Tomtens brev på villovägar på Manhattan

Långt, långt från Nordpolen fylls en brevlåda i New York med kuvert adresserade till jultomten. Men i stället för att kasta den mystiska posten ser de ställföreträdande nissarna till att önskningarna går i uppfyllelse.

Det kom ett brev. Det kom några flera. Och ett år kom det plötsligt omkring 400 brev till Jim Glaubs brevlåda på 22:a gatan i New York. Men posten var inte adresserad till honom – utan till självaste jultomten.

– Det kom bunt efter bunt. Vi var nästan rädda för att öppna brevlådan eftersom vi visste att 25–30 brev skulle ramla ut, har Glaub berättat i en intervju.

När Glaub flyttade in i lägenheten med sin dåvarande partner Dylan Parker fick de höra att tomtepost av okänd anledning hade skickats till adressen i Chelsea i flera år. När mängden kuvert tilltog och år efter år fortsatte att strömma in kände paret att de ville göra någonting.

Till en början delades breven ut till vänner och bekanta som räckte upp en hand. Och 2010 bildade paret en organisation som låter frivilliga privatpersoner och företag iklä sig rollen som tomtenissar och hjälpa till att uppfylla önskningarna.

Sedan dess har paret gått skilda vägar och flyttat – men de nuvarande hyresgästerna får också ta emot brev, som de vidarebefordrar till de frivilliga nissarna.

De flesta som skickar sina önskelistor till tomten på Manhattan är barn i New York-området, som ber om kläder, en leksak eller kanske kalkon till julmiddagen. Men ibland hör också föräldrar av sig och ber om hjälp att i en ekonomiskt svår tid köpa en klapp till sina barn.

Det är fortfarande ett mysterium varför så många under så lång tid har trott att jultomten bor på 22:a gatan i New York. Det har spekulerats i allt från att det handlar om ett avancerat skämt till att någon som drivit en hjälporganisation tidigare har bott på adressen.

Ytterligare en teori går tillbaka till 1800-talet, då författaren Clement Clarke Moore ska ha bott i Chelseakvarteret. Hans dikt ”Julaftonsnatt” anses ha lagt grunden till den västerländska föreställningen om jultomten och därför spekuleras i att han fick ta emot brev till densamme.

Glaub tror dock inte att breven har skickats sedan 1800-talet. Och han har helt enkelt slutat att fråga sig varför.

– Att känna att man kan bidra med något litet är den bästa känslan i världen, säger han till CBS New York.

”Julmiraklet på 22:a gatan” är förstås oemotståndligt för manusförfattare. En kortfilm har redan gjorts och uppmärksammats och Tina Fey jobbar på att ta historien till Hollywood.