Därför riskerar bandyn att dö ut
Sport: Annandagen är bandyns dag men sporten för en tynande tillvaro. Förbundet försöker främja återväxten men statistiskt ser det inte bra ut.
Annandagen är bandyns dag – övriga 364 dagar är det annorlunda. Medan förbundet sjösätter nya projekt för att främja återväxten höjs stora varningsflaggor hos de som ser till statistiken. – Enligt den kan man sätta ett datum: bandyn är död år 2037, säger Dan Persson, expert inom sportfinans.
– Jodå, här är det!
Bengt Plomgren, 75, vandrar ner mot stranden, och får en smärre chock när han ser vattenutloppet som pumpar tusentals liter rakt ut i den lilla viken.
– Den fanns inte senast jag var här, säger Plomgren, och funderar några sekunder.
– Men det är klart, det är många år sen nu.
Tusen och åter tusen pendlare åker varje dag förbi Bratteklevsviken vid Stora Delsjöns södra spets utan en aning om att det är idrottshistorisk mark. Här har det spelats bandy – under vad som får kallas sportens guldålder. Vi snackar 50-, 60, och 70-tal.
– Banan gick tvärs över viken! Målen på var sin sida, och sedan var publiken utspridd på långsidorna, minns Plomgren medan han pekar ut över det allt annat än frusna decembervattnet.
– På den tiden gjorde man ju en heldag av det, det var ju folkfest! Så det här är gammal bandyhistoria.
Han presenterar sig själv som ”klubbens historia” – och det av en god anledning. Bengt Plomgrens pappa Karl-Ivar var med och grundade BK Slottshov 1935, och klubben är i dag stadens äldsta renodlade bandyförening.
Bengt har varit med kring Slottshov sedan barnsben. I bland spolades isen upp på Gröna Vallen, i bland höll isen ute vid Hinsholmen. Ofta gästade klubben Bratteklevsviken, dit Plomgren nu återvänt 50 år senare.
– Det hände ju att att folk gick genom isen. Ofta varnades vi för att åka ut i hörnen av banan, där det kunde vara tunn is. Gick du igenom var det inte precis bara att rusa in i duschen ... på sin höjd fanns det ett badskjul där spelarna bytte om, ofta bytte de bara om på stranden, skrockar Bengt Plomgren medan han blickar ut över viken.
– Det var samma sak när det skulle slås hörnor. I bland fick vi avstå vanliga hörnor eftersom det var för farligt för försvarande laget att vara ihopsamlade i målet ...
Själv klarade han sig från ett ofrivilligt bad.
– Men min pappa gick igenom en gång. De drog upp honom, han klädde på sig, och gick därifrån bara. Sen sa man bara att man inte skulle spela i det området i fortsättningen.
Trots bekvämare förutsättningar i dag slåss bandyn i Sverige alltjämt mot sjunkande medlems- och utövarsiffror.
BK Slottshov är en i grunden liten förening, och det i ett historiskt sett litet bandydistrikt. 2020 fyller klubben 85 år, men har tappat fler och fler spelare.
Frågan är således befogad: kommer BK Slottshov, Göteborgs äldsta renodlade
bandyklubb, se sin egen 100-årsdag?
– Jag tror faktiskt det. Eftersom vi klarat av de senaste åren och behållit två lag, säger Bengt Plomgren.
Det där med två lag är dessvärre något vi återkommer till ...
Skulle Slottshov upphöra att existera är klubben långt i från ensam att gå det ödet till mötes under senaste decenniet. Enligt Riksidrottsförbundet (RF) sjönk antalet bandyklubbar från 290 stycken 2008 – till 161 stycken 2018.
Nästan en halvering, alltså.
Dan Persson, krönikör på Idrottens affärer och expert på kommersiell utveckling av idrott, pekar på flera grundläggande faktorer till bandyns potentiellt mörka framtid – och då ur ett övergripande, nationellt perspektiv:
– Först och främst kommer ett stort antal lag från orter som tappar i befolkning, och då framför allt sin unga befolkning. Även om fansen finns kvar så försvinner de potentiella spelarna iväg.
– Sedan går ju ekonomin inte ihop. Bandyns biljettpriser gör att det går åt mer pengar åt att kyla isen än vad de får in i intäkter. Det gäller ända upp i allsvenskan (andradivisionen, reds. anm.) och till och med vissa klubbar i Elitserien, säger Persson.
