I mördarens skugga
En kriminalroman av Samuel Karlsson
Del 20 av 44. Vad var det Klara och Marco dök efter egentligen? Hade de hittat något så värdefullt att någon var beredd att döda dem för det? Jessica står inte ut med att vara i sin pappas närhet efter att hon kommit på honom med att vilja sälja mejeriet. Hon bestämmer sig för att leta rätt på Fiskar-Arvid för att räta ut några frågetecken.
Jessica lämnade köket och gick ut till piren. Det var helt vindstilla. Den tryckande värmen gick nästan att ta på. Inga människor syntes till vid båtarna. Ingen orkade göra något i hettan. Inte ens måsarna orkade skrika. Båtarna låg på rad mellan y-bommarna som pekade ut som revbenen på ett skelett från piren.
Det var mest små, öppna motorbåtar. Styrpulpetare och bowriders med feta utombordare hängande i aktern. Men det fanns även några enstaka segelbåtar av äldre modell som IF och Maxi. Inga flådiga Hallberg-Rassy eller Bavaria.
Fiskar-Arvids båt låg mellan två mindre plastekor. Han satt på durken och hade en hög med skruvar och delar framför sig. Uppenbarligen hade han plockat isär nätrullen i beståndsdelar och nu försökte han få ihop den igen. Några måsar satt på ett par pålar och glodde på honom.
”Är du mekaniker nu också?” sa Jessica.
Han såg upp på henne med svetten rinnande i ansiktet.
”Här ute klarar vi oss själva”, sa han. ”Det är inte som i Stockholm där de ringer efter hjälp för att någon ska komma och torka dem i arslet.”
”Okej, då vet jag vem jag ska ringa nästa gång jag går på dass”, sa hon och skrattade.
Men Fiskar-Arvid verkade inte uppskatta att hon käftade emot.
”Ville du något speciellt eller tycker du bara det är roligt att slösa med hederliga människors tid?” sa han.
Jessica brydde sig inte om hans sura kommentar. Han var väl irriterad över värmen som alla andra.
”Det är några frågor som jag behöver hjälp med”, sa hon. ”Om det inte är för mycket begärt?”
”Nej, nu har du ändå förstört min dag så kör på. Vad är det du undrar över?” Det var lika bra att hon gick rakt på sak.
”När du hittade Marco och Klara, såg du något krossat glas på botten av båten?” frågade hon. Han funderade och skakade på huvudet.
”Nej, inte vad jag kan minnas i alla fall”, sa han.
”Jag tittade inte så noga. Det var ju fullt av blod och sörja så jag kan ju ha missat något. Varför frågar du?”
”Rättsläkaren hittade glassplitter i handflatorna och på underarmarna när hon undersökte Marco. Men det fanns inga glasskärvor i båten. Det verkar lite märkligt.”
Han ryckte på axlarna.
”De kanske hade åkt överbord. Båten hade väl drivit en bit. Vad vet jag? Men varför är du så intresserad av de där glasbitarna?”
”Vet inte. Men när något saknas på en brottsplats är det oftast för att någon försökt röja undan viktiga bevis. Har du någon aning om vad de dök efter egentligen?”
Han undvek att möta hennes blick. Plockade med maskindelarna framför sig.
”Nej, men de var väl som alla andra dykturister ute för att kolla på något vrak. Vad vet jag?”
”Enligt Klaras pappa pratade Marco om att de hittat något värdefullt. Att de skulle bli rika. Hörde du något om det?”
Han skakade på huvudet men när han började prata tyckte Jessica att han lät som kungen när han försökte slingra sig när han fick frågan om han varit på porrklubb.
”Njae, inte vad jag kan minnas”, sa han. ”Vad skulle det kunna vara? Det finns bara dy och halvruttna plankor i de där gamla vraken.”
”Och du såg dem inte när du var ute med din båt så du kan tala om var de dök någonstans?”
”Jag vet ingenting om de där båda idioterna. De kom hit och åt ibland i restaurangen. Det är den enda kontakten jag haft med dem.”
”På tal om matgästerna. Förra gången jag var här pratade du med en dam. Ni studerade ett sjökort. Jag tror att hon är någon form av historiker från Finland. Vad var det ni tittade på egentligen?”
”Det var Berit Jansson. En trevlig dam med huvudet på skaft. Hon frågade också om vraken och andra historier om ön och jag berättade det jag visste. Men hon kände redan till det mesta.”
