Britt-Marie Mattsson:
Det finns, enligt demokraterna, ett konsekvent agerande från Trumps sida. Det är samma argument som användes av republikanerna när Clinton ställdes inför riksrätt.
Vilka gynnas av riksrätten? Demokraterna som drivit frågan och åtalar? Donald Trump som troligen frikänns i senaten? Det finns mycket osäkerhet i den komplicerade historiska politiska processen.
Donald Trump hävdar, med rätta, att kravet på riksrätt kom redan när han just hade valts till president 2016. Trump och republikanerna påstår att demokraterna inte kunde acceptera valresultatet. Men det vägrade i så fall också Trump att göra. Hillary Clinton vann tre miljoner fler röster än Trump (som vann den nödvändiga majoriteten elektorsröster) och Trump påstod att Clintons övervikt berodde på valfusk.
Trump hävdade även – tvärtemot vad de amerikanska underrättelseorganisationerna hade kommit fram till – att Ryssland inte försökt att manipulera valet.
Orsaken till de tidiga kraven på riksrätt var anklagelserna mot
Trump att hans kampanjansvariga, sonen Donald jr och svärsonen Jared Kushner mött ryssar som erbjudit negativa uppgifter om Clinton och demokraterna. Trump själv hade under valrörelsen uppmanat ”Ryssland om ni hör mig” att hacka Clintons UDmejl. Wikileaks publicerade hackade uppgifter från det demokratiska partiet och trådarna ledde direkt till Ryssland och möjligen också till den högste ledaren Vladimir Putin.
De demokratiska kraven om riksrätt (framförallt från nyvalda och radikala kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez) hamnade i skuggan av den utredning om Rysslands påverkan som Robert Mueller fick uppdraget att genomföra. Flera nära medarbetare till Trump ställdes inför rätta och dömdes under utredningens gång.
Men Mueller drog slutsatsen att Trump själv inte direkt kunde knytas till Rysslands inblandning. Och framförallt kan inte en sittande president åtalas och dömas i en strikt juridisk rättegång. Det är här som i stället den politiska processen om riksrätt kommer in. Mueller överlämnade avgörandet till kongressen. De tongivande demokraterna – med representanthusets talman Nancy Pelosi i spetsen – valde att inte driva frågan om riksrätt och att hålla de radikala i bakgrunden. Därmed var Donald Trump på säker politisk mark.
Men den 25 juli i år – bara dagen efter ett motvilligt vittnesmål av Mueller inför två utskott i kongressen som markerade slutet på hela utredningen – ringde Donald Trump det samtal till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som nu blivit föremål för riksrätt.
Det var då som Trump bad Zelenskyj att utreda huvudmotståndaren i presidentvalet 2020, Joe Biden och dennes son Hunter. En anonym visselblåsare avslöjade vad som sagts och en rad vittnen har hörts i kongressens underrättelse- och juridiska utskott. Detta ligger till grund för att demokraterna beslutade om riksrätt och tog frågan till omröstning i hela representanthuset där partiet har nödvändig majoritet.
Republikanerna i kongressen sluter upp bakom presidenten som kallar riksrätten för en häxjakt och som i en brev till Nancy Pelosi gått till häftigt motangrepp. Republikanerna anklagar demokraterna för att driva riksrätten för att underminera Trump inför presidentvalet 2020. Trump framställer sig som ett offer för en orättvis och högst partipolitiskt motiverad aktion.
Här kan Trump mobilisera sina mest trogna anhängare men också republikanerna i kongressen. Demokraterna å sin sida hävdar att de inte hade något val, annat än att ställa Trump inför riksrätt, sedan presidenten upprepat mönstret från 2016 att uppmana en främmande makt att lägga sig i det amerikanska presidentvalet och att ytterst underminera det demokratiska systemet.
Det finns, enligt demokraterna, ett konsekvent agerande från Trumps sida. Det är samma argument som användes av republikanerna när Bill Clinton ställdes inför riksrätt efter att ha ljugit under ed i Lewinskyskandalen. Republikanerna hävdade då att
Clinton var en slags återfallsförbrytare som ljugit sig igenom en rad moraliskt tvivelaktiga kvinnoaffärer.
Demokraternas försiktighet att använda sig av riksrättsvapnet i samband med Muellerutredningen visar att det finns en stor oro för att riksrätten kan slå tillbaka både mot partiets val till presidentkandidat, partiet som helhet och mot kongressledamöter och senatorer som söker omval.
Att med säkerhet lägga plus och minus i rätt vågskål i det här läget är närmast omöjligt. Opinionsmätningarna visar att väljarna är splittrade i två lika stora delar i synen på riksrätt. Mycket avgörs också av hur Donald Trump själv hanterar riksrätten när han frikänns i senaten. Men också av hur han agerar politiskt framöver.
Fotnot: Omröstningen om riksrätt var inte klar vid denna upplagas pressläggning. Följ utvecklingen på gp.se.