Josefson (M): Det har lönat sig att vara populist
För Moderaterna blev frågan om Västlänken så svår att den ledde till splittring. I valet 2018 rasade väljarstödet. Ändå kunde en M-ledd allians ta över styret. Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M) ger sin syn på frågan som sänkte partiet.
Rosenlundskanalen är omgärdad av plank. Innanför dem finns den grop som av Västlänksmotståndarna beskrivits som så stor att en Stenafärja får plats där.
Bilarna får ta en omväg, men en liten bro ser till att cyklister och gångtrafikanter tar sig över kanalen.
– Krigsbro 2, säger Axel Josefson och kliver upp på räcket för att få en skymt av gropen.
Han gjorde lumpen som ingenjörssoldat och konstaterar att bron kommer att hålla under byggtiden.
– När man bygger den i tre sektioner så klarar den en stridsvagn.
Om man ska peka ut en fråga – eller till och med en enskild plats – som gjorde att Moderaterna i Göteborg föll ihop som partiet gjorde i 2018 års val så är det här.
Redan inför valet 2014 tog Martin Wannholt, som då var Moderaternas kommunalråd med ansvar för trafikfrågor, avstånd från Västlänken i en debattartikel i GP. I valet 2018 frontade han utmanarpartiet Demokraterna, med Västlänken som huvudfråga och ”den onödiga omvägen via Haga” som en extra laddad aspekt.
Men för att hitta hela förklaringen till Moderaternas fallande stöd i staden behöver man backa ännu längre tillbaka, menar Axel Josefson.
– Det startade med införandet av det västsvenska paketet och hur det utformades.
Han säger att acceptansen för trängselskatten var låg bland moderatväljarna.
– Vi om några har värnat om medborgarnas pengar och att då lägga på extra pålagor riktade mot specifika grupper, bilburna som nog också i stor utsträckning röstade på oss, där började vi ta stryk.
Folkinitiativet som ledde fram till en folkomröstning gjorde inte saken lättare. Medan Socialdemokraterna röstade emot att släppa fram folkomröstningen valde Moderaterna att rösta för att den skulle genomföras.
Så här i efterhand, var det rätt eller fel?
– Jag tror att vi hade fått en stor svekdebatt om vi inte gjort det. Vi var oroliga för att vi tyckte att frågeställningen var dålig – lite på samma sätt som i Brexit, där man inte vet vad ett nej innebär eller hur det ska hanteras. Vi hade inget svar på hur vi skulle realisera ett nej när vi gick in i folkomröstningen.
Efter folkomröstningen, som tydligt sa nej till trängselskatt, följde en utredning som kom fram till att det inte fanns några bättre alternativ. Trängselskatten blev kvar. Sveket var ett faktum.
– Sedan fördes det missnöjet på ett skickligt sätt över till Västlänken, som legat i fokus sedan dess, säger Axel Josefson.
Varför har det varit så svårt för er att förklara för de bilburna väljarna att det finns en nytta med paketet?
– Jag tror grundorsaken är att de inte ser den direkta nyttan för dem själva. Vi pratar om nyttor utifrån en samhällsnytta, att vi kan bli större och att fler kan resa hit eller pendla ut. Men de ser bara avin som kommer från Trafikverket och tänker ”jag åker inte tåg i dag, jag kommer inte att åka tåg i morgon”. Jag tror många ser det på det sättet.
Åren mellan de två senaste valet var en jobbig tid för Moderaterna i Göteborg. Martin Wannholt blev utesluten, men satt kvar i kommunfullmäktige och som kommunalråd. På distriktskongressen våren 2015 stod striden om Västlänken och om Wannholt inför öppen ridå.
Efter kongressen lämnade besvikna medlemmar partiet. Många av dem återvände till politiken ett par år senare, fast då i Demokraterna. Att de tog med sig en stor del av rösterna visade sig i valet 2018.
Trots hårda ord och att en viktig fråga som delade dem fanns det de som trodde att Demokraterna skulle ingå i någon form av samarbete med alliansen, för att säkra ett maktskifte efter valet. En stor del av det nya partiets företrädare var ju trots allt uttalat borgerliga.
Så blev det inte. Martin Wannholt har vid flera tillfällen talat om att alliansen inte var intresserade och att Demokraterna mer eller mindre avvisades.
Var det så?
– Nej, så var det inte riktigt. Till att börja med var det svårt att få till ett möte med
”
De ser avin från Trafikverket och tänker ’jag åker inte tåg i dag, jag kommer inte att åka tåg i morgon’
Martin över huvud taget. Min bild är att de inte var särskilt intresserade av att förhandla. I så fall hade de väl fortsatt förhandlingarna. Nu träffades vi en eller två gånger, sedan gick de ut med ett pressmeddelande om att de avbröt förhandlingarna. Vad tänker du om det?
– Jag blev inte förvånad. Dels handlade det om Västlänksfrågan, där vi inte ville gå dem till mötes. Sedan vet jag inte om de vill vara ett parti som vill sitta i ett styre och ta ansvar och föra saker och ting framåt. Eller om de mer ser sig som ett populistparti som driver olika publika frågor. Det är väl en resa det partiet måste göra.
Hur mycket påverkas era relationer till Demokraterna av personkemin mellan dig och Martin Wannholt?
– Det är klart att till viss del har personen betydelse. Samtidigt måste man ju kunna se över det. Jag har inga ambitioner med att vara bästa kompis med de gruppledare vi samarbetar med. Vi är professionella organisationer, vi måste kunna samarbeta oaktat att vi har olika personligheter. Så jag ser inte det som den stora frågan här. Jag tror snarare att det handlar om hur man vill profilera sitt parti, och vad man tror att man tjänar på.
Ett resonemang om arenafrågan illustrerar ytterligare hur han ser på svårigheterna att förhandla och komma överens med Demokraterna.
– Jag tror att det finns ett intresse hos dem att inte komma överens. De behöver en fråga. Nu försvann linbanan, så då kanske de letar efter en annan fråga att driva. De har sett att det lönar sig att vara ett ytterlighetsparti, att vara populist. De partier som har tagit ansvar har blivit mindre.
Att de etablerade partierna tappar mark är inte unikt för Göteborg. Eller ens Sverige, snarare är det en våg vi ser över hela Europa.
Ett par saker som sticker ut i Göteborg är att väljarna, enligt SOM-institutets undersökningar, rankar infrastruktur som den viktigaste politiska frågan, vilket är ovanligt. Samt att väljarna har lägre förtroende för de lokala politikerna är för rikspolitikerna, också det bryter mot det vanliga mönstret.
Axel Josefson säger att han funderat mycket på hur man ska lyckas återfå förtroendet. Som han ser det är det viktiga att visa att man klarar av att hålla ihop och styra staden – och samtidigt vara lyhörd för det göteborgarna faktiskt vill.
En knepig ekvation för ett styre som har 29 procent av väljarna bakom sig.
– Vi har en utmaning på så sätt att vi försöker verkställa våra vallöften – samtidigt måste vi inse att vi inte fick särskilt mycket stöd för det i valet. Därför måste vi vara lyhörda. Det får inte bli så att vi tokkör i en riktning som inte efterfrågas av göteborgarna. Där är en balansgång som vi behöver gå och där vi behöver öppna för kompromisser och samarbeten med de andra partierna.