”Vet du var hon bor?” ”Hon hyr en sommarstuga men jag vet inte exakt vilken. Den ligger i området bortom Fiefall.”
”Okej, om du ser henne igen kan du väl be henne kontakta mig.”
”Varför då?”
”Det är inget viktigt. Vill bara kolla en grej.”
”Jag begriper inte varför du vill prata med henne men om jag ser henne ska jag tala om att du vill få tag i henne. Hur går det med ölet förresten?” ”Det dröjer lite. Jag råkade ut för ett missöde och förlorade en hel batch.”
Fiskar-Arvid flinade lite retfullt.
”Jag misstänker att det missödet stavas Larry”, sa han.
”Vad vet du om det?”
”Ingenting mer än att jag känner honom tillräckligt väl för att förstå att han inte gillar det du gjort med hans gamla ateljé. Men om du inte har fler frågor så måste jag återgå till att försöka få ihop den här skithögen igen.”
”En sak till bara. Jag träffade Bengt häromdagen. Jag visste inte att han var dykare.”
”Nej, det är mycket som folk inte vet om honom.” ”Han uttryckte sig ganska illa om dig. Är ni ovänner?”
Fiskar-Arvid skrattade till lite besvärat.
”Det är väl det minsta man kan säga. Han hatar mig och jag har inte mycket till övers för honom.”
”Vad beror det på? Ni är ju trots allt bröder.”
”Det är just det som är problemet. Men du väljer inte din egen familj. Han är ju mycket yngre än mig och vi har alltid konkurrerat med varandra. Det blir inte bättre av att han anser att farsan favoriserade mig och min morsa.”
”Är det sant?”
”Jag antar det. Men det var inte mitt fel. Farsan var lite knäpp.”
”Du har aldrig försökt bli sams med honom?” Han skrattade igen.
”Vad skulle det vara värt? Jag vill inte ha något med det där svinet att göra. Den dagen han dör ska jag korka upp champagnen och supa mig rejält full. Och sedan ska jag pissa på hans grav. Jag hoppas han drunknar när han dyker och leker skattjägare.”
Jessica tyckte det var obehagligt med de båda brödernas öppna hat mot varandra. På ytan var Mörkö en liten idyll. Soldränkta klippor och glittrande hav. Segelbåtar som fick fart av vinden. Men under ytan var det en stinkande dypöl.
Hon lämnade Fiskar-Arvid med sitt mekaniska pussel och gick in mot land.
Det var en sak som han hade sagt, omedvetet eller inte, när han spytt galla över sin bror, som fångat hennes intresse.
Han hade kallat honom för skattjägare.
Vad var det som lockade dykarna till Mörkö?
Varför hade Marco och Klara blivit skjutna? Och hur hade glassplittret hamnat i Marcos hud?
Det var något som de inte berättade. Fiskar-Arvid, Bengt och även Jan-Erik. Något som de ville hålla hemligt.
Jessica började ana vad det kunde röra sig om och nu var hon angelägen att få prata med Berit. Den finska historikern.
Hon beställde gösfilé med ugnsrostade grönsaker till middag i Fiskarboden. Det var lika gott som förra gången men hon hade inte tid att sitta kvar och njuta av utsikten när hon ätit färdigt. Hon betalade och körde iväg mot sommarstugeområdet. Varför hade Fiskar-Arvid varit så motsträvig? Jessica var säker på att han visste mer än han hade talat om för henne. Varför ville han inte berätta vad han och Berit hade pratat om?
Hon svängde ut från infarten till Juttersviken och körde vidare på grusvägen mot sommarstugeområdet.
Hon spelade sin lista med musik och ur högtalarna strömmade Queensrÿche med låten ”Empire”. De tunga gitarrerna pumpade henne med energi. När hon passerade åkrarna vid Fiefall låg kor i skuggan av en träddunge och idisslade. Det fanns inte mycket kvar av det brunbrända gräset. Någon hade kört ut flera balar med hö för att de skulle få något att äta.
Jag vill inte ha något med det där svinet att göra. Den dagen han dör ska jag korka upp champagnen och supa mig rejält full. Och sedan ska jag pissa på hans grav.
Rapporterna om böndernas kamp mot torkan dominerade nyheterna nästan lika mycket som skogsbränderna. Årets torka slog alla tidigare rekord. Det verkade inte finnas något slut på värmeböljan. Rubrikerna på kvällstidningarna hade bytt ton från rekordsommar till katastrofsommar.
