
Den som softade sig igenom sina sista skolår får leva med sina gymnasiebetyg och vissa relationer som inte vårdades kan vara oåterkalleligt borta. Det kan till och med vara för sent för vissa specifika yrkesval.
Att börja en ny karriär som fotbollsproffs eller balettdansös, till exempel, är näst intill omöjligt för den som har fyllt 25 eftersom de allra flesta som lyckas i idrott har börjat träna i förskoleåldern. Och även om man egentligen inte önskar den typen av liv, så kan tanken på att dörren har stängts kännas väldigt sorglig.
– Ett tag funderade jag på att söka till en musikallinje, eftersom jag alltid har tyckt om att sjunga och dansa. Men jag insåg att jag skulle vara äldre än alla andra och väldigt mycket stelare, berättar Josefine Danielsson.
”
Utbildningen ska vara den rätta, partnern hundraprocentig och bostadskarriären gå som på räls. Plötsligt får alla val man gör en mycket större betydelse.
”
Att inte längre vara yngst i alla sammanhang kan vara en ovälkommen erfarenhet. Likaså att alla drömmar man en gång hade troligtvis aldrig kommer att slå in.
Hon får medhåll av Wilma Maxe, som berättar att hon hade en tanke om att börja spela badminton för något år sedan.
– Men när jag insåg att nybörjarna troligen skulle vara i sexårsåldern, lade jag ner idén. Jag kände mig alldeles för gammal, säger 21-åringen.
Att inte längre vara yngst i alla sammanhang kan vara en ovälkommen erfarenhet. Likaså att alla drömmar man en gång hade troligtvis aldrig kommer att slå in. Det finns till och med en ännu yngre generation som redan börjar bli flygfärdig.
– De unga vuxna märker att de kan relatera till när de var små, som om barndomen var ett annat liv. Och när de ser på gamla fotografier, där de själva är med, kan de uppleva att motiven ser gammaldags ut. Det här kan kännas jobbigt för många, säger Camilla von Below.
Ska man börja plugga direkt, eller ska man jobba ihop lite pengar först? Ska man köpa en lägenhet eller dra till Sydamerika? Tänk om man skaffar sig flera hundra tusen i studieskulder och sen ändå inte får något jobb? Beslutsångesten över framtiden kan vara förlamande.
Efter studenten är det många avgöranden som ska fattas, samtidigt som de unga vuxna saknar livserfarenhet.
– Trots att de inte riktigt vet hur man gör, hamnar de i samma sorts sammanhang som 45-åringarna. Till exempel krävs det erfarenhet för att förstå hur man läser mellan raderna på en anställningsintervju, säger Camilla von Below.
Tjejernas om nu läser på mediaoch kommunikations veta r program mettycke ratt de har tagit ett stort steg framåt. Stressen över vilken utbildning de ska välja har mattats något i och med terminsstarten i höstas. Alla tre har skaffat egna lägenheter, så även flytten från föräldrarna kan bockas av på listan. Men ingen av dem skulle ändå säga att krisen helt är över.
– Jag tänker att livet kommer att vara på plats när jag är i 30-årsåldern. Å andra sidan kommer det ju nya kriser hela tiden. Det kanske blir bra när man är pensionär och man har vuxna barn. Då kanske det äntligen blir lugnt, säger Wilma Maxe.