För­e­nar det var­dag­li­ga med ett di­a­bo­liskt möns­ter

Göteborgs-Posten - - Kultur | Idé Och Kritik -

Tua Fors­ström Jag stu­de­ra­de en gång vid en un­der­bar fa­kul­tet Schild­ts & Sö­der­ströms

Fin­land­svens­ka po­e­ten Tua Fors­ströms ”An­teck­ning­ar” var en av fjol­å­rets all­ra star­kas­te och mest rö­ran­de böc­ker. Dik­ter­na rör­de sig kring hen­nes barn­barn som gick bort i leu­ke­mi. Kanske är det de nya lä­sa­re ”An­teck­ning­ar” ren­de­rat och hen­nes ny­li­ga in­trä­de i Svens­ka Aka­de­mi­en som fått Fors­ströms för­lag att åter­ut­ge en sam­lingsvo­lym från 2003, ”Jag stu­de­ra­de en gång vid en un­der­bar fa­kul­tet”. Tre nät­ta dikt­sam­ling­ar in­ne­hål­ler vo­ly­men, ”Snö­le­o­pard” (1987), ”Par­ker­na” (1992) och ”Ef­ter att ha till­bring­at en natt bland häs­tar” (1997) samt den kor­ta­re diktsvi­ten ”Mi­ne­ra­ler”.

För mig blir dik­ter­na ett kärt åter­se­en­de där varen­da dikt verk­li­gen är av osvik­ligt hög klass. Dik­ter­na är lätt­läs­ta, till­gäng­li­ga, ja, vän­li­ga, i or­dens bäs­ta be­mär­kel­se och även om de be­hand­lar oli­ka te­man – sor­ge­dikt­ning, kär­lekspo­e­si, ned­slag från en re­sa till Be­nin, va­ri­a­tio­ner över re­gis­sö­ren An­drej Tar­kov­skij – har hen­nes po­e­si ett lik­som en­het­ligt och di­rekt igen­känn­bart idi­om. Det finns ett slags sträv språk­lig sen­su­a­lism över dikt­si­dor­na där sin­nes­in­tryck, min­nen, dröm­mar och ovän­ta­de fra­ser va­rie­ras ryt­miskt pre­cist och all­tid nog­grant av­vägt. Fors­ströms po­e­si lyc­kas att sam­ti­digt va­ra bå­de helt var­dag­lig och än­då här­bär­ge­ra ett di­a­bo­liskt mör­ker, ibland över­ras­kan­de for­mu­le­rat som ett näs­tan ko­miskt våld:

Jag kan han­te­ra enkla­re skjut­va­pen, det hjäl­per mig in­te. Jag sak­nar sex­u­ell fan­ta­si.

Men det som kanske ut­mär­ker des­sa dik­ter all­ra mest är än­då till­ta­let. Hon skri­ver ett brev till Ma­rilyn Mon­roe, tan­ke­dikt tilläg­nad W A (allt­så Wer­ner Aspen­ström) och det är rö­ran­de och vac­kert att lä­sa en dikt­häls­ning från 1987 till hen­nes mång­å­ri­ge vän och po­et­kol­le­ga, psy­ki­a­tern och ti­di­ga­re fins­ke kul­tur­mi­nis­tern Claes An­ders­son som gick bort i år:

Vän­jer man sig Claes?

Vid des­sa stän­di­ga olycks­plat­ser? […]

Det som blir kvar är kanske till­fäl­li­ga rum, en hän­del­se­lös ut­sikt mot en lands­väg i ok­to­ber Spe­la att någon­ting över­vint­rar oss al­la och de sakt­mo­di­ga trä­den i en års­tid av bris­tan­de glas. Ulf Karl Olov Nils­son kul­[email protected]

Ar­kiv­bild: Fred­rik Sand­berg

Tua Fors­ström träd­de i de­cem­ber 2019 in i Svens­ka Aka­de­mi­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.