Hon körde vidare med rutorna nedvevade och vrålade med i refrängen på låten. När hon kom in i ett skogsparti igen kände hon en stickande doft i luften.
Först var det bara som en svag aning men ju längre hon körde desto starkare blev den. Som om någon grillade korv eller eldade en stor brasa. Men vem kunde vara så dum att elda när det var så torrt i markerna? Lukten blev allt intensivare och det vällde ut rök från skogen.
”Helvete”, utbrast Jessica.
Det hade börjat brinna. En skogsbrand var det sista de behövde just nu.
Hon fortsatte köra. Lågorna slog upp i det torra gräset vid sidan av vägen. Hon ringde SOS-alarm men branden var redan inrapporterad.
Hjälp var på väg. Men det kunde dröja lite.
Jessica visste inte vad hon skulle ta sig till. Skulle hon försöka släcka elden?
KAPITEL 27
Mathias gick genom korridoren på stationen i Västervik. Besöket på Rättsmedicinalverket i Linköping hade inneburit ett litet genombrott. Glasskärvorna som Vera hittat var nya pusselbitar som kompletterade bilden. Marco och Klara var inga vanliga fritidsdykare. De hade hittat något som var värt stora pengar. Kanske var det motivet till deras brutala död. Det var inte svårt att förstå att Adam var hämndlysten. Om han hade blivit blåst på både tjejen och pengarna. Folk hade blivit mördade för mindre. Han letade reda på Daniel och Örjan som var i full färd med att genomföra ett förhör med Mikael. Den här gången hade han en advokat vid sin sida. Det var Nils Arthursson, en äldre överviktig man med tunt grått hår som gillade att leka Perry Mason. Mathias knackade lätt på dörren och gick in.
”Låt inte mig störa”, sa han och lutade sig mot väggen. ”Fortsätt där ni var.”
Örjan harklade sig och vände sig mot Mikael.
”Kan du ta det från början en gång till”, sa han. ”Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför du högg ner de där granarna.”
Mikael suckade och skakade på huvudet.
”Hur många gånger ska vi behöva gå igenom det här?” sa han.
”Jag har ju redan berättat allt för er minst tjugo gånger.”
”En gång till skadar inte.”
”Visst, men försök att hänga med nu så vi kan komma vidare”, sa Mikael. ”Det var på måndagen några dagar innan de där pinnarna hittades i vattnet som jag cyklade iväg till skogen med en yxa i ryggsäcken. Ja, jag hade en ryggsäck och nej, det finns ingen som kan intyga det. Anna ville att jag skulle bygga en spaljé i trädgården och jag tänkte att det kunde vara snyggt att använda några granar. De passar bra till gärdesgården som vi har runt tomten. Och, nej, jag berättade inte om mina planer för henne. Det var meningen att det skulle bli en överraskning. Jag hade sett ut en plats där det växte tätt med granar. Ingen skulle märka att jag tog några där. Visst, det var dumt och jag vet att det är stöld men även om jag är präst så är jag inget helgon. Jag högg ner de där förbannade granarna och lät dem ligga i en hög i gläntan. Jag tänkte hämta dem en annan dag men någon hann före mig. Jag har ingen aning om hur de hamnade i vattnet. Jag kunde för helvete blivit spetsad själv.”
”Ja, du hade allt en jäkla tur”, sa Örjan och dröjde lite innan han fortsatte.
”Brukar du ha hemligheter för din fru?”
”Vad menar du?”
”Jag undrar bara om du har för vana att gå bakom ryggen på din fru. Om du har andra hemligheter än det här med spaljén som hon inte känner till?”
”Det skulle bli en överraskning. Det var ingen hemlighet.”
”Ja, självklart. Men låt mig formulera om frågan. Är det sant att du varit otrogen?”
Mikael blev röd i ansiktet och advokaten rätade på sig på stolen och lade sig i förhöret.
”Håll dig till sakfrågan”, sa han. ”Ni trakasserar min klient med detaljer som inte har med brottsmisstankarna att göra.”
”Men det här är relevant”, sa Örjan och log ett krokodilleende. ”Om din klient har för vana att ljuga och gå bakom ryggen på sin fru kan det finnas andra saker som han inte är sanningsenlig med. Andra lögner som kan förklara varför han placerade de där vässade pinnarna i vattnet under hopptornet.” Fortsättning följer.