Dubbelmord i Onsala fortfarande ouppklarat
För snart 30 år sedan mördades Olof och Vendela Jonasson i sitt hem i Onsala. Dubbelmordet är fortfarande olöst och nu vill kalla fall-gruppen hos polisen i Västsverige ta över. Parets barn berättar för första gången om den långa och svåra tiden.
Snart har 30 år gått. Mordgåtan i Onsala där det äldre paret Olof och Vendela Jonasson brutalt höggs ihjäl i sitt hem är fortfarande olöst. Nu öppnar polisens kalla fall-grupp i region väst för att ta över dubbelmordet. Curt Rutberg, i dag 83 år, höll i utredningen de första åren. Här berättar han om spaningsarbetet och om plågan av att mördaren går fri.
Det rådde rena ruskvädret över Onsalahalvön den här kvällen och natten i början av februari 1990. Vinden och det piskande regnet gjorde att man drog sig för att gå ut.
Tidningsbudet hade förstås inget val – men när han kom fram till det ombyggda röda torpet i Rydet vid halvfem-tiden på morgonen den 8 februari reagerade han på att det var tänt i huset. Det brukade det aldrig vara vid den tiden.
Några timmar senare kom en kvinna från hemtjänsten till det ombyggda torpet där de åldriga makarna Olof och Vendela Jonasson ett halvår tidigare flyttat in ner för att få lugn och ro.
Hon reagerade på att tidningen fortfarande låg kvar i brevlådan. Det brukade den aldrig göra vid den tiden.
Hon ringde på men fick ingen reaktion. Det var helt tyst. När hon försiktigt öppnade den olåsta dörren gjorde hon en fasansfull upptäckt.
På golvet i hallen låg Olof Jonasson, 82, på rygg i sitt eget blod, svårt knivstucken. I köket satt Vendela Jonasson, 78, i sin rullstol, även hon svårt knivstucken. Det fanns inget hopp om liv.
Den chockade kvinnan slog larm – i samma stund öppnades en av Hallandspolisens största och svåraste mordutredningar.
I polishuset i Kungsbacka växte antalet utredningspärmar snabbt. Tusentals tips och spaningsuppslag har följts upp, hundratals människor har hörts av olika skäl och några personer har suttit anhållna men släppts.
Snart 30 år
efter det brutala dådet har polisen inga konkreta spår och man hittade aldrig mordvapnet, troligen en bredbladig kniv, trots att Onsalahalvön finkammades.
Framför allt har man ingen gärningsman. Dubbelmordet är fortfarande olöst.
Ansvaret för den öppna utredningen har enheten för grova brott vid polisen i Halland. Mordärenden preskriberas inte.
Men där har ingen arbetat aktivt med utredningen på tio år.
– Vi har fullt upp med dagens ärenden – och mer därtill. Vi har helt enkelt inte resurserna, säger Cecilia Bergsten, chef för enheten.
Vad krävs för att fallet ska aktiveras?
– Att vi får in så pass intressanta uppgifter att det är motiverat att väcka liv i utredningen. Vilken typ av uppgifter eller omständigheter det kan handla om är svårt att säga – det får man ta ställning till när man har dem, säger hon.
I Göteborg finns polisens kalla fall-grupp i region väst dit Halland numera hör.
Där arbetar sex erfarna kriminalpoliser vars främsta uppgift är att ta sig an mord och andra fall av dödligt våld som utretts – men där utredningen av olika skäl har stagnerat.
Det var den gruppen som löste fallet med den åttaåriga flicka som 1995 våldtogs i Billdal. En man har dömts för dådet som utan gärningsman skulle ha preskriberats i mars nästa år.
Cecilia Bergsten i Halland är inte främmande för att lämna över dubbelmordet till kalla fall-gruppen men säger att det också kan vara en resursfråga.
Det finns nämligen ett moment 22 inbyggt i processen.
För att kalla fall-gruppen ska kunna ta sig an Onsalamorden måste Hallandspolisen sammanfatta och registrera beslag i den digra utredningen enligt en särskild modell.
Det har man enligt Cecilia Bergsten inte heller resurser till i dagsläget.
