Sätt knorr på julgröten
Risgrynsgröt hör julen till. Men den går faktiskt att variera. Låt gröten byta skrud emellanåt.
Alla familjer har sina egna jultraditioner, och i många hem spelar risgrynsgröten en stor roll. Oavsett om man äter den till frukost, lunch eller dessert. Vissa rimmar till gröten, andra letar efter mandeln i hopp om att få gifta sig och somliga ställer fortfarande ut en smörklicksförsedd gröttallrik åt tomten. Men väldigt få varierar gröten. Det är samma år ut och år in.
Så varför inte snegla åt andra länders grötvanor? Eller lätta upp det hela en smula? Man käkar risgrynsgröt både i Norge, Finland, Island, Danmark, Frankrike och Kina. Det finns alltid inspiration att hämta i någon ände av världen.
Vår egen tradition att äta gröt på julen grundades redan på förkristen tid. I äldre dagar kokades den dock inte på ris som var en ren lyxvara, utan i stället på vad man råkade ha till hands, såsom korn, råg, gryn eller mjöl. Det var inte förrän mot slutet av 1800-talet som man hade råd att använda ris och de välbeställda började lyxa till det med grädde, ägg och smör.
Genom historien har julgröten alltid förknippats med ett visst mått av magi och trolldom. Tog den slut på julafton betydde det otur. Om tomten inte fick sin gröt kunde korna sina och hoppade man över smörklicken kunde de rentav dö. Fick man en bittermandel i stället för sötmandel var det tvärkört på giftermålsfronten. Runt förra sekelskiftet började man använda små grötdockor av porslin i stället för mandel. Att få dockan i sin grötportion bringade en minst lika stor portion tur och ansågs vara ett säkert tecken på att man skulle bli gift året därpå. I många länder får den som hittar mandeln än i dag en liten present.
Kalla den tomtegröt, risgröt eller julgröt. Servera den med saftsås, socker och kanel, apelsinklyftor eller russin. Oavsett vilket är risgrynsgröten en kär tradition värd att värna om, samtidigt som den faktiskt tål att ruskas om en smula i nya varianter.
Gröt är alltid rätt, se till att du äter dig mätt.