2019 – året då flyg­skam­men tog ned oss på jor­den

Att skäm­mas över att äg­na sig åt nå­got man in­ser att man in­te bor­de är helt na­tur­ligt. Som tur är finns ett en­kelt bo­te­me­del. Den som in­te fly­ger kän­ner ing­en flyg­skam.

Göteborgs-Posten - - Debatt -

Om al­la i värl­den flög som oss svens­kar skul­le vi in­te ha en chans att lö­sa kli­mat­kri­sen. Vi mås­te slu­ta un­derskat­ta vår egen be­ty­del­se och gå fö­re och vi­sa vägen – då kom­mer fler att föl­ja ef­ter, skri­ver Ma­ja Rosén, ord­fö­ran­de för or­ga­ni­sa­tio­nen Vi hål­ler oss på jor­den och för­fat­ta­re till ”Flygpra­tar­gui­den”.

Goog­la ”flight sha­me” och du får 47 mil­jo­ner träf­far. Det svens­ka be­grep­pet flyg­skam har onek­li­gen ta­git fäs­te och spri­dit sig över värl­den. Det an­vänds of­ta för att be­skri­va det fak­tum att allt fler väl­jer bort fly­get av kli­matskäl. Men det är in­te skam som är driv­kraf­ten till att män­ni­skor fak­tiskt slu­tar fly­ga. En färsk stu­die från tan­kes­med­jan Fo­res vi­sar att det sna­ra­re är en ökad kun­skap om kon­se­kven­ser­na och in­sik­ten att ens eg­na barn och barn­barn kom­mer att drab­bas av kli­mat­kri­sen.

Be­ty­der det då att den som fort­sät­ter att fly­ga in­te bryr sig om att det även­ty­rar vå­ra barns fram­tid? Gi­vet­vis in­te. De all­ra fles­ta har in­te in­sett kli­mat­kri­sens all­var och in­te hel­ler hur hög kli­mat­på­ver­kan fly­get fak­tiskt har. Många har hört att fly­get ba­ra står för två till tre pro­cent av de to­ta­la glo­ba­la ut­släp­pen, men att ut­släp­pen från fly­get är re­la­tivt lå­ga på glo­bal ni­vå be­ror på att så få män­ni­skor i värl­den fly­ger – upp­skatt­nings­vis har 80 pro­cent av värl­dens be­folk­ning ald­rig sut­tit i ett flyg­plan.

För många svens­kar är fly­get den en­skilt störs­ta ut­släppskäl­lan. Ex­em­pel­vis släp­per en tur och re­tur­re­sa till Thai­land ut tre ton växt­hus­ga­ser. Om al­la i värl­den res­te på en år­lig så­dan se­mes­ter skul­le de to­ta­la ut­släp­pen glo­balt öka med 40 pro­cent, när de en­ligt IPCC i stäl­let be­hö­ver hal­ve­ras det kom­man­de år­tion­det om vi ska lyc­kas be­grän­sa tem­pe­ra­tur­höj­ning­en till en han­ter­bar ni­vå.

Un­derskat­tar sin egen be­ty­del­se

Att kän­na till det här är dock in­te nöd­vän­digt­vis till­räck­ligt för att väl­ja bort flyg­se­mestern. De all­ra fles­ta un­derskat­tar näm­li­gen sin egen be­ty­del­se. Ett van­ligt re­so­ne­mang är att ”vad spe­lar det för roll vad jag gör, när al­la and­ra…?”. Men ef­tersom vi män­ni­skor på­ver­kas så starkt av varand­ras be­te­en­de spe­lar vå­ra val en av­gö­ran­de roll. Det är de se­nas­te årens ut­veck­ling ett yp­per­ligt be­vis på.

