I mördarens skugga

En kriminalroman av Samuel Karlsson

Del 29 av 44.

Linda har hittats mördad. I hennes telefon ser Jessica att barndomsvännen har skickat ett meddelande som får henne att haja till. ”Han kommer att döda mig” står det – och det är skickat till Jessicas pappa Larry. Jessica raderar meddelandet. Poliserna åker till Linda och maken Sonnys villa för att leta efter ledtrådar. Där hittar de ett vapenskåp.

De sköt undan kläderna och hon låste upp vapenskåpet. Det var fullproppat med vapen. Två hagelgevär och fyra kulvapen. Det var speciellt ett av dem som fångade deras intresse. Kolven var gjord av svart kompositplast. På framstocken hade man monterat ett tvåbent stativ och längst fram på pipan satt det en mynningsbroms. Kronan på verket var ett stort kikarsikte av märket Swarovski. ”Det här är dyra grejer”, sa Mathias när han plockade ut bössan ur vapenskåpet. ”Kikarsiktet är av senaste modell med ett ballistiktorn som man använder vid långhållsskytte för att ställa in avståndet. Man kan även koppla till en vindmätare och kompensera för avdrift för att få ett perfekt skott.” ”Tror du att han kunde skjuta en kilometer med den där och träffa Marco i ansiktet?” frågade Jessica. ”Det är svårt men absolut inte omöjligt med de här grejerna.” ”Han måste ha lagt en förmögenhet på jakten. Skulle inte förvåna mig om han finansierat skiten med dyra krediter.” De fortsatte att leta igenom huset efter fler ledtrådar. Om man bortsåg från alla döda djur som satt uppspikade på väggarna var det ett helt vanligt hem. Barnen hade varsitt rum med datorer och planscher på väggarna. Det fanns inget som skvallrade om att familjen hade ekonomiska problem. Men allt var inte som vanligt. Linda hade blivit mördad. Vilka hemligheter dolde sig under ytan? Varför hade hon skickat det där meddelandet till Larry? Vem var hon rädd för? Syftade hon på Sonny? Det verkade finnas en gemensam nämnare för alla inblandade i fallet och det var bristen på pengar. Marco, Klara, Linda, Sonny och även Larry var alla på ett eller annat sätt i desperat behov av pengar. Först trodde Jessica att Larry hade dragit på sig någon skuld i USA. Men nu visste hon inte vad hon skulle tro längre. Han hade alltid ljugit för henne. Det var som om han inte märkte det själv. Lögnerna bara trillade ut ur munnen på honom som slemmiga grodor. Kunde han vara inblandad i morden på Klara och Marco? Hade han fått nys om att de hittat något som var värt pengar? Var det därför han hade kommit hem? ”Hur mår du?” frågade Mathias. ”Du verkar frånvarande.” ”Det är ingen fara, men jag kände Linda”, sa Jessica och försökte komma undan med ännu en nödlögn. ”Det blir obehagligt när det kommer så nära.” ”Var ni nära vänner?” ”Nej, inte alls. Vi gick i samma klass och umgicks i samma gäng i tonåren men egentligen kom vi aldrig riktigt överens. Vi var mer konkurrenter än vänner. På senare år har vi inte haft någon nära relation. Men det känns ändå konstigt.” ”Ja, jag förstår. Du kanske borde åka hem och vila lite. Chocken brukar komma lite efteråt.” ”Nej, det är ingen fara. Jag vill jobba på och försöka lösa det här fallet. Vad tycker du att vi ska göra nu?” ”Vi åker till Västervik och fortsätter förhören med Sonny. Han har en hel del att förklara. Mona har kollat upp deras ekonomi. De stod på ruinens brant och hade fått beslut om utmätning från kronofogden.” ”Till mig sa han att de inte hade några ekonomiska problem”, sa Jessica och visade kuverten med betalningspåminnelserna. ”Han ljuger och jag tror att det finns flera orsaker till att han inte talar sanning.” ”Vad menar du?” ”Allt pekar på att det är han som är mördaren. Vapnet, skulderna och grälet.” ”Men varför skulle han skjuta Marco och Klara? Och varför skulle han döda sin egen fru? Det verkar ju helt galet?” ”Jag vet inte men tänk om Marco berättade allt om upptäckten av vraket med de värdefulla flaskorna någon gång när han var full på pizzerian. Sonny kanske trodde att det var hans chans att