Natali blev sjuk av sitt arbete
Ekonomi: Varannan sjukskriven i Västra Götalands län lider av psykisk ohälsa. Natali blev en av dem när hon drabbades av utmattningssyndrom. ”Det var jättesvårt att acceptera”, säger hon.
Varannan sjukskriven i Västra Götalands län lider av psykisk ohälsa. Natali Suonvieri, 27, blev en av dem när hon drabbades av utmattningssyndrom. – Det var jättesvårt att acceptera. Varför klarade inte jag av livet som alla andra? säger hon.
Tidig vår 2017. Natali Suonvieri har känt av symptomen i flera månader utan att förstå att de varit relaterade till stress: huvudvärk, magproblem, svikande minne och sömnsvårigheter. Nu står hon och stirrar in i sin garderob och kan inte förmå sin hjärna att välja kläder så att hon kan gå till jobbet.
Hon blir stående där i 40 minuter. – Jag hade fått diagnosen utmattningssyndrom i januari-februari. Men jag lyssnade inte och jag sjukskrev mig inte. Det blev så illa att jag svimmade flera gånger och fick åka till akuten med bröstsmärtor innan jag tillät mig själv att inse att jag inte alls mådde bra.
Det hela ledde sig att hon till slut sjukskrev sig från sitt jobb på ett startupföretag i Göteborg.
– Det var jättesvårt att acceptera. Varför klarade inte jag av livet som alla andra? Jag hade gjort alla rätt. Jag hade pluggat och blivit marknadschef trots att jag bara var 25. Men där satt jag ändå och mådde piss och klandrade mig själv, säger Natali Suonvieri.
Hon är inte ensam om sin upplevelse. Under 2018 förlorade Västra Götalands län 4,2 miljarder kronor till följd av sjukskrivningar. Det innebär en ökning på 88 miljoner jämfört med året innan, enligt en ny rapport från Skandia.
Den visar också att det blir allt vanligare att psykisk ohälsa ligger till grunden för sjukfrånvaro. Sedan 2010 har psykisk ohälsa gått från att ligga bakom var tredje sjukskrivning i länet till varannan – en ökning på nästan 60 procent.
Jonas Andersson (L) är ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Han ser allvarligt på att allt fler människor mår så dåligt att de inte kan jobba.
– Det är klart att det är oroande att så många människor inte känner att de kan få livet att gå ihop. Något som vi ser har varit framgångsrikt är att vi på nästan alla vårdcentraler i regionen har en samordnare för psykisk ohälsa. De som har fått tillgång till en sådan samordnare har kommit tillbaka till arbetet snabbare, säger Jonas Andersson.
Samtidigt menar han att politiker simmar motströms. Man gör fler insatser samtidigt som fler blir sjuka och fler vågar söka hjälp när attityder till psykisk ohälsa förändras.
– Så även om vi erbjuder mer hjälp ökar efterfrågan minst lika snabbt. Troligen hade det sett ännu värre ut utan de här insatserna, säger Jonas Andersson, som fortsätter:
– Att försöka ta hand om symptomen är en del, men sedan finns också frågan om hur vi undanröjer risken för att folk blir sjuka i det första skedet. Där handlar det om kraven i samhället, från jobb och familj och livet i övrigt, som hela
” Jag var ung, hade dålig självkänsla och trodde att jag var tvungen att jobba ihjäl mig för att förtjäna det jobbet jag hade
Natali Suonvieri
politikpaletten behöver se över och diskutera, säger Jonas Andersson.
Även Sveriges socialminister Lena Hallengren (S) anser att mer behöver göras för att vända utvecklingen:
”De här siffrorna följer en trend vi ser generellt i samhället. Den psykiska ohälsan är vår tids största folkhälsoutmaning och jag ser mycket allvarligt på detta. Faktum är att staten aldrig lagt så mycket på psykiatrianslaget som i dag. Samtidigt räcker uppenbarligen inte det vi gör i dag, utan vi behöver göra ännu mer”, skriver hon i ett mejl till GP.
För Natali Suonvieri övergick utmattningssyndromet så småningom i en utmattningsdepression. Hon led av ångest- och panikattacker och gick dessutom igenom en svår identitetskris.
– Tankarna snurrade, vem är jag om jag inte är mina prestationer och allt jag har gjort fram tills nu? Vem är jag när jag bara ligger på soffan? Vem kommer jag vara efter detta? Hur ska jag leva efter detta? säger hon.
Hon tog hjälp av arbetsterapeuter och började läsa på om stressrelaterad psykisk ohälsa. Hennes nära och kära var stöttande, men hon hade önskat mer från sin arbetsgivare.
– Folk i min närhet såg att jag låg i fosterställning i flera månader, så de förstod att jag inte hittade på och tog det på allvar. Men min arbetsgivare hade kunnat göra mer. Självklart har man ett ansvar för sin egen hälsa, men man är också del av ett samhälle med normer som sliter och drar i en. Ibland hamnar fokus på att du borde ha sagt nej, men tänk om du inte hade utrymme att säga nej? säger Natali Suonvieri, som fortsätter:
– Jag var ung, hade dålig självkänsla och trodde att jag var tvungen att jobba ihjäl mig för att förtjäna det jobbet jag hade. Och de var jättenöjda med mig som fick så mycket gjort, men samtidigt jobbade jag hela tiden. Jag snittade tre timmars sömn per natt. Ja, man har ett eget ansvar, men jag hade nog behövt att någon insåg att jag hade alldeles för mycket på mitt bord och stoppade mig.
Det är svårt att sätta de svenska siffrorna i ett internationellt perspektiv eftersom olika länder har olika sjukförsäkringssystem. Ulrik Lidwall, analytiker på Försäkringskassan, menar dock att Sverige ligger kring genomsnittet om man jämför med omfattningen av sjukfrånvaro i andra västeuropeiska länder.
– Hur det ser ut med andelen psykisk ohälsa i andra länder vet vi däremot inte så mycket om. Men ökande psykisk ohälsa och kostnader gällande produktionsbortfall är inte ett problem som är unikt för Sverige, säger Ulrik Lidwall.
Han menar att det finns en mängd möjliga förklaringar till varför andelen sjukskrivningar som beror på psykisk ohälsa ökar. En av dem kan vara det faktum att många fysiska arbeten inom industrin försvunnit och ersatts av tjänsteproduktion. Då minskar andelen fysiska besvär medan den psykiska ohälsan ökar.
– Psykosociala arbetsförhållanden blir viktigare samtidigt som den sociala och kognitiva förmågan får stor betydelse i allt fler jobb. Livsstilsfaktorer har också stor betydelse. Dålig kost, sömn och motion leder inte i sig till ökad psykisk ohälsa, men det kan minska motståndskraften om man har det stressigt på jobbet och i livet i övrigt, säger Ulrik Lidwall.
Lena Hallengren anser att problemet måste tacklas på flera fronter.
”Dels måste människor få hjälp i tid. Men sen måste vi se kopplingen mellan psykisk ohälsa och andra faktorer. Om man rör sig mindre så mår man sämre även psykiskt. Om ens föräldrar går utan jobb mår man sämre psykiskt. Om man dricker för mycket mår man sämre psykiskt. Vi ska nu även se över frågan om huvudmannaskap för personer som har samsjuklighet, det vill säga både missbruk och psykiatrisk diagnos. Det tillsammans med förebyggande insatser tror jag kommer spela roll för att vända utvecklingen”, skriver hon till GP.
I dag mår Natali Suonvieri bättre. Hon återvände till arbetslivet förra hösten, men vågade inte söka något jobb likt det hon hade innan hon blev sjuk. I stället startade hon eget företag och började föreläsa och utbilda företag och privatpersoner om hållbart arbetsliv och psykisk hälsa på jobbet.
– Jag började väldigt långsamt. Allt går mycket långsammare för mig i dag. Ibland jämför jag mig med vad jag klarade av tidigare, hur mycket jag presterade på en dag då. Jag kan bli ledsen över att jag inte är den personen längre. Men det var ju inte hållbart, säger hon.