I mördarens skugga

En kriminalroman av Samuel Karlsson

”Polis hade sex med misstänkt badplatsmördare.” Jessicas affär med Mikael är allmängods efter efter att en bild på dem läckt till kvällspressen. Jessica är fortsatt avstängd från utredningen och Helena och Stefan som Jessica umgicks med som tonåring vill att hon ska komma på en fest i ödehuset. För att skingra tankarna har Jessica åkt till fyren.

Det skramlade till nerifrån vägen som gick förbi fyren. Det var Berit som kom trampande på sin cykel. Jessica vinkade till henne och hon stannade och lutade cykeln mot ett träd. Fotstegen hördes inifrån fyren när hon gick uppför trappan. När hon kom ut på plattformen var hon tvungen att luta sig mot muren för att hämta andan. ”Du har inte gömt undan någon kniv den här gången?” sa hon andfått. Jessica skakade på huvudet ”Nej, jag är helt obeväpnad”, sa hon och höll upp händerna i luften. ”Jag har tagit semester som det så fint heter. Jag har lämnat in tjänstevapnet.” Berit nickade och såg ut över havet. ”Ja, jag hörde det där om dig och prästen. Det var ju en lite komplicerad historia.” Jessica skrattade till. Det var skönt att prata med Berit. Hon var av en annan sort. Inte den sensationslystna typen som lät sig påverkas av kvällstidningarnas rubriker. ”Det är det minsta man kan säga”, sa hon. ”Men när man kommer hit får man lite perspektiv på tillvaron. Jag tänker på de där sjömännen som blev ihjälslagna på den här klippan. Så brutalt och hemskt.” ”Ja, historien är full av människans grymhet”, sa Berit. ”Under den tunna, välputsade ytan är vi rovdjur. Beredda att döda om förutsättningarna är de rätta. Om du ursäktar mitt ordval.” ”Var det du som hjälpte Adam att hitta vraket?” ”Han satte mig på spåret och jag letade upp alla detaljerna i de ryska arkiven. Han ville verkligen kasta ljus över historien.” ”Tror du att det var han som dödade Marco och Klara?” ”Nej, även om de lurade honom så hade han ingen anledning att göra det. Han var inte ute efter pengarna. Det var aldrig någon drivkraft i våra efterforskningar. Det var först efter att vi lokaliserat vraket som jag hittade en lista över lasten. Men även om vi misstänkte att flaskorna kunde vara värdefulla så fanns det inga garantier. Det kan ha läckt in vatten genom korkarna. Att döda Marco och Klara för att komma över flaskorna och indirekt pengarna är ologiskt. Hela lasten kan vara värdelös.” ”Så vem mördade dem i så fall?” Berit ryckte på axlarna. ”Vad vet jag? Jag är bara en forskare som gräver i gamla arkiv efter historiska sanningar. Nutiden är alltför komplicerad och banal för mig.” Berit rättade till den röda baskern som hon hade på huvudet men så glimmade det till i hennes svarta ögon. ”Jag kom att tänka på en sak häromdagen”, sa hon. ”Det kanske är helt oviktigt. Jag är ju ingen privatdetektiv. Men det var en sak som var lite märklig.” ”Det skadar inte att berätta”, sa Jessica. ”Man vet aldrig. Små detaljer är ofta helt avgörande för att lösa svåra fall som det här.” Berit funderade en liten stund och sedan nickade hon och såg ut över havet. ”Det var något jag lade märke till några kvällar innan Marco och Klara blev mördade”, sa hon. ”Jag cyklade förbi här ute på vägen och då stod det en röd fyrhjuling parkerad vid fyren. Det kanske var någon som var här för att rekognosera.” ”Du såg inte vem det var?” ”Nej, jag stannade inte för att se efter. Jag vill inte verka som en nyfiken gammal kärring.” Jessica försökte komma ihåg vilka som hade röda fyrhjulingar på ön. Listan kunde göras lång. Det var allt från bönder och skogshuggare till en del sommargäster som hade fyrhjulingar som stämde in på beskrivningen. Men ändå. Det var ytterligare en pusselbit som kompletterade bilden. De fortsatte att småprata en stund innan de gick ner från fyren. Det började bli kväll och skymningen kom smygande över ön. De skildes åt och Jessica körde hem mot mejeriet. Hon var trött och ville bara sova. Hon hade stängt av mobilen för att slippa alla meddelanden. När hon parkerade framför mejeriet fick hon syn på en röd fyrhjuling och en ung man som höll på att låsa ytterdörren. Han sträckte sig upp och lade tillbaka nyckeln på sin plats i springan mellan tegelstenarna över dörrfodret. Först kände hon inte igen honom men när han vände sig om såg hon att det var Jonas Rytwinski. ”Hallå där”, ropade hon när hon klev ur bilen. ”Vad håller du på med?” ”Hej, hej, har bara fixat en packning på badrummet”, sa Jonas. ”Larry ringde och ville få det lagat. Det rann som helvetet.” ”Jobbar du så här sent?” ”Ja, ja. Inga problem. Jag fixar.” ”Okej, men tack då. Ska du inte ha betalt?” ”Nej, nej, Larry har betalt trehundra spänn. Bra betalt.” ”Är han hemma?” ”Nej, han stack med killen i Mercan. Jag lovade låsa.” Jonas var klädd i en svart T-shirt med ett tryck över bröstet. Först kunde hon inte läsa vad det stod men när hon kom lite närmare såg hon att det var en logotyp från en jakttidning och så texten: ”Det är kul när det smäller”. ”Jag visste inte att du jagade”, sa hon. ”Jo, jag är med i älgjaktlaget. Och jag är bra på att skjuta på tavlor.” Jonas satte sig på fyrhjulingen, startade motorn och körde iväg med en rivstart. Jessica blev stående på trappan och såg honom försvinna bort på skogsvägen. När hon inte kunde se honom längre sträckte hon sig upp och plockade fram nyckeln. Hon låste upp dörren och gick in. Hon var dödstrött och ville bara sova.

KAPITEL 45

Mathias var ursinnig. Dagen som börjat så bra med gripandet av Adam hade slutat i fiasko. De hade blivit tvungna att släppa Mikael. Det nya DNA-testet var spiken i kistan. Fingeravtrycket kunde ha hamnat på pålen när Mikael högg ner granen. De hade inget som band honom till brottet. Inget motiv, inga vittnen och ingen teknisk bevisning. Men innan de släppte ut honom ur förvaret skickade Mathias bilden på honom och Jessica till kvällstidningarna. Den publicerades på webben redan efter några minuter. Jessica hade gått bakom ryggen på honom och det glömde han inte i första taget. Det spelade ingen roll att Mikael inte var misstänkt längre. Den blev direkt en klickraket på kvällstidningarnas nätupplagor. Klockan var nio på kvällen men Mathias hade ingen tanke på att gå hem. Han tänkte förhöra Adam och Sonny hela natten om så behövdes för att få till ett genombrott i utredningen. Han hade mer eller mindre beordrat Örjan att bistå honom under förhören. Örjan kunde verka lite trög och naiv ibland men bakom den beskedliga fasaden doldes en listig hjärna som ofta hittade svagheter i de misstänktas snåriga historier. Nu satt de i förhörsrummet mitt emot Sonny. Han verkade skärrad och obekväm över situationen. Mathias sköt över en utskrift till honom. Det var en närbild där man matchat ihop räfflorna från kulan som provskjutits med hans vapen och kulan som hittats på brottsplatsen. ”Varför sköt du din fru?” frågade Mathias. ”Var det för att hon knullade runt med en gammal gubbe? Fick du nog? Blev du svartsjuk och ville hämnas på henne?”

Det var något jag lade märke till några kvällar innan Marco och Klara blev mördade. Jag cyklade förbi här ute på vägen och då stod det en röd fyrhjuling parkerad vid fyren.

Det blixtrade till i Sonnys ögon. ”Vad är det för skitsnack?” sa han. ”Vad pratar ni om för gubbe?” ”Sluta med det där tramset. Vi vet att hon hade en affär med Larry Jackson. Det hade tydligen pågått ett tag.” ”Menar ni konstnären?” sa Sonny. ”Det var en nyhet för mig. Hon hade snackat om att hon ville skiljas och jag visste att hon strulat runt lite. Men jag trodde att hon hade kommit över det. Vi hade bestämt oss för att försöka börja om på nytt. Satsa på pizzerian och göra den till en riktig restaurang.” ”Visste du inte att hon hade en affär med Larry?” Sonny skrattade till men det var ett skratt utan glädje. ”Nej, det kunde jag aldrig föreställa mig. Han brukade hänga lite väl mycket i pizzerian men jag trodde det var för att han gillade att supa.” ”Eller så visste du om det och fick nog. Brädad av en gammal gubbe. Helt sjukt. Var det därför du bestämde dig för att skjuta henne?” ”Jag har inte skjutit någon”, sa Sonny. ”Min fru är död. Mina barns mamma har blivit mördad. Kan ni sluta upp med det här löjliga förhöret och försöka ta fast den som gjorde det istället. Jag lovar att svara på alla frågor som kan hjälpa er i utredningen men sluta för helvete att tjata om att jag skulle ha dödat Linda.” ”Men det var ju ditt vapen”, sa Örjan som suttit tyst i ett till synes halvsovande tillstånd. ”Hur förklarar du det?” ”Jag vet inte.” ”Är det någon annan som har tillgång till vapnet?” ”Nej, vem skulle det vara? Det är inlåst i vapenskåpet i garderoben i vårt sovrum. Ingen kan komma in där utan att det märks.” ”Hur hamnade flaskan i er källare?” fortsatte Örjan. ”Den där jävla flaskan. Linda kanske har fått den av någon.” ”Vem skulle det vara?” ”Jag vet inte, någon fiskare som fått den i sitt nät och tyckte det var en kul grej. Eller så kanske den har flutit iland. Jag bara gissar. Jag har ingen aning.” ”Hur skulle ni ha råd att rusta upp

pizzerian? Ni hade ju redan lån upp över öronen.” Sonny blev tyst och bet sig i läppen. ”Måste jag svara på era frågor?” sa han. ”Har jag inte rätt att ha med mig en advokat?” ”Jovisst”, sa Mathias. ”Men jag trodde du ville hjälpa oss att lösa fallet? Om det nu inte är du som är mördaren.” ”Jag är oskyldig. Jag har inte dödat Linda eller någon annan heller för den delen.” ”Bra, men då kanske du kan svara på min fråga. Hur skulle ni få råd med renoveringen av pizzerian? Sköt du Marco och Klara för att komma över lasten i det sjunkna skeppet?” Sonny skrattade och skakade på huvudet. ”Du får det att låta som någon historia från Skattkammarön. Hur skulle jag bära mig åt för att komma åt de där flaskorna som ni påstår är värda så mycket pengar? Jag kan för fan knappt simma.” ”Men var skulle ni få pengarna ifrån?” Sonny dröjde lite med svaret. ”Det spelar väl ingen roll längre antar jag”, suckade han. ”Nu när Linda är död är allt ändå meningslöst.” ”Vad menar du?” ”Det var hennes plan från början till slut”, sa han. ”Jag ville inte men hon kunde vara så förbannat envis. Vi skulle lura den där jäveln Larry på pengarna. Jag visste om deras så kallade affär redan från början. Linda försökte övertala honom att sälja mejeriet. Hon hade fått honom att tro att hon skulle skilja sig från mig för att bli ihop med honom. Och den idioten köpte det. Fattar ni nu? Jag hade ingen anledning att döda Linda för hennes strulande med Larry. Det var en del av planen. Jag behövde inte döda Marco och Klara för att stjäla de där förbannade flaskorna. Vi skulle få pengarna överförda direkt till Lindas konto utan att jag behövde göra ett skit.” Sonny skrattade torrt. ”Det var det jävligaste”, sa Örjan. ”Vilka listiga as.” ”Ja, men det gick åt helvete”, sa Sonny. ”Jag önskar att jag aldrig låtit henne övertala mig. Linda är död och jag får aldrig tillbaka henne. Allt jag vill är att ni tar det svinet som mördade min fru.” Det surrade till i Mathias mobiltelefon. Han hade satt den på ljudlöst eftersom journalisterna jagat honom som galna efter att bilden på Mikael och Jessica hade publicerats. Det var ett meddelande från Jessica men han hade ingen lust att läsa det nu. ”Okej, låt oss för ett ögonblick gå med på att din historia är sann”, sa han. ”Om jag fattat det rätt tänkte ni lura Larry på pengar för att få startkapital till er nya drömrestaurang. Men jag förstår inte hur ni skulle hantera honom efter att ni fått pengarna. Tänk om han avslöjade att ni lurat honom? Det hade varit lätt att spåra pengarna till Lindas konto.” ”Vi skulle hålla honom på halster. Förhala skilsmässan och låta tiden rinna iväg. När väl renoveringen var igång skulle Linda tala om för honom att hon ändrat sig. Då skulle det vara för sent för Larry att kräva pengarna tillbaka. Han hade inte haft något att komma med. Linda var säker på att vi skulle kunna ro i land med det.” ”Låter som värsta sol-och-vår-tricket. Men jag är osäker på om det hade varit möjligt att fälla er för något brott. En djävulsk plan.”

Fortsättning följer.