Arne Larsson: En stad där du antingen var en i gänget – eller ingen alls

Muthärvan och trängselskatten sänkte Socialdemokraterna. Västlänken gjorde detsamma med Moderaterna.

Ien lång och ganska annorlunda GP-intervju 2012 beklagar sig stadens mångårige kommunstyrelseordförande Göran Johansson (S) över att efterträdaren Anneli Hulthén ”gjort honom ansvarig för den soppa av mutor och fiffel som uppdagats i Göteborg de senaste åren”.

Rätt eller fel – så här i efterhand kan man i alla fall konstatera att delar av väljarna straffat Socialdemokraterna för det som hände.

Kanske delade man bilden att muthärvan var ett resultat av en kultur där handskakningar och uppgörelser i stängda rum var standard. I en stad där du antingen var en i gänget – eller ingen alls. Och där kommunen styrdes av en stark man med kontoret på fickan. Ungefär som en egenföretagare som kanske sneddar lite i kurvorna, men får mycket gjort.

Hanteringen av trängselskatten förