Sporterna som för en tynande tillvaro
En gång stora drakar på den svenska sportscenen – men i dag med sjunkande intresse och utövare. Här är sporterna som går en oviss framtid till mötes i vårt avlånga land.
För 30 år sedan stod svensk volleyboll på toppen då herrlandslaget tog EM-silver efter att ha slagit ut Sovjet i en historisk bragdmatch i semifinalen hemma i Globen i Stockholm.
Intresset var stort även i Göteborg, med mängder av klubbar runt om i staden. Men i dag finns det endast fyra aktiva föreningar kvar med ungdomsverksamhet.
När GP hälsar på en av dessa – Majorna VBK – vittnar även den klubben om en helt annan verklighet jämfört med för 30 år sedan.
– Vi hade fulla serier ned till division 6 och fulla ungdomsserier, säger Tord Inghammar, tränare i Majorna VBK, när han minns tillbaka på den tid som nu försvunnit.
Dagen till ära är det åtta tjejer som letat sig till träningen – vilket är ovanligt många enligt Inghammar själv.
Även klubbens ordförande Andreas Wallentin har under de senaste åren sett att färre och färre ungdomar söker sig till volleybollen i Göteborg:
– De senaste två-tre åren har det gått kraftigt nedåt. Volleyboll är en sport då du är beroende av att ha ett visst antal utövare för att kunna bedriva en vettig träning. Om du har ett lag på sju personer så fungerar det inte när några är borta, säger han.
Även Tord Inghammar är uppgiven.
– Jag har satt upp affischer, pratat med gympalärare, bett dem som kommer att ta med kompisar, men det är svårt att konkurrera med andra idrotter som har organisationer som gör sånt här professionellt. Är ni aktiva i sociala medier?
– Nej, det är det ingen som har tid med. Vi har en hemsida men den är det ingen som ser efter.
Av tjejerna ute vid nätet den här dagen är 15-åriga Milla Schneider en av de mer erfarna. Hon har spelat volleyboll i sex år.
Eftersom sporten får så begränsat utrymme i media fick även hon upp ögonen för sporten på annat håll: Hon började med att hänga på en kompis till träningen, och när kompisen slutade fortsatte hon att gå själv.
– Jag har aldrig haft ett intresse som jag verkligen tyckt om tidigare. Jag hade lätt för det i början och det var ett härligt gäng. Det jag gillar med volleyboll är att samarbeta med andra och att smasha bollen, säger hon.
Medan volleybollen har det kämpigt just i Göteborg finns det ännu mer alarmerande siffror för vissa idrotter, och då på ett nationellt plan. Statistik från Riksidrottsförbundet visar att flera sporter kämpar i rejäl motvind just nu.
2009 fanns det 129 400 aktiva seglare i Sverige. År 2018 är noteringen 58 714, alltså mindre än hälften så många.
Under 2019 tog Perseus Karlström ett historiskt VM-brons i gång för Sverige – men hans sport är inte på samma frammarsch: 32 000 var aktiva inom gång för tio år sedan. Förra årets siffra säger 3 723.
Även mångkampen, som hade 18 300 utövare för tio år sedan, har det enormt jobbigt, och 2018 fanns bara 4 690 kvar.
Beror det kanske på att vi saknar den stjärna vi hade för tio år sedan i Carolina Klüft?
Dan Persson, expert på idrottsfinans och krönikör på Idrottens affärer, menar att just friidrottsundret i början av 2000-talet är en av få ”stjärnfaktorer” som faktiskt haft betydelse inom olika idrotters återväxt.
– Det är faktiskt den enda gången vi kunnat se en liten, men ändå tydlig, puckel i statistiken. Att Annika Sörenstam var en enorm stjärna hjälpte till exempel inte att få fler 13-åriga tjejer att börja golfa, och det är samma med de flesta sporter vi tittat på. Men Stefan Holm, Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och gänget – de bidrog faktiskt till en ökning, säger han.
Men detta ska alltså ses som ett
stort undantag. Stjärnor inom olika idrotter bidrar generellt inte till någon lavinartad ökning i antal deltagare.
– Nej, det går inte att belägga, säger Dan Persson.
Siffrorna ska presenteras med en parentes: Riksidrottsförbundets statistik har påverkats av bland annat nya inrapporteringssystem gällande utövare, vilket gör att minskningar – och ökningar – i statistiken kan vara ”dopade”.
I samtliga idrotter som tas upp i detta avsnitt visar dock även antalet ”deltagartillfällen” (en pålitlig siffra då det är utifrån denna siffra som specialförbunden får sitt bidrag) på en tydlig minskning mellan 2009 och 2018. Detsamma gäller antalet föreningar inom de olika sporterna.
Just RF-bidragen är direkt avgörande får många sporter i Sverige i dag.
– Vi har ju flera sporter som lever i så kallad ”RF-respirator” – det vill säga att de skulle gå under samma sekund som Riksidrottsförbundet drar in deras bidrag, berättar Dan Persson, och nämner bland annat bob och rodel – som fick sin dödsdom när deras förbund uteslöts av RF i somras.
Men det finns även de sporter som går mot en positiv trend.
– Värja, amerikansk fotboll och några till av de här små sporterna har faktiskt ökat, men många av de små förbunden lever kvar just på grund av statliga bidrag, säger sportfinansexperten Dan Persson.
Många idrotter har alltid varit små ur ett kommersiellt perspektiv. Där sorteras exempelvis volleybollen in, då den aldrig genererat några större pengar i Sverige. När det gäller den typen av sporter lyfter sportfinans-experten Dan Persson fram en enskild faktor som blir extra viktig.
– Det handlar ofta om ett antal mindre orter där sporten traditionellt varit stark, och då handlar det i sin tur ofta om starka ledare. Ledare som gjort hela skillnaden och sedan fått fram nya ledare som lyckats hålla kvar sportens särställning.
Många sporter lider också av att en gång i tiden ha varit starkt förknippade till landsbygden och brukssamhällen – som de senaste årtionden ofta sett en stor utflyttning. Där sorteras bland annat bandyn in, men även speedway.
Rospiggarna, till exempel, vann SM-guld i speedway så sent som 2016, men är från en ort med tuffa tillväxtutmaningar.
– Hallstavik hade över 3 000 anställda
Volleyboll är en sport då du är beroende av att ha ett visst antal utövare för att kunna bedriva en vettig träning. Om du har ett lag på sju personer så fungerar det inte när några är borta
Anders Wallentin Ordförande, Majorna VBK
Vi har ju flera sporter som lever i så kallad ”RF-respirator” – det vill säga att de skulle gå under samma sekund som Riksidrottsförbundet drar in deras bidrag
Dan Persson Expert på sportfinansiering
på pappersbruket en gång i tiden. I dag producerar man dubbelt så mycket med 250 anställda. Det blir en avbefolkning, konstaterar Dan Persson.
Ur ett nationellt perspektiv finns det också bekymmer för mindre sporter som volleyboll. De syns inte – och vem ska då upptäcka dem?
– Pengar som når idrotten ökar visserligen, men hamnar mest i de stora sporterna. Ishockeyn och fotbollen framför allt. Det är få sporter som klarar av att bli en del av nöjesindustrin, säger Dan Persson.
Majorna VBK känner igen problematiken. Ledaren Tord Inghammar tror att det finns många som skulle uppskatta marginalsporterna, men som på grund av mediautrymmet aldrig hittar hem.
– Jag tror att alla människor, och särskilt ungdomar, har rörelse i sig. Men det finns en slags medialisering som gör att de som blir intresserade av idrott blir intresserade av det som visas på TV. Då är det många som inte hittar sin grej och som därför blir stillasittande, säger Inghammar.