Zimmergren hade behövt våga lite mer
Klara Zimmergren är bra på mycket, men rent föredömlig i konsten att lufthångla. Hon gör det bara vid ett par tillfällen under ”Allt kommer bli bra”, men varje gång sölar publiken ihop fullständigt. Varenda struphuvud inne på Draken exploderar, varenda stackars buk börjar häva sig fram och tillbaka.
Denna självbiografiska föreställning är annars mycket vänlig, vid sina stunder nästan kristen. Jag hör inte ett svärord, inte en ogudaktig förbannelse, under showens 90 minuter. Om Klara Zimmergren har gjort sig känd för att vara ganska giftig, lite av en anakonda, så syns detta märkvärdigt sällan i kväll.
Visserligen kan den 52-åriga komikern vara angenäm ändå, när hon leder oss genom sitt liv tillsammans med regissören Julia Nord. Hon berättar om sina föräldrars skilsmässa, om barnlöshet och tvåsamhet. Hon läser högt ur sin gamla dagbok – ett djävulskt slitet grepp, som ändå faller ut ganska fint. Zimmergren berättar om den skoningslösa, heta gladiatorhåla som Fredrikshamnsfärjan förvandlas till under helgerna – och hur hon led här i sin ungdom.
Ibland fäller komikern också in små danspartier. Bland annat är hon listig nog att aktivera den brutala, kanske direkt helvetiska låten ”SexyBack”. Man blir alltid lycklig som en fet liten border collie när man drabbas av ”SexyBack”.
”Allt kommer bli bra” är överlag en ganska trevlig föreställning, och ibland måste saker också få vara just detta: trevliga. Men nästan ständigt finns känslan av att Zimmergren använder för få delar av sig själv. Showen är för rund, humorn för hygglig och de allvarliga bitarna för präktiga. Vissa passager är verkligen förskräckligt sentimentala: under tillställningens slut spelas till exempel film där olika unga människor protesterar mot miljöförstöringen, samtidigt som en barnkör sjunger ”Mitt äppelträd”. Det är genant, nästan lite obehagligt.
Men tidvis fräser ändå Zimmergren till, framför allt när hon går upp i någon av sina karaktärer. Den pilske teknikern Rolle som älskar att löda, den sexuellt frustrerade Viveka Andebratt, den gränslösa dressyrtränaren Görel. När Klara
Zimmergren inte behöver dras med sig själv accelererar liksom humorn, vilket är vanligt.
Men för ofta känns ändå ”Allt kommer bli bra” lite som att beställa in ett glas polsk sprit och serveras en kopp med rumstempererad grönsaksbuljong. Klara Zimmergren hade behövt, och förlåt mig detta fåniga uttryck men: våga lite mer.