America Vera-Zavala:
Delarna som anklagats för att vara rasistiska plockades bort. Möjligheten att kommentera likaså. Budskapet från träningsdamerna var: ”Givetvis är vi inte rasister.”
År 2012 ställdes frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” på bästa sändningstid i SVT, i en partiledardebatt .
Därmed överträddes ännu en gräns för vad som får föras fram i public service. En i mina ögon rasistisk ingång i ämnet som byggde på att invandring per se var något negativt, något att ”tåla”, där den enda svarsmöjligheten var att prata volymjustering.
I dag har rasismen ytterligare normaliserats och nästan alltid är det förorten som får stå i centrum för allehanda anklagelser. Året avslutades med en trippeldos av fördomar som vi hade kunnat vara utan. I ”Träningspodden”, Sveriges största podcast om träning och hälsa av Jessica Almenäs och Lovisa ”Lofsan” Sandström berättas det om en basketmatch i Husby.
Det fnittriga föraktet, en lavin av fördomar hurtigt paketerade; ”Känner du till Husby? Det är ett ganska invandrartätt område. Politikerna säger att det är en no-go zon. Lite stökigt område. Man kanske inte ska hänga där själv på kvällarna och så.” Synen på ”småtjejer” i förorten som beskrivs som en antites till de ”välkammade Kungsholmentjejerna som är snälla och väluppfostrade och aldrig ställer till med något stök”. Det antyds att det skulle vara farligt att möta ett ”sånt lag” utanför sporthallen. ”Vi skyndar oss härifrån. ”Och allt avslutas med: alla träningspoddslyssnare blir jätterädda för Husby, och det kanske finns anledning till det.”
Kritiken kom. Delarna som anklagats för att vara rasistiska plockades bort. Möjligheten att kommentera likaså. Budskapet från träningsdamerna var: ”GIVETVIS är vi inte rasister.”
Ungefär i samma veva kom Malou von Sivers och den numera ökända intervjun med Greekazo. En ung rappare från orten ställs till svars för samhällsproblem eftersom han enligt Malou romantiserar droger. Han får förslag om att skriva en låt ihop med Malou om kärlek och sluta vara så negativ.
Inte långt tidigare har Malou gästats av den vite rapparen Einár, med sin kända mamma i följe och inte fått några som helst frågor om samhällsproblem, än mindre ställts till svars för dem. Den som haft det längst till Malous soffa blir också sämst bemött. Återigen kommer kritiken. Givetvis var ingen rasist där heller.
Oförmågan att se att rasism inte handlar om vilken värdegrund man själv anser sig ha utan om vilka konsekvenser ens beteende får är slående hos den grupp som alltid ser sig som god. Men behandlar man människor olika beroende på deras härkomst säger det något om hur man ser på världen – och när framförallt unga människor från förorten hela tiden blir påminda om att de är mindre värda så får det konsekvenser.
Att uppleva att själva platsen där du bor säger mer om dig än vad du själv har möjlighet att göra. Att alternativet blir att ljuga om platsen där du lever och självhatet som uppstår när du då förvägras möjligheten att vara en god förebild.
Den känslan ligger på oss alla motverka.
Men behandlar man människor olika beroende på deras härkomst säger det något om hur man ser på världen