Maria och Roger hittade varandra tack vare Facebook
Maria Axelsson och Roger Skoog påminner om ett förälskat tonårspar hopfogat av en stark samhörighet. De träffades via Facebook för att Maria uteblev från en fest och sju år senare är de förlovade, men fortfarande särbo för längtans skull och friheten att ibland välja ensamheten.
Utsikten över ett blankt Vänern är bedårande, den låga solen skiner i kapp med Maria och Roger.
– Vi är allt fortfarande väldigt kära, ler Maria och kramar om Roger hårt med ett leende som dröjer sig kvar i hans blick.
– Alltihop var tack vare Facebook, annars hade det inte blivit något, slår Maria fast.
Inne på det myllrande fiket invid sjön berättar de om hur de träffades 2012. En kärlekshistoria om hur spillror blir till helhet, sorg till lycka, självkännedom till stark kärlek och en ärlig relation i en ålder då de flesta fasader fallit och en vaknare blick inåt skapar lugn.
Maria, uppvuxen i lilla Bäckefors i Dalsland, gick i skolan i Vänersborg och utbildade sig till undersköterska. Träffade sin före detta sambo 1985, började arbeta på Näl 1988, flyttade ut på landet och fick två barn. Men 2011 ville mannen skilja sig, medan Maria var helt oförberedd.
– Det var fruktansvärt. En chock, säger Maria, som i samma veva tvingades byta arbetsplats efter femton år.
– På fyra månader miste jag hem, man och mina kollegor. Efter att ha gått igenom allt det där kan inget knäcka mig.
Mitt i separationsprocessen, terapin och en svajig tillvaro fick hon ett meddelande från okände Roger.
Roger, med rejält intryck och nära till skratt, är uppvuxen på landet i Brålanda. Gick i skolan i Trollhättan och utbildade sig till rörläggare, träffade sina barns mamma 1982, gifte sig och fick tre barn i rask takt. Paret skilde sig 2007 och Roger behöll föräldrahemmet och barnen bodde hos honom varannan vecka. Det var en tuff period, minns Roger som samtidigt sökte nya kärlekar via olika dejtingsidor, relationer som aldrig hittade hem.
I stället korsades hans väg av Marias, och kom att förändra båda deras liv. Egentligen hade Roger planerat att träffa Maria på en fest, efter att en kompis berättat om
henne. Men Maria stannade hemma den kvällen och gick inte på festen. Roger gav sig dock inte, utan letade upp henne på Facebook och skrev
”va’ synd att du inte kom i går,
det var en jättekul fest”. Maria som inte hade en aning om vem som skrev blev lite irriterad och tänkte först radera meddelandet.
– Hur visste han att jag skulle dit och vem var detta, tänkte jag.
Men hon blev ändå nyfiken, sonderade bland kompisarna och fick reda på att det var Roger Skoog, en bra kille.
– Det kändes mer okej att svara då.
Sedan blev det en massa skrivande för det fanns något ömsesidigt gillande där. De hade olika intressen och hon poängterade tidigt att hon inte gillade långa män. De upptäckte snabbt att de hade samma humor, värderingar och sätt att ta sig an livet.
– Bilden jag fick av Maria medan vi skrev till varandra kändes rätt ända in i märgen, ler Roger mjukt och minns.
En kväll skulle hon ha en vän på besök över helgen. Roger gick dit och hängde en flaska vin på dörren med visitkort och hälsning.
– Det var en gest att jag brydde mig om henne, att jag ville att hon skulle ha en trevlig kväll, säger Roger som ett par dagar senare tog mod till sig och frågade om de skulle ta en fika.
Då hade de aldrig hört varandras röster, inte sett varandra annat än på bild.
– Det kändes naturligt med en gång, minns Maria som plötsligt inte brydde sig om att han var runt två meter lång.
Roger skrattar och erkänner att han mörkat just det. Roger föll direkt, medan
Maria var tydlig med att hon inte var redo för något förhållande, ännu skör efter separationen. Besvikelsen som ruvade över tillvaron, där exmannens nya kärlek jämte hennes egen svarta sorg gjorde hjärtat stumt.
Ändå ville hon träffa Roger mer, trivdes i hans sällskap och de hade roligt tillsammans. De umgicks flitigt, Roger förälskad och Maria i ett känslomässigt gungfly som ännu inte hittat en vettig form. Roger väntade tålmodigt, accepterade att hon inte ville ha en kärleksrelation. Nöjde sig med att få vara henne nära.
– Och vi växte ihop som vänner. Det var skönt att ha någon som brydde sig om mig, tillägger Maria och lutar sig tätt intill Roger.
Men så slog kärleken rot även i Maria och det sprakade till när hon åter lät sig känna, och snart var de ett par. I dag, efter sju år tillsammans har de fortfarande var sitt boende. Roger har gården på landet, Maria en lägenhet i stan.
– På så vis får vi det bästa ur båda världarna och behöver inte tära på varandra. Att inte bo ihop bibehåller också längtan, säger Roger – och Maria håller med direkt.
Samtidigt är de noga med sin tid tillsammans.
– Vi planerar in roliga saker att se fram emot och skapar gemensamma minnen, säger Maria om en relation byggd på respekt och omtanke.
– Vi är noga med att vara ärliga, ha tillit och ge varandra utrymme, säger Roger.
Och de strålar när de berättar om kvällen när de förlovade sig och bjöd in sina ovetande barn till restaurangbesök i Stockholm med bubbel och ringarna redo. Hur kärleken fanns i varje por och tacksamheten. Storheten i denna förmåga hos oss. Att älska, släppa in, starta om och allt ett hjärta rymmer.
– Jag är stolt över mig själv, jag har fått det så bra, vi älskar verkligen varandra, säger Maria och Roger ser på henne som om ingen omvärld finns, ler och försöker sätta orden.
– Den där blixtförälskelsen har fördjupats till trygghet och vi hör ihop helt enkelt.