bli av med skulderna. Han kanske dödade dem för att kapa åt sig den sjunkna lasten men så blev han avslöjad av Linda. Det var därför de grälade. Tänk om hon hotade med att berätta att han var mördaren. Han kanske fick panik och bestämde sig för att röja även henne ur vägen.” ”Det verkar långsökt.” ”Kanske, men jag vet att han ljuger och jag tänker ta reda på vad det är han försöker dölja. Jag har en känsla av att vi har hittat vår mördare.” Jessica hade ingen bättre teori att komma med. Det såg onekligen ut som om Sonny var den skyldige. Hon undrade om han kände till att Linda hade någon form av kontakt med Larry. Än så länge hade de bara skrapat på ytan av fallet. Vad skulle komma fram när de grävde sig djupare ner i dyngan? De gjorde sig redo att gå när Örjan ropade nere från källaren. ”Kom ner, jag vill att ni ser det här!” De gick nerför en knarrande trappa och följde efter honom till ett rum längst inne i källaren. Det luktade fukt och mögel och var inrett med några enkla hyllor av ohyvlade plankor, fulla med rader av glasburkar och flaskor. De flesta av dem var tomma. Örjan tog på sig ett par plasthandskar och flyttade undan några av dem. ”Titta vad jag har hittat”, sa han och pekade på en buteljgrön flaska med en kork som hade svartnat. Jessica kände igen formen. Den såg precis ut som flaskan som Bengt hade plockat upp från vraket. KAPITEL 37 Jessica ställde fram flaskan på bordet i förhörsrummet. ”Hur har du kommit över den här”, frågade hon. Sonny såg på flaskan och skakade på huvudet. Han hade sjunkit ihop på stolen som en trasig ballong. Ögonen var rödgråtna. ”Jag har aldrig sett den förut”, sa han. ”Det var märkligt. Vi hittade den i din källare. Bakom några glasburkar i det gamla skafferiet.” ”Okej, men jag har ingen aning om hur den hamnade där.” Jessica suckade. ”Tycker du inte det räcker med lögner nu?” sa hon. ”Det måste vara du eller Linda som ställt den där. Vem skulle det annars vara?” ”Jag vet inte. Jag har ingen aning. Vad handlar det här om? Min fru har blivit mördad och ni kommer dragande med en gammal flaska.” ”Det är inte vilken flaska som helst. Vi har anledning att tro att den är värd ganska mycket pengar.” ”Den där”, sa han skeptiskt. ”Och ni hittade den i min källare. Otroligt. Det måste ha varit Linda som ställt dit den men i så fall visste hon inte vad det var. Annars hade hon talat om det för mig. Vi hade inga hemligheter för varandra.” ”Är du säker på det?” ”Vad menar du?” ”Hur ofta brukar du titta på hyllorna i det där gamla skafferiet?” ”Nästan aldrig. Det är bara en massa skräp där.” ”Så Linda skulle kunna gömma flaskan där utan att du märkte det.” ”Ja, jag antar det men jag fattar fortfarande inte varför ni envisas med det här. Linda har blivit mördad. Vad ska det här betyda egentligen?” Jessica snurrade lite på flaskan. ”Vet du hur mycket den är värd?” ”Nej, hur skulle jag kunna veta det? Jag har aldrig sett den förut. Jag är ingen expert på gamla prylar.” ”Vi har kollat lite och om den är så gammal som vi tror skulle den kunna inbringa mellan femtio och hundratusen kronor på en auktion för samlare. Det skulle du väl inte tacka nej till? Tänk dig sedan en hel hög med flaskor som är lika mycket värda.” Sonny skakade på huvudet. ”Herregud, så mycket pengar för en gammal flaska. Folk är ju inte kloka.” ”Ja, jag vet. Det är helt galet och troligen finns det ett hundratal flaskor till på drift som är lika mycket värda. Det blir väldigt mycket pengar. Har du någon aning om var de andra kan finnas någonstans?” ”Jag vet inget om det här har jag ju sagt. Sluta tjata om de där flaskorna. Varför försöker ni inte fånga den som mördade Linda istället?” Mathias plockade fram en patron ur fickan. Den var grov som en skogshuggares tumme och lång som en kubansk cigarr. ”Varför har du ett så grovkalibrigt vapen?” sa han. ”Det behövs väl knappast på Mörkö?” ”Jag tycker det är intressant med storviltsjakt. Har varit några gånger i Afrika och skjutit vattenbuffel bland