Kom­mer­si­el­la fö­re­tag gör adop­tio­ner till han­del med barn

Da­gens kom­mer­si­a­li­se­ra­de ad­op­tions­verk­sam­het om­sät­ter mil­jo­ner i län­der präg­la­de av ojämn re­surs­för­del­ning, hög kor­rup­tion och svag rätts­sä­ker­het för kvin­nor, barn och et­nis­ka mi­no­ri­te­ter.

Göteborgs-Posten - - Debatt -

I takt med att fler oe­gent­lig­he­ter kom­mer till ytan bör­jar fler ad­op­te­ra­de stäl­la krav på gransk­ning av bå­de då­ti­dens och da­gens adop­tio­ner. Kra­ven ställs pa­ra­dox­alt nog med stöd av sam­ma för­drag som ad­op­tions­för­med­ling­ar­na lu­tar sig mot – barn­kon­ven­tio­nen. Se­dan års­skif­tet är den lag i Sve­ri­ge och nu mås­te vi bör­ja ver­ka för att för­hind­ra han­del med barn på rik­tigt, skri­ver Ma­ria Fred­riks­son, ad­op­tions­de­bat­tör.

Från och med den 1 ja­nu­a­ri i år är barn­kon­ven­tio­nen lag i Sve­ri­ge. Barn­kon­ven­tio­nen an­togs 1989 och träd­de i kraft året ef­ter. Sve­ri­ge var ett av de förs­ta län­der­na att ra­ti­fi­ce­ra den och un­der fle­ra år har oli­ka kraf­ter ver­kat för att den ska upp­hö­jas till svensk lag. Nu är det­ta verk­lig­het.

Barn­kon­ven­tio­nen slår fast barns rätt att re­gi­stre­ras vid föd­seln. Vi­da­re har barn rätt att så långt det går ges kän­ne­dom om sitt ur­sprung och vår­das av si­na för­äld­rar. Kon­ven­tions­sta­ten för­bin­der sig att re­spek­te­ra bar­nets rätt till iden­ti­tet och vid be­rö­van­de ska den ge lämp­ligt stöd att snabbt åter­upp­rät­ta bar­nets iden­ti­tet. Där­till ska kon­ven­tions­sta­ten vid­ta al­la åt­gär­der för att för­hind­ra han­del med barn, oav­sett syf­te och form.

Den svens­ka ad­op­tions­or­ga­ni­sa­tio­nen Adop­tions­cent­rum, som är värl­dens näst störs­ta och en av värl­dens älds­ta, är en av de ak­tö­rer som länge dri­vit frå­gan om barn­kon­ven­tio­nen som lag un­der pa­rol­len ”Barns rätt till fa­milj” och in­ter­na­tio­nell ad­op­tion har se­dan det for­ma­li­se­rats mo­ti­ve­rats med lik­nan­de al­tru­is­tis­ka slag­ord.

Kri­tik har tys­tats

Adop­tio­ner be­trak­tas av många som väl­gö­ren­hets­pro­jekt och bå­de in­tres­se för ur­sprung och ad­op­tions­kri­tik möts in­te säl­lan med an­kla­gel­ser om otack­sam­het, nå­got som har tys­tat många. Kri­ti­ken hand­lar bå­de om ad­op­tions­för­fa­ran­det och om hur stö­det ef­ter ad­op­tio­nen ser ut. En­dast ett få­tal har öp­pet gått ut med sin kri­tik och har mötts av ils­ka från bå­de ad­op­tions­or­ga­ni­sa­tio­ner, ad­op­te­ra­de och en in­dig­ne­rad all­män­het.

Nu är många ad­op­te­ra­de vux­na och allt fler kri­tis­ka rös­ter höjs bå­de gäl­lan­de ad­op­tions­för­fa­ran­det och gäl­lan­de be­ho­vet av posta­d­op­tions­ser­vice, det vill sä­ga in­sat­ser för ad­op­te­ra­de ef­ter ad­op­tio­nen. Det är ett sta­tis­tiskt fak­tum att ad­op­te­ra­de är över­re­pre­sen­te­ra­de i sta­tistik över psy­kisk ohäl­sa.

Det är även ett fak­tum att det sak­nas re­gel­bun­den upp­följ­ning av hur det går för ad­op­te­ra­de och där­för sak­nas ade­kvat stöd för de ad­op­te­ra­de.

Oe­tis­ka adop­tio­ner in­te ovan­ligt

Vi­da­re fram­kom­mer of­ta oe­gent­lig­he­ter när ad­op­te­ra­de sö­ker si­na röt­ter. Det hand­lar om allt ifrån mind­re fel­ak­tig­he­ter till re­na fab­ri­ce­ring­ar. In­te säl­lan sak­nas med­gi­van­de från första­för­äld­rar­na; un­der­skrif­ter vi­sar sig ha för­fals­kats el­ler pressats fram. Ibland är det släk­ting­ar som läm­nat bort bar­net mot för­äld­rar­nas vil­ja och vet­skap. En del ad­op­te­ra­de upp­täc­ker att de an­ting­en fort­fa­ran­de är skriv­na i lan­det, me­dan and­ra ald­rig ver­kar ha ex­i­ste­rat.

