Barnom­buds­man­nen om vård­ka­ru­sel­len: ”Helt oac­cep­ta­belt”

Göteborgs-Posten - - Nyheter -

– Det är helt oac­cep­ta­belt. När barn bol­las runt kan si­tu­a­tio­nen för­vär­ras väl­digt myc­ket på kort tid.

Det sä­ger Barnom­buds­man­nen Eli­sa­beth Dah­lin om det som hänt flic­kan som GP be­rät­tat om i en gransk­ning.

Barnom­buds­man­nen (BO) Eli­sa­beth Dah­lin skrä­der in­te or­den när hon får hö­ra om si­tu­a­tio­nen för flic­kan som ham­nat i en vård­ka­ru­sell se­dan hon bli­vit om­hän­der­ta­gen av so­ci­a­la myn­dig­he­ter. Un­der ett och ett halvt år har hon va­rit pla­ce­rad på 24 stäl­len run­tom i lan­det, sam­ti­digt som so­ci­al­tjänst och sjuk­vård brå­kat om vem som har an­sva­ret.

I dag är flic­kan 15 år. Hen­nes rop på hjälp har bli­vit allt mer de­spe­ra­ta och hen­nes psy­kis­ka häl­sa allt säm­re un­der ti­den hon har flyt­tats runt.

– Det är helt oac­cep­ta­belt. Ro­par barn på hjälp ska de få det. Så en­kelt är det. De får in­te fal­la mel­lan sto­lar­na. När barn bol­las runt kan si­tu­a­tio­nen för­vär­ras väl­digt myc­ket på väl­digt kort tid, sä­ger hon och slår fast:

– Barn som blir om­hän­der­ta­get ska all­tid få det bätt­re, ald­rig säm­re.

Men så är det in­te all­tid i verk­lig­he­ten. Sam­häl­let tar över he­la el­ler de­lar av för­äld­ra­an­sva­ret för drygt 30 000 barn år­li­gen, en­ligt BO:s rap­port ”Vem bryr sig – när sam­häl­let blir för­äl­der” (2019). Sam­ti­digt ris­ke­rar pla­ce­ra­de barn i Sve­ri­ge att ut­sät­tas för de värs­ta for­mer­na av il­la be­hand­ling och över­grepp, kon­sta­te­rar FN:s kom­mit­té för bar­nets rät­tig­he­ter.

Flic­kan vi be­rät­tat om är ett ex­em­pel på hur il­la det kan bli. Hon har i grun­den ADHD och au­tism. Un­der ti­den hon flyt­tats från stäl­le till stäl­le har hen­nes själv­ska­de­be­te­en­de för­vär­rats, hon har fått ät­stör­ning­ar, ut­veck­lat svår ång­est och är su­i­ci­dal. Hon har an­mält att hon bli­vit sex­u­ellt an­tas­tad av per­so­nal, fått läm­na sitt bo­en­de mitt i nat­ten och be­rät­tat att hon bli­vit ut­satt för våld.

– En av frå­gor­na vi tar upp i vår rap­port är att barn som har di­a­gno­ser in­te ska pla­ce­ras på in­sti­tu­tion, sä­ger Eli­sa­beth Dah­lin.

Me­nar du att de bör bo på fa­mil­je­hem?

– För vis­sa barn kan fa­mil­je­hem fun­ge­ra bra, för and­ra HVB-hem. Det be­hövs dif­fe­ren­ti­e­ra­de lös­ning­ar som mö­ter det en­skil­da bar­net. Det finns ju in­te i dag. Men barn som mår psy­kiskt då­ligt mås­te få rätt hjälp och det finns up­pen­ba­ra ris­ker när man blan­dar barn med oli­ka ty­per av ut­ma­ning­ar på sam­ma stäl­le.

BO ser att det finns sto­ra kun­skaps­luc­kor om pla­ce­ra­de barn, in­te minst när det gäl­ler de­ras häl­sa. Eli­sa­beth Dah­lin lyf­ter fram flic­kor­nas si­tu­a­tion som sär­skilt oro­an­de.

– Flic­kor har of­ta de störs­ta ut­ma­ning­ar­na och är de som mår sämst bå­de psy­kiskt och so­ma­tiskt, sä­ger hon.

– Det är många som har oli­ka ty­per av di­a­gno­ser och vi ser höga ut­skriv­ning­ar av psy­ko­far­ma­ka och sömn­me­del.

Var­för är så många flic­kor med di­a­gno­ser pla­ce­ra­de?

– Vi vet egent­li­gen gans­ka li­te om det. Men vi vet att det är in­di­vi­du­ellt vil­ken typ av be­hand­ling bar­net be­hö­ver. Det går in­te att ha en kol­lek­tiv be­hand­ling, barns be­hov kan se så enormt oli­ka ut.

So­ci­al­mi­nis­ter Le­na Hal­lengren (S) po­äng­te­rar att hon in­te kan kom­men­te­ra en­skil­da fall, men sä­ger att hon är väl med­ve­ten om pro­ble­men med att pla­ce­ra­de barn som mår psy­kiskt då­ligt kan ham­na mel­lan sto­lar­na och bol­las mel­lan so­ci­al­tjänst och sjuk­vård.

– Jag kän­ner till det här med vård­ka­ru­sell, el­ler vad man väl­jer att kal­la det. Det är väl­digt be­kym­mer­samt och sär­skilt an­ge­lä­get när gäl­ler barn, som verk­li­gen bor­de få de bäs­ta för­ut­sätt­ning­ar­na. Det är in­te så att ing­en vill ta an­svar, men man tar en­dast an­svar för en del av det he­la.

Re­ge­ring­en har ge­nom So­ci­al­sty­rel­sen till­satt ett pi­lot­pro­jekt för att ta fram en fun­ge­ran­de vård­form när det finns be­hov av bå­de so­ci­al­tjänst och sjuk­vår­den.

– Om pi­lot­pro­jek­tet vi­sar sig slå väl ut vill såklart in­te vän­ta fle­ra år till pro­jekt­ti­den är slut, ut­an då vill att fler ska få ta del av den möj­lig­he­ten.

I fal­let med flic­kan sä­ger man bå­de från sjuk­vård och so­ci­al­tjänst att de in­te kan ta an­svar för hen­ne.

– Den en­skil­da kan för­stås in­te gö­ra an­nat än att an­vän­da sin egen kom­pe­tens, men såklart mås­te man sam­ver­ka mel­lan re­gi­o­nens häl­so-och sjuk­vård och de in­sat­ser som finns so­ci­alt sett. Här be­hö­ver man hit­ta ett sätt ut­i­från var­je en­skild si­tu­a­tion.

– Men jag tror verk­li­gen att vi be­hö­ver hit­ta ett sätt att sys­te­ma­tiskt kun­na mö­ta den här grup­pen. Det är en grupp som jag upp­le­ver att allt fler ta­lar om och allt fler ser. Sam­ti­digt som vi hål­ler på med det ar­be­tet finns det ing­et som hind­rar hu­vud­män­nen från att sam­ver­ka. Där finns ing­et skäl sit­ta ner och vän­ta.

BO:s rap­port vi­sar att det finns sto­ra bris­ter i sam­häl­lets om­hän­der­ta­gan­de av barn. Hur ser du på det?

– Rap­por­ten stärk­te den bild vi ha­de. Det är där­för vi har ini­ti­e­rat en kva­li­tets­gransk­ning av samt­li­ga HVB-hem och Sis-hem. Men det är ing­et som för­änd­ras från en dag en an­nan. Det är som sagt tufft och det svårt, men de här bar­nen ska få det bätt­re där de pla­ce­ras, det är där­för de är om­hän­der­tag­na, sä­ger Le­na Hal­lengren.

Det be­hövs dif­fe­ren­ti­e­ra­de lös­ning­ar som mö­ter det en­skil­da bar­net. Det finns ju in­te i dag.

”barn som blir om­hän­der­ta­get ska all­tid få det bätt­re, ald­rig säm­re”, sä­ger barnom­buds­man­nen (bO) eli­sa­beth dah­lin.

so­ci­al­mi­nis­ter Le­na Hal­lengren (s) be­rät­tar att re­ge­ring­en har ta­git ini­ti­a­tiv till en kva­li­tets­gransk­ning av samt­li­ga HVb-hem och sis-hem.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.