Förtrollning i juletid
Hur doftar din jul? När jag sluter ögonen känner jag doften av min mormors chockladsprängda ”trandafiri” och saftiga kåldolmar – men också av köttbullar, prinskorvar och orörd sill. Så brukade julen dofta för mig. Dessa minnen lever så starkt att de med lätthet kan skingra alla nuets dimmor. Dofter har den förmågan, de kan förflytta oss från en dimension till en annan inom loppet av ett andetag.
”Livets faser och kretslopp. Det är en av de vackra sakerna med traditioner: Att se sitt liv förändras. De stora perspektiven som manar till ödmjukhet inför livet”, skrev författaren och teologie doktor Ann Heberlein och fångade det magiska med traditioner, inte minst i juletid (20/12). I en tid av avförtrollning och rotlöshet är hungern efter något större än oss själva vidare än kanske någonsin förut.
Mellan åren då jag gick från att vara ett barn, till att själv få ett, reflekterade jag inte nämnvärt över traditionernas innebörd. De fanns där, välbevarade och iordninggjorda, som en trygg famn att krypa upp i.
I dag får jag inte nog av dem. Att klä granen, pynta lägenheten, baka pepparkakor, planera överraskningar, pyssla och fixa – att skapa barndomsminnen åt det käraste på jorden. Att därigenom få överlämna en trygg famn som en dag ska överlämnas vidare.
” Dofter har den förmågan, de kan förflytta oss från en dimension till en annan
Ordet tradition kommer från latinet och betyder just överlämnande. Ett överlämnande av seder och bruk, perspektiv och värderingar. Ett arv som gör oss till vilka vi är, till vilka vi varit, till vilka vi kommer att bli. Traditioner utgör banden mellan oss som lever nu, till de som lärde oss dem då, till de som vi lär ut dem till sen. Länkar i tid och rum, i ett nu vars dörrar vetter såväl bakåt som framåt, i oändligheten.
Ett gott samhälle vilar på normer, värderingar och traditioner. Det är lätt att få intrycket av att det svenska samhället primärt hålls ihop av lagar och hög skattemoral. Mer sannolikt är det just de underliggande normerna och traditionerna, som sedermera mynnar ut i lagstiftning, rättsmedvetande och skattemoral, som utgör det fundament på vilket Sverige sedan länge vilar.
Traditioner kan brukas för att exkludera – eller så kan de tjäna som den ledstång som varje vilsen nykomling behöver för att hitta sin väg in till det gemensamma. I traditionerna, inte minst i juletid, kan också vi som inte fick svenskheten via modersmjölken hitta nyckeln till det gemensamma. Så byggs gemenskap och sammanhållning i en nation i förändring. Det innebär mer av både och, och mindre av antingen eller.
Människor behöver rötter för att kunna växa. Det gäller för övrigt alla aspekter av det som utgör en människas allsidiga värld. Så har det varit i alla tider, i alla delar av världen, oavsett trosuppfattning eller politisk tillhörighet. Värnandet av traditioner är av betydelse för såväl den enskilda individen som för hennes familj, för civilsamhället som för den större samhällsgemenskapen. Traditionerna utgör kittet i berättelsen om det egna samhället, nationen, historien och kulturen – och därmed om vilka vi är. Magiskt, eller hur?