I mördarens skugga

En kriminalroman av Samuel Karlsson

Del 30 av 44.

Sonny och Lindas villa visar sig vara full med vapen. Polisen hittar dessutom en flaska som ser ut att komma från skeppsvraket. Polisen misstänker nu att Sonny ligger bakom morden på både Klara, Marco och Linda. Utredningsarbetet fortsätter, men Jessica känner att hon behöver prata med sin pappa Larry. Hur är han inblandad i allt det här egentligen?

De gick till utredningsrummet där Vera, Mona, Daniel och Örjan väntade på dem. Mathias ledde mötet och han började med att gå igenom uppgifterna som de samlat på tavlan med tidslinjen, fotona och listorna över ledtrådar och misstänkta. Den senare var väldigt kort. De hade i princip bara Adam och en torped med kopplingar till det kriminella nätverket som Marco lånat pengar av och så Sonny. De hade avfört alla eventuella misstankar mot Mikael efter Lindas död. Han hade bevisligen alibi för mordet på henne eftersom han fortfarande satt inspärrad. ”Okej”, sa Mathias och påkallade de andras uppmärksamhet. ”Vi har ett nytt mordoffer. Linda Håkansson som påträffades av sin make idag på morgonen. Kan vi börja med att försöka fastställa hur länge hon hade varit död?” Han vände sig mot Vera. ”Enligt min preliminära uppskattning inträffade dödsögonblicket fyrtioåtta timmar innan hon hittades. Ge och ta några timmar.” ”Sonny påstår att han deltog i släckningsarbetet vid skogsbranden. Vi får försöka fastställa tidpunkten. Om jag förstår det rätt hade han tid att döda sin fru innan han anslöt sig till brandkåren. Har vi fått fram några mer uppgifter om deras ekonomi?” Han vände sig till Mona. ”Ja, de är skuldsatta upp över taknocken”, sa hon och bläddrade i några papper. ”Det är banklån på huset, bilarna och pizzerian. Och sedan finns det flera krediter på resor och jakttillbehör. De har levt över sina tillgångar en längre tid. Det finns även ett föreläggande från kronofogden om utmätning vid månadsskiftet om inte en av skulderna regleras. Den är på åttiotusen kronor och gäller amorteringar av banklån.” ”Okej, det är tillräckligt för att göra vem som helst desperat”, sa Mathias. ”Men är det tillräckligt för att mörda sin egen fru? Hur går det med spårningen av telefonerna?” ”Vi kollar på det nu”, sa Daniel. ”Jag har beställt samtalslistor på Lindas och Sonnys mobiler. Och så är det en sak till.” Han gjorde en liten paus och harklade sig. ”Det berör inte den här utredningen men jag har fått fram uppgifter gällande en kontanttelefon som vi hittat i kyrkan. Det är Mikaels telefon. Tydligen ringde han ganska ofta till dig, Jessica. Och vi har positionerat hans mobil vid flera tillfällen då han varit i närheten av mejeriet.” Alla tittade på Jessica som blev röd i ansiktet. ”Han var på besök några gånger”, sa hon och försökte kontrollera paniken som kom krypande. ”Det var inget konstigt med det. Jag tyckte han var trevlig och vi fikade några gånger. Det var inte mer med det. Det är en liten ö och prästen är en viktig funktion om man vill veta vad som händer.” ”Så ni träffades bara för att utbyta lite skvaller?” sa Mathias. ”Ja, det kanske man kan kalla det.” Det blev tyst ett ögonblick. Ingen av de andra sa något. ”Jag vore tacksam om du kunde underrätta mig om det finns några andra kopplingar till de misstänkta i utredningen som du undanhållit att berätta för oss”, fortsatte han. ”Jag har inte undanhållit någonting. Jag trodde inte det var viktigt.” ”Okej, men försök vara lite smartare i fortsättningen. Jag vill inte bli överraskad av några andra uppgifter om eventuella detaljer som du glömt att tala om.” ”Visst, det är lugnt. Jag lovar.” Jessica kände hur marken började brinna under hennes fötter. Hon måste prata med Larry innan någon annan upptäckte att han varit i kontakt med Linda. När de avslutat mötet gick Jessica till Mikael i hans cell. Han såg lika blek och tärd ut som förra gången hon var där. ”Hur mår du?” frågade hon. ”Vad tror du?” snäste han. ”Se för fan till att få ut mig härifrån. Jag måste få träffa Anna och barnen. Du vet att jag är oskyldig. Du måste göra något.” ”Det finns inga vittnen. Fingeravtrycken och fotot från gläntan är de enda spår vi har. Du måste ha tålamod. Det kommer rinna ut i sanden. Bevisningen är inte tillräcklig för att binda dig vid brottet. Men det kommer ta tid är jag rädd.” Mikael skrattade till glädjelöst. ”Tålamod. Du har ingen aning om hur det känns att sitta här och inte kunna påverka sitt eget öde. Jag håller på att bli galen på riktigt.” Det fanns inte mycket mer hon kunde göra för honom. Hon hade tillräckligt med egna bekymmer. När hon lämnade stationen i Västervik hade hon bestämt sig för att ta ett snack med Larry. Han hade ett och annat att stå till svars för.

KAPITEL 38

Larry satt på trappan till mejeriet och rökte en handrullad joint. Han såg ut som ett gammalt fotografi på en skinntorr indianhövding med fredspipa i mungipan. ”Vi måste prata”, sa Jessica när hon klev ut ur bilen. ”Och nu får det vara slut med allt skitsnack. Annars kan jag inte skydda dig längre.” Den sötaktiga doften låg som en fuktig dimma i luften. Han blåste ut rök rakt mot henne. ”Vad snackar du om?” sa han och sluddrade lite. ”Pengarna från försäljningen av mejeriet skulle gå till Linda.” ”Nu har du väl ändå fått fullständigt hjärnsläpp. Varför tror du det?” ”Jag såg meddelandet som hon skickade till dig. Det är bara en tidsfråga innan mina kollegor upptäcker att ni har haft något ihop. Du är inte tillräckligt smart för att inte lämna några spår efter dig.” Larry funderade en stund, sedan nickade han och ett stråk av sorg drog förbi i hans blick. ”Hon tänkte skilja sig från Sonny”, sa han och tog ett bloss på jointen. ”Hon drömde om att rusta upp pizzerian och göra om den till en riktig krog som funkade även på vintern. Det var därför hon behövde pengarna.” ”Men hur kom du in i bilden? Varför ville hon blanda in dig?” ”Vi har strulat en del genom åren men hon kunde aldrig bestämma sig. Nu hade hon äntligen kommit till en punkt då hon inte stod ut längre. Hon ville skiljas. Hon sa att hon älskade mig.” Jessica visste inte vad hon skulle tro men hela historien var så osannolik att inte ens Larry kunde fantisera ihop något liknande. ”Och då kom du flygande från andra sidan Atlanten som en kåt byracka som fått vittring på en löpande hynda?” ”Det var inte alls så det var.” Jessica orkade inte lyssna mer på Larrys patetiska kärlekshistoria. Vad hade Linda sett hos honom? Var hon beredd att splittra sin familj för att vara med en gammal gubbe? ”Varför berättade du inte om sms:et som du fick från henne innan hon blev mördad?” ”Jag vet inte. Men hon kunde vara rätt dramatisk ibland. Jag trodde inte att det var så allvarligt. Jag trodde inte att den där mesen hade det i sig. Han dödar en massa djur för att försöka verka manlig. Men jag hade fel och nu är hon död.” Larry torkade bort en tår från ögonvrån. ”Menar du Sonny?” frågade Jessica. ”Ja, jag antar att det var han som gjorde det. Hon hade berättat att hon ville skiljas och han blev helt galen.” ”Visste han om att hon hade en relation med dig?” ”Jag tror inte det. Vi var diskreta.” Jessica suckade. ”Vilken jävla soppa du ställt till med”, sa hon. ”Du förstår inte. Vi älskade varandra.” ”Jo, jag fattar precis. Du tänker bara på dig själv som vanligt. Du bryr dig inte om att du förstör för en hel familj. Du tänker inte på barnen eller Sonny. Du vill bara ligga med en kvinna som är mer än tjugo år yngre än dig.” ”Linda var ingen barnunge precis och det var hon som förförde mig.” ”Visst, det tror jag säkert. Jag orkar inte höra mer. Berätta vad du vet om flaskan istället.” ”Vilken flaska?” ”Spela inte dum. Den som hon gömde i källaren. Hur hade hon fått tag i den?” ”Jag vet inte vad du pratar om. Vad är det för flaska? Varför är den viktig?” ”Därför att den kan vara värd hundratusen kronor och den har en koppling till morden på dykarna.” ”Det där vet jag ingenting om.” Jessica kände hur tålamodet började tryta. Hon var trött på att Larry försökte slingra sig trots att han hade blivit avslöjad. Hon hade god lust att strypa gubbjäveln. ”Tids nog kommer du bli tvungen att förklara dig för mina kollegor”, sa hon. ”Då kan du glömma att jag ska försöka hjälpa dig.” ”Jag vet inte vad du pratar om. Jag behöver inte din hjälp.” Han sträckte på sig och såg trotsigt på henne. Det fanns inget mer hon kunde göra för honom. Förr eller senare skulle han ställas till svars. Men nu när Linda var borta ur bilden hoppades hon att de åtminstone kunde enas om att behålla mejeriet. ”Du behöver inte sälja längre”, sa hon. ”Linda är död. Du behöver inte betala för upprustningen av pizzerian.” Larry fimpade jointen och vände bort blicken. ”Jo, jag ska sälja hela skiten.” ”Varför då? Jag kan förstå att du ville ha pengarna för att få ett startkapital och börja om på nytt med Linda. Men nu är det inte aktuellt längre. Struntar du helt i mig? Det här är min dröm.” Han log lite överlägset. ”Mäklaren har redan varit här. Han lägger ut annonsen vilken dag som helst. Du kan inte hindra mig. Det är jag som äger mejeriet.” Jessica kunde inte behärska sig längre. Hon kokade av ilska. Larry ville bara visa sin makt över henne. Det var ett billigt knep för att få henne på knä men hon tänkte inte böna och be om någon förståelse från hans sida. Det nöjet ville hon inte bjuda honom på. ”En sak ska du ha klart för dig”, sa hon. ”Om du säljer mejeriet är det sista gången vi träffas. Då vill jag aldrig se dig mer igen.” Han satt tyst utan att säga något. Jessica tänkte efter ett ögonblick och plötsligt insåg hon att det måste handla om något mer än att bara vara ett as mot henne. ”Jaha, jag förstår”, sa hon. ”Du sitter i skiten trots allt. Nu när din lilla älskarinna inte kan ta hand om dig längre måste du åka tillbaka till den där ökenhålan i Nevada med svansen mellan benen. Du är skyldig pengar. Du har klantat till det precis som jag trodde och kan inte åka tillbaka om du inte betalar din skuld.” ”Du vet ingenting.” ”Tänk inte på mig bara. Det skulle väl kännas väldigt konstigt och ovant. Bry dig inte om att du har en dotter. Varför börja nu när du aldrig gjort det tidigare?” ”Du är vuxen. Du klarar dig. Det har du alltid gjort.” Larrys ord träffade henne som knivar i hjärtat. Vad visste han om hur hon hade fått kämpa för att överleva sin barndom med förståndet i behåll? ”När du dör lovar jag att jag ska slänga din aska i ett dass och skita på den samtidigt som jag sjunger ’When the saints go marching in’”, sa hon. Larry skrattade torrt och skakade på huvudet. ”Du har i alla fall inte förlorat ditt sinne för humor”, sa han. Han reste sig upp, borstade av lite smuts från byxorna och gick in i mejeriet. Jessica ville skrika av ilska och gråta av sorg på samma gång. Hon borde ha lärt sig. Hon borde ha slutat hoppas. Hon hade inget att hämta hos Larry. Inget hade förändrats bara för att han hade åldrats. Hela kroppen kokade av upprörda känslor. Hon behövde röra på sig för att inte explodera av ilska. Hon gick in och bytte om till träningskläder och gav sig ut på en löprunda. Hon pressade sig mer än vanligt. Ökade takten och kände hjärtat slå i bröstkorgen. Hon älskade känslan av att flyga fram på stigen som ett flyende djur. Hon försökte sortera sina splittrade tankar. Det var så mycket lögner. Alla hade ljugit: Larry, Sonny, Linda, Mikael, Marco och Klara. Och hon hade själv undvikit att berätta sanningen för Mathias. Förr eller senare skulle det uppdagas att hon hade ljugit för honom. Hon försökte smälta Larrys bekännelse. Den gamle stöten hade haft en relation med Linda och den var inte av det platoniska slaget. Vad hade hon sett hos honom? En gammal gråhårig gubbe? Men samtidigt visste hon att Larry hade en sällsynt förmåga att få kvinnor på fall. Han hade en utstrålning som fick dem att känna sig bekräftade i hans närhet. Han spelade på sitt indianska ursprung och strödde floskler och visdomsord omkring sig. Lite mumbojumbo om själens vandring och världsalltets oändlighet. Och sedan kunde han hala in fångsten. Samtidigt var det inte svårt att förstå Larry. Ett sista försök att besvärja sin egen dödlighet. Ännu ett förljuget kapitel i hans livshistoria. Vad hade han att förlora?

Fortsättning följer.

Du vill bara ligga med en kvinna som är mer än tjugo år yngre än dig.