Anders Eriksson, chef för kalla fall-gruppen, säger att den gärna tar över dubbelmordet.
– Det är den här typen av utredningar som vi ska arbeta med och jag tror att vi med dagens teknik kan tillföra något.
Men även den gruppen har begränsat med resurser, ”fallkvoten” är just nu fylld.
– Jag tycker att det är angeläget att den här typen av förundersökningar aktiveras och prioriteras så att man kan få fram en gärningsman. Det är också en viktig signal till allmänheten; att polisen löser brott. Det är förstås också angeläget med ett uppklarande för de anhöriga, säger han och fortsätter:
– Tar vi över det här och får de
Jag tycker att det är angeläget att den här typen av förundersökningar aktiveras och prioriteras så att man kan få fram en gärningsman. anders eriksson
Chef, Kalla fall-gruppen
Som polis i 45 år var jag med om en hel del elände och mycket har runnit av mig. Men det här fallet har fastnat. Curt Rutberg Före detta kommissarie, Kungsbackapolisen
resurser som krävs så gör vi allt för att gå till botten med fallet, säger han.
Ett besked som välkomnas av 83-årige Curt Rutberg.
I dag bor han på ostkusten och gör lite som han vill.
Men i februari 1990 när dubbelmordet inträffade bodde han i Onsala och var kommissarie vid Kungsbackapolisen och chef för kriminalavdelningen.
Han levde med fallet dygnet runt och ledde jakten på parets mördare i flera år.
Trots den långa tid som har gått har han aldrig riktigt kunnat släppa fallet.
Att de brutala morden inte klarats upp har plågat honom.
– Det sitter i skallen och kommer till mig då och då. Jag grunnar fortfarande på fallet. Dels för att det är frustrerande att vi inte fick fast mördaren. Dels för att det har blivit känslomässigt, säger han och fortsätter:
– Som polis i 45 år var jag med om en hel del elände och mycket har runnit av mig. Men det här fallet har fastnat. Det plågar mig att vi aldrig kunde ge de anhöriga ett svar, säger han.
Trots att Curt Rutberg gått igenom det uppmärksammade fallet många, många gånger berättar han eftertänksamt och slösar inte med orden. Han vet vad han kan säga – och vad han måste hålla tillbaka med tanke på att utredningen inte är avslutad och att hoppet om att mordgåtan ska lösas ändå finns.
– Det som fastnat hos mig under alla år är brutaliteten i fallet. Utredningen har konstaterat att när mannen öppnade dörren så fick han direkt ett slag i huvudet. Därefter gick gärningsmannen, som sannolikt var ensam, till våldsam attack med kniv. Det fanns ett raseri, en otäck aggression i tillvägagångssättet.
– Därefter fortsatte mannen, för jag tror att det är en man, in i huset och berövade även kvinnan livet med kniv. En försvarslös äldre människa i rullstol dödas med berått mod. Det är väldigt obehagligt, jag undrar fortfarande vad det är för en människa som gör så här, säger han.
Teorierna kring mördaren och tillvägagångssättet har varit många.
Det ena av två huvudteorier i utredningen handlade om rånmord, en desperat, kanske påverkad person som var ute efter pengar eller mediciner och som inte drog sig för något.
– Men inne i huset var allt i stort sett orört, en låda var halvt utdragen, det var allt. För övrigt fanns inga tecken på att någon sökt igenom rummen. Inget verkar ha stulits, det fanns pengar kvar i mannens plånbok, säger han.
Det andra spåret som Curt Rutberg tidigare lanserat som mest troligt och som han fortfarande lutar sig mot handlar om en eventuell oförrätt.
– Det kan ha handlat om vad som helst – men är inget som vi har kunnat styrka. Men någon tycks ha varit väldigt arg och kommit till huset i vredesmod och begått gärningarna i ilska med berått mod. Det är min personliga uppfattning att det är så. Jag tror att någon var rejält förbannad. Olof Jonasson kände många människor och vi gjorde med hjälp av anhöriga en noggrann kartläggning för att se om det fanns några ovänner eller fiender till paret, men ingenting av det vi fick fram tydde på det. Motivet är fortfarande ett mysterium, säger han.