2016 satte bandyförbundet upp tydliga mål för var man vill befinna sig 2025, bland annat gällande antal spelare, klubbar och publik i högsta ligorna. Efter första treårsperioden ser flera mål ut att missas – och det allra tydligaste exemplet är publiken i herrarnas Elitserie. Där har målet varit ett publiksnitt på 2 250 personer – men i stället har snittet sjunkit från 1 412 personer (säsongen 16/17) till 1 276 personer (18/19).
Exponeringen och intresset för bandyn glider längre bort från de stora publiksporterna, vilket också syns i klubbkassan.
– Ta Västerås, ett topplag i Elitserien, som har cirka 15 miljoner i omsättning medan de allsvenska klubbarna i fotboll snittar 100 miljoner, och bara ökar, säger Dan Persson.
Medan svensk elitfotboll kommer öka sin inkomst rejält i och med kommande TV-avtal har bandyn haft svårt att sälja av rättigheterna över huvud taget. På många plan blir bandyn extra kostsam att sända – även i jämförelse med andra mindre sporter. Dan Persson tar upp ett exempel:
– Jämför man till exempel bandy med basket så är bandy mycket dyrare att producera. Storleken på isen jämfört med en basketplan, krånglet med att vara ute och att vara väderberoende ... det är så mycket som gör det svårare att göra bandyn tillgänglig.
Tillbaka ute vid Delsjön lyfter Bengt Plomgren återigen vikten av att ha kvar två lag inom Slottshov – ett i division 2 och ett i division 3. På senaste årsmötet hade klubben beslutat att fortsätta på inslagen väg, i stället för att koncentrera spelarna i ett lag.
– Det är klubbens själ som ligger i det. Så jag stred för det på årsmötet, att vi skulle ha kvar vårt andralag. Vi skulle bli väldigt sårbara om vi bara hade ett lag, säger Plomgren.
En knapp timme senare har kosan styrts mot Åby isstadion för att se Slottshov gästa Mölndal i herrarnas division 2. Då nås Plomgren av beskedet: B-laget har fått läggas ner på grund av spelarbrist. Ett samarbete med SK Höjden var planerat, men gick inte att genomföra.
”Klubbens själ” har alltså fått sig en törn.
– Såvitt jag vet har det alltid varit två lag. Nu blir det svårt att hitta tillbaka till det, säger en bekymrad Plomgren.
Utöver medialt utrymme brottas Göteborgs bandyklubbar framför allt med att få de grundläggande förutsättningarna för en dräglig spelmiljö på plats.
I dagsläget har inte en enda bandyplan i Göteborg tak över sig. Det märks inte minst på Åby isstadion den här dagen. Is och vatten i varsitt lager – men inte i den ordning som föredras. Regnet öser ner, lägger sig på isen, och leder till en smått parodisk ursäkt till bandyspel.
– Detta är ju mardrömmen att spela bandy i – konstfruset och regn. Detta är en modern tid av bandy, och en dålig tid av bandy, konstaterar Bengt Plomgren.
Det hände ju att att folk gick genom isen. Ofta varnades vi för att åka ut i hörnen av banan, där det kunde vara tunn is. Gick du igenom var det inte precis bara att rusa in i duschen ...
Bengt Plomgren
De tre klubbarna som har ungdomsverksamhet också har jobbat väldigt aktivt, inte minst för att få in fler flickor från unga åldrar. De där bitarna är våra breddklubbar väldigt duktiga på
Martin Johansson Spelare i Slottshov och styrelseledamot i bandyns sydvästra distrikt (Göteborg, Halland och Skåne)
– Det här är ju ingen bandystadion, utan en simstadion. Det är vattenpolo vi tittar på, fortsätter han innan ordförande Bernt Johansson flikar in:
– Den här matchen borde nog inte ha spelats.
Trots vädret (eller kanske tack vare ...) tar Slottshov sensationellt ledningen med 1–0 genom John Höglund. Slottshov-publiken (två personer utöver Johansson och Plomgren) ger ifrån sig ett jubel.
– Det är inte riktigt som förr, när det var folkfest. Själv brukar jag gå ett par gånger per säsong nu för tiden, och då utgör jag ofta hela publiken, berättar Bengt Plomgren.
En av spelarna ute på vattnet är Slottshovs lagkapten Martin Johansson. Som styrelseledamot i bandyns sydvästra distrikt (Göteborg, Halland och Skåne) har han god insikt i bandyns utmaningar såväl nationellt som lokalt – och när det gäller det senare är han säker på vad som är främsta prio:
– Den stora grejen här är bristen på hallar. Det räcker att se ut på isen här i dag så är det klart att det är en jäkla skillnad mot att spela hockey eller innebandy. Jag tycker mig se att det finns intresse bland ungdomarna, men det är inte de mest gästvänliga förutsättningarna alla gånger ...