Det fak­tum att vi svens­kar har mins­kat vårt flyg­re­san­de har bi­dra­git till att flyg­de­bat­ten ta­git fart i fle­ra and­ra län­der runt om i värl­den, vil­ket i sin tur fått fler att om­vär­de­ra sitt fly­gan­de. En un­der­sök­ning av män­ni­skor från Stor­bri­tan­ni­en, USA, Frank­ri­ke och Tyskland vi­sar att he­la 21 pro­cent­mins­kat sitt flyg­re­san­de av kli­matskäl i år och bransch­or­ga­ni­sa­tio­nen Ia­ta:s chef har be­skri­vit ”flyg­skams­rö­rel­sen” som ett av de störs­ta ho­ten mot fly­get i Eu­ro­pa. Och han är oro­lig med rät­ta – vi är onek­li­gen en väx­an­de rö­rel­se.

Syf­tet är in­te att skam­be­läg­ga

Att kal­la oss för en flyg­skams­rö­rel­se är dock miss­vi­san­de. Det är att skju­ta över an­sva­ret för even­tu­el­la olust­käns­lor på oss som tar an­svar för vår ge­men­sam­ma fram­tid. Vårt syf­te är in­te att skam­be­läg­ga nå­gon ut­an att få fler att in­se vik­ten av att hål­la sig på jor­den. Det lig­ger i al­las in­tres­se att räd­da kli­ma­tet, och att in­te upp­ly­sa om fly­gets kon­se­kven­ser är att gö­ra si­na med­män­ni­skor en otjänst. Ris­ken finns för­stås att flyg­skam upp­står – att skäm­mas över att äg­na sig åt nå­got man in­ser att man in­te bor­de är helt na­tur­ligt. Som tur är finns ett en­kelt bo­te­me­del. Den som in­te fly­ger kän­ner ing­en flyg­skam.

Att en­skil­da in­di­vi­der slu­tar fly­ga är själv­klart in­te till­räck­ligt om vi ska lyc­kas lö­sa kli­mat­kri­sen. För det krävs kraft­ful­la po­li­tis­ka åt­gär­der – en to­tal sam­hälls­om­ställ­ning. Men för att upp­nå en så­dan i tid mås­te vi bli fler som vak­nar upp och in­ser kli­mat­kri­sens all­var. Att se att and­ra är be­red­da att fak­tiskt gö­ra nå­got är en ef­fek­tiv väckar­kloc­ka. Att Gre­ta Thun­berg till skill­nad från så många fors­ka­re och po­li­ti­ker lyc­kas få män­ni­skor värl­den över att ta till sig kli­mat­kri­sens all­var be­ror in­te ba­ra på att hon är en fan­tas­tisk ta­la­re ut­an ock­så på att med sitt age­ran­de vi­sar vad som krävs.

Ge­nom kam­pan­jen Flyg­fritt 2020 har vi svens­kar en chans att vi­sa res­ten av värl­den att vi är många som är be­red­da att stäl­la om för att räd­da kli­ma­tet. Kam­pan­jen går ut på att du lo­var att ta ett flyg­fritt år näs­ta år – för­ut­satt att vi når må­let på 100 000 an­mäl­da. Re­dan i dag finns ett stort in­ter­na­tio­nellt in­tres­se för kam­pan­jen och når vi må­let kom­mer det att få följ­def­fek­ter värl­den över. Ju fler vi blir som vi­sar att vi sät­ter kli­ma­tet främst desto fler kom­mer att föl­ja ef­ter. Till slut även vå­ra po­li­ti­ker.

Vårt syf­te är in­te att skam­be­läg­ga nå­gon ut­an att få fler att in­se vik­ten av att hål­la sig på jor­den

Ar­kiv­bild: Christi­ne Ols­son

Det fak­tum att vi svens­kar har mins­kat vårt flyg­re­san­de har bi­dra­git till att flyg­de­bat­ten ta­git fart i fle­ra and­ra län­der runt om i värl­den, vil­ket i sin tur fått fler att om­vär­de­ra sitt fly­gan­de, skri­ver de­bat­tö­ren.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.