Oe­tis­ka och il­le­ga­la adop­tio­ner har fö­re­kom­mit i stor ska­la i många av de län­der var­i­från svens­kar ad­op­te­rar. Det kanske mest kän­da ex­emp­let är Chi­le. Det bor­de in­te ha kom­mit som en chock. Pa­ral­lellt med ad­op­tions­för­med­ling­en flyd­de tu­sen­tals chi­le­na­re från Pi­nochetre­gi­men och många av dem kom till Sve­ri­ge. Trots att Chi­le var en ökänd dik­ta­tur där re­gim­kri­ti­ker och et­nis­ka mi­no­ri­te­ter för­följ­des på­gick ad­op­tions­för­med­ling obe­hind­rat med hän­vis­ning till att lan­dets la­gar följ­des, vil­ket är sam­ma svar som le­ve­re­ras i dag när ad­op­tions­or­ga­ni­sa­tio­nen Adop­tions­cent­rum ställs mot väg­gen ifrå­ga om Chi­le-ad­op­tio­ner­na.

I takt med att fler oe­gent­lig­he­ter kom­mer till ytan bör­jar fler ad­op­te­ra­de stäl­la krav på gransk­ning av bå­de då­ti­dens och da­gens adop­tio­ner och kra­ven ställs pa­ra­dox­alt nog med stöd av sam­ma kon­ven­tion som ad­op­tions­för­med­ling­ar­na lu­tar sig mot.

Nu när barn­kon­ven­tio­nen bli­vit lag i Sve­ri­ge är vi många som und­rar vil­ket ge­nom­slag den kom­mer att få och ifrå­ga om ad­op­tion ska det bli in­tres­sant på vil­ket sätt den kom­mer att tol­kas och tilläm­pas med tan­ke på att bå­de ad­op­tions­fö­re­språ­ka­re och ad­op­tions­kri­ti­ker an­vän­der sig av dess ar­tik­lar.

Upp­rät­ta en stat­lig för­med­ling

Min för­hopp­ning är att kon­ven­tio­nen kom­mer att age­ra ju­ri­diskt stöd för nöd­vän­di­ga för­änd­ring­ar i da­gens ad­op­tions­prak­tik, samt för upp­rät­tan­de av ade­kvat stöd för ad­op­te­ra­de så­väl barn som vux­na. Adop­tions­han­te­ring ska vi­la på sta­ten, in­te pri­va­ta ak­tö­rer och för­e­ning­ar och in­te läm­na ut­rym­me för en för­enklad re­to­rik om att ad­op­tion är en ”win-win-si­tu­a­tion”.

Jag vill allt­så se ett upp­rät­tan­de av en stat­lig posta­d­op­tions­ser­vice för bå­de ad­op­te­ra­de barn och vux­na som in­be­gri­per allt från sam­tals­stöd, fort­bild­ning, språk­kur­ser, sö­kan­de ef­ter röt­ter och åter­re­sor. Det ska lig­ga på sta­ten för geo­gra­fisk lik­vär­dig­het.

Som kon­ven­tions­land bör Sve­ri­ge re­spek­te­ra de ar­tik­lar som vär­nar barns rätt till ur­sprung, iden­ti­tet och ak­tivt ver­ka för att för­hind­ra han­del med barn och då krävs det för­stå­el­se för och er­kän­nan­de av kon­se­kven­ser­na av det mo­der­na ad­op­tions­för­fa­ran­det.

Slut­li­gen hop­pas jag att det­ta kan le­da till ett för­stat­li­gan­de av ad­op­tions­för­med­ling­en så att den åter­förs till en stat­lig myn­dig­het för ökad trans­pa­rens och mins­kad risk för kor­rup­tion. Da­gens ad­op­tions­verk­sam­het om­sät­ter mil­jo­ner i län­der präg­la­de av ojämn re­surs­för­del­ning, hög kor­rup­tion och svag rätts­sä­ker­het för kvin­nor, barn och et­nis­ka mi­no­ri­te­ter. Kon­ven­tions­län­der ska ak­tivt för­hind­ra han­del med barn, oav­sett syf­te och form och då är för­stat­li­gan­de det mins­ta man kan be­gä­ra.

Barn kan in­te fö­ra sin egen ta­lan och barn i ad­op­tions­ka­ru­sel­len är sär­skilt ut­sat­ta.

Där­för ta­lar vi vux­na ad­op­te­ra­de för de barn vi en gång var och de barn som ad­op­te­ras i dag och i fram­ti­den.

Ibland har det va­rit släk­ting­ar som läm­nat bort bar­net mot för­äld­rar­nas vil­ja och vet­skap. En del ad­op­te­ra­de upp­täc­ker att de an­ting­en fort­fa­ran­de är skriv­na i lan­det, me­dan and­ra ald­rig ver­kar ha ex­i­ste­rat.

Ar­kiv­bild: Jes­si­ca Gow

Adop­tio­ner be­trak­tas av många som väl­gö­ren­hets­pro­jekt och bå­de in­tres­se för ur­sprung och ad­op­tions­kri­tik möts in­te säl­lan med an­kla­gel­ser om otack­sam­het, nå­got som har tys­tat många, skri­ver de­bat­tö­ren.

Ma­ria Fred­riks­son ad­op­tions­de­bat­tör, är själv ad­op­te­rad från Ko­rea.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.