Årtiondets bästa utländska filmer
Blytung jakt på Usama bin Ladin, homoerotik i Miamis fattigkvarter eller sylvass samhällskritik med udden riktad mot clownen Trump? GP:s kritiker väljer sina utländska filmfavoriter från decenniet som gått.
Zero dark thirty
Kathryn Bigelow, 2012
Inget som helst viftande med stjärnbaneret i Bigelows blytunga actionthriller om jakten på bin Ladin. Högklassigt spel från Jessica Chastain i huvudrollen.
Dunkirk
Christopher Nolan, 2017
Visionären Nolan överträffar sig själv i mäktig och bildbegåvad krigsfilm som man, enligt regissören, bara ska se på 70mm/Imax.
Lady bird
Greta Gerwig, 2017
Filmer om unga tjejers första stapplande steg in i vuxenlivet har det gjorts några stycken, men Gerwigs delvis självbiografiska mix av drama och komedi är klockren.
They shall not grow old
Peter Jackson, 2017
Jackson bytte spår fullständigt, han letade upp och restaurerade gamla journalfilmer och skickar oss rätt in i skyttegravarnas fasor under första världskriget.
La la land
Damien Chazelle, 2016
En sprudlande musikal med fantastiska sångoch dansnummer och lika fantastiskt spel från Emma Stone och Ryan Gosling.
The dark knight rises
Christopher Nolan, 2012
Som bekant dräller det av superhjältefilmer på bio, men ingen har varit ens i närheten av att kunna matcha Nolans domedagsbetonade Batmanrulle från 2012.
Paddington
Paul King, 2014
En björn som gillar marmelad hamnar på Paddington Station i London. Det kanske inte låter som ett mästerverk, men en barn- och familjefilm blir inte bättre än så här.
Tinker tailor soldier spy
Tomas Alfredson, 2011
Rekordsnårig spionthriller som kräver att man håller sig vaken för att hänga med i svängarna. Detta är faktiskt lika bra som ”Spionen som kom in från kylan” (1965).
Once upon a time… in Hollywood
Quentin Tarantino, 2019
Tarantino tillbaka i toppform när han hyllar Hollywoods sista (?) guldålder, han slänger in Sharon Tate och bjuder på ett slut som är häpnadsväckande smart.
Knives out
Rian Johnson, 2019
Vi fick vänta och vänta på en intelligent pusseldeckare, men så levererade Rian Johnson en knivskarp lek med genren i allmänhet och med Poirot i synnerhet.