Diskussioner har förts, bland annat om att bygga in isen på Ruddalens IP, där stadens stora ungdomsförening SK Höjden håller till.
– Det skulle vara extremt positivt, och personligen tror jag det skulle vara en direkt nödvändighet, just för att få en långsiktighet i bandyn som sport här i regionen, säger Johansson.
Matchen på Åby isstadion bryts två gånger för att isen behöver skrapas på vatten. Mölndal kan så småningom vända och inkassera en klar 6–1-seger.
Slottshov är ingen elitklubb, utan en seniorklubb med primära mål att tävla på lagom nivå och ha roligt. Spelarna har ofta kommit från högre divisioner med syftet att varva ned, utan att helt sluta med sporten de älskar. Snittåldern mot Mölndal var 34 år.
– Det var ovanligt ungt. Det var flera veteraner som saknades, skrattar lagkaptenen Johansson, själv 49 år fyllda.
– Vi har haft spelare som är i toppform och som är 55-60! Det har vi i laget nu också, fyller Bengt Plomgren i.
När lagkaptenen Johansson får samma fråga som Bengt Plomgren – om klubben kommer se sin 100-årsdag – blir svaret följande:
– Jag hoppas verkligen det! Men jag tar absolut inte något för givet, just eftersom vi är en klubb med gamla veteraner, som inte håller på på högsta nivå längre.
I stället sätter han hoppet till breddklubbarna i distriktet: Mölndal, Höjden och Frillesås – föreningar som gått mot strömmen och givit lite framtidshopp. Frillesås rapporterar till exempel att de gått från ett ungdomslag till sex sedan 2013 – medan Höjden har cirka 200 barn på sina ”skridskokul”-samlingar.
– Som Slottshovspelare ska jag kanske inte uttala mig om ungdomsverksamhet eftersom vi inte har någon ... men som styrelseledamot inom förbundet så kan man ju säga att de tre klubbarna som har ungdomsverksamhet också har jobbat väldigt aktivt, inte minst för att få in fler flickor från unga åldrar. De där bitarna är våra breddklubbar väldigt duktiga på, konstaterar Martin Johansson.
Ur ett nationellt perspektiv verkar dock bandyspelande barn och ungdomar sjunka i antal precis som seniorerna.
Från säsongen 17/18 till 18/19 sjönk antalet licensierade herrspelare (barn, ungdom och senior) med tolv procent – ner till 14 251 stycken. På damsidan sjönk samma siffra med nio procent – ner till 3 580 spelare.
Siffrorna kommer från bandyförbundet – och räknar alla aktiva (det vill säga även ledare). Det kan också finnas mörkertal från tidigare säsonger på grund av nya licens-system och rutiner.
Så hur alarmerande är denna djungel av siffror egentligen?
Det beror såklart på vem som får frågan.
Dan Persson, expert inom sportfinans, har räknat och menar att statistiken talar sitt tydliga språk:
– Enligt den kan man sätta ett datum: bandyn är död år 2037. Där nånstans kommer man ner till en brytpunkt där det inte blir hållbart för att utföra en träning … När det blir för få ungdomar som fyller på och spelar bandy så rasar ju allt.
En domedagsprofetia som alltså till och med bjuder på ett årtal.
Johan Eriksson Tapper är projektledare för barn- och ungdomsutveckling på Svenska bandyförbundet, och är bekant med Perssons syn på bandyns framtid.
– Jag vet inte om jag vill lägga så mycket vikt i just den grejen med årtalet. Däremot känner jag inspiration och motivation att motbevisa ett sådant uttalande, säger Eriksson Tapper.
Ett viktigt steg för att upphäva bandyns dödsdom är, enligt Eriksson Tapper, att utveckla och modernisera själva bandyspelet. Enligt honom får förbundet mycket positiv respons för de skridskoskolor som hålls för de allra yngsta barnen – men att slussa dem vidare in i bandyn har visat sig svårare.
– Så nu arbetar vi för att hitta sätt att öka delaktigheten, att titta på olika former och hur man kan hitta ett spel som är attraktivt för dagens barn och ungdomar. Vår målsättning är att så många som möjligt ska spela bandy så länge som möjligt.