Ny­årsaf­ton 1920

Göteborgs-Posten - - Kultur | Idé Och Kritik - Kurt Tuchol­sky

Kurt Tuchol­sky var en av Wei­mar­re­pu­bli­kens vik­ti­gas­te pub­li­cis­ter som un­der na­zi­re­gi­men blev ex­il­för­fat­ta­re i Gö­te­borg. Han skrev un­der 1920-ta­let ock­så år­li­gen ny­års­dik­ter. Po­e­ten Mal­te Pers­son har nyö­ver­satt hans dikt från 1920.

Så många da­gar för­svun­na, så många må­na­der flyr; ald­rig kan so­lar­na un­na liv åt det ny­li­gen fun­na … Ber­lin är en häx­brygd som pyr!

Jag här i grub­bel­fa­bri­ken be­grun­dar det som var. Rik­tar mot schack­ran­det pi­ken, skrat­tar åt do­mar­ko­mi­ken. Men lyc­kan – var blev den kvar?

Se, de går knap­past att lä­ra. Tän­ker helt mer­kan­tilt. Åt dol­larn ger de sin ära, den mås­te de hål­la nä­ra –: börsens spel är schang­tilt.

Ni flic­kor – hålls av pro­fi­tö­rer! Ty de fly­ter ovan­på. An­de –? Nej, det som rör er är fer­nis­sa, fram­gång, fa­vö­rer. Värl­den fun­ge­rar så.

Allt Mel­po­me­ne ses bä­ra är arm­ban­det på sin arm. Börsens faun får be­gä­ra vad lo­gens blick ska för­tä­ra –: en de­kol­le­te­rad barm.

Vad gör jag när ny­å­ret lar­mar? Ge mig ditt blon­da hår.

Håll hår­da­re i mi­na ar­mar, ge dig åt mig, du som char­mar – låt mig få lov att be dig att natt och hän­ryck­ning ge mig, och ett an­nat, ett bätt­re år!

Ar­kiv­bild: Joc­kel Finck

Vin­ter i Ber­lin. Un­der na­zi­ti­den blev Kurt Tuchol­sky ex­il­för­fat­ta­re i Gö­te­borg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.