annat. Då räcker det inte med någon liten ärtbössa. Och så är jag intresserad av långhållsskytte. Det är inget olagligt med det. Jag har licens på bössan.” ”Var det du som dödade Marco och Klara?” ”Nej herregud, hur kan du tro något sådant?” ”Sköt du Linda med den där elefantbössan? Halva ansiktet var bortskjutet.” ”Men nu får ni sluta. Tror ni på allvar att det är jag som har skjutit Linda? Är det därför ni kommer dragande med den där jävla flaskan och allt snack om pengar? Jag vet inte var den kommer ifrån och jag har inte dödat någon. Inte min fru och inte någon annan heller.” ”Var befann du dig i lördags mellan klockan tre och fyra på morgonen?” ”Jag låg och sov som alla vanliga människor gör vid den tiden.” ”Finns det någon som kan bekräfta det?” ”Nej, hon är död. Skjuten i ansiktet. Och mördaren går fri under tiden som ni sitter här och anklagar mig för att ha dödat henne.” Mathias och Jessica satt tysta och såg på Sonny. Det var en medveten taktik. Få människor klarade av att vara tysta tillsammans med andra. Det gjorde dem osäkra och de kände sig tvingade att prata. ”Nu får det för helvete vara nog”, utbrast Sonny. ”Släpp ut mig härifrån. Jag är oskyldig. Jag måste åka hem till mina barn.” ”Ledsen”, sa Jessica. ”Vi kan inte släppa dig innan du ger oss en rimlig förklaring till hur den där flaskan hamnade i din källare. Och så ska vi låta teknikerna på NFC provskjuta din bössa för att se om det är mordvapnet. Det kan ta några dagar så du får ställa in dig på att stanna kvar i förvaret tills vi är klara.” ”Men vem tar hand om mina barn? Jag måste få prata med dem. Herregud, vet de om att Linda är död? Ni kan inte göra så här mot mig.” ”De är hos Lindas syster. De klarar sig så länge.” ”Ni måste släppa ut mig. De kanske tror att det är jag som har dödat deras mamma.” ”Det är upp till dig”, sa Mathias. ”Ge oss en förklaring och du är fri att gå.” ”Men jag vet inte har jag ju sagt. Jag har aldrig sett den där förbannade flaskan tidigare och ni kan provskjuta hur mycket ni vill. Det är inte jag som mördat Linda.” ”När använde du geväret senast?” ”Vet inte. Det var ett tag sedan. Har haft mycket annat att göra. Men det var nog i våras. Vi brukar träffas med älgjaktslaget på skjutbanan och skjuta lite.” ”Vilka mer var där?” ”Det var ett tiotal gubbar. Ni kan få en lista om ni vill. Flera av dem provsköt min bössa. De tyckte det var kul att testa. Den smäller rätt rejält och man får passa sig för rekylen trots rekylbromsen. Det är en kul grej bara.” ”Skriv en lista om du vill men jag tror inte det behövs. Du har fortfarande en hel del att förklara. Hur hamnade flaskan i din källare?” ”Men kan ni sluta med den här idiotin nu. Jag vill hem till mina barn. Det är för fan inte jag som har dödat Linda!” Jessica såg på Mathias och han nickade. ”Du får sitta i förvaret så länge”, sa han. ”Vi återkommer med kompletterande frågor.” ”Men är ni galna? Jag är oskyldig. Släpp ut mig från det här jävla dårhuset.” ”Vi avslutar nu”, sa Mathias. Han reste sig upp och knackade på dörren. En vakt kom och hämtade Sonny och förde honom till förvaret under hans vilda protester. Hur länge skulle han orka stå emot? De hade inte fått några svar på sina frågor. Även om det mesta pekade på att Sonny var den skyldige hade de inte tillräckligt med bevis för att binda honom till morden. Jessica försökte sortera sina tankar. Hon behövde prata med Larry. Hur mycket var han insyltad i den här soppan? Stressen över att behöva ljuga för Mathias höll på att ta kål på henne. Förr eller senare måste hon berätta hur det låg till. Hon hade redan klantat sig när det gällde upptäckten av vrakets position. Någon hade hunnit bärgat flaskorna under tiden som hon velade. Hennes halvlögner och tvekan fick konsekvenser som var svåra att överblicka. Hon kunde inte skydda Larry hur länge som helst. Fortsättning följer.

Kunde han vara inblandad i morden på Klara och Marco? Hade han fått nys om att de hittat något som var värt pengar?