Skolan är inte avgiftsfri
Att skolan ska vara kostnadsfri har länge varit en självklarhet. På senare tid har detta uppmärksammats i samband med att några kommuner börjat ta betalt för maten på gymnasieskolorna. Det många inte tänker på är att kostnader länge har funnits i form av studenten, resor och andra aktiviteter. Det inkluderar mycket pengar – som alla inte har.
Nästa termin ska jag och min klass åka på studieresa till Stockholm och besöka riksdagen. När mina lärare presenterade detta, var de noga med att poängtera att resan är frivillig, och att vi kan tacka nej eftersom vi själva kommer att behöva bekosta en del av resan.
De flesta i klassen är exalterade över att få åka till Stockholm. Att betala en del själv är inget problem för de allra flesta, men de allra flesta är inte alla. Tanken på att det finns de som får en klump i magen över att pengarna inte finns gör mig ledsen, arg och irriterad.
Ledsen för att ingen ska behöva känna så, arg för att situationen över huvud taget uppstår, och irriterad på de partier som vet att skolan behöver prioriteras, men som fortfarande inte prioriterar den tillräckligt.
Denna situation är ett tydligt exempel på det, då min skolas budget uppenbarligen inte räcker till att finansiera studieresor. Det är varken mitt, min rektors, eller mina lärares fel.
Oavsett om det löser sig i min klass kommer det alltid att finnas elever som inte frågar sina föräldrar om pengar för att de vet att möjligheten inte finns. Den eleven kan vara din bästa vän, din kusin, eller en främling på gatan. De finns, och så länge skolan kostar pengar kommer de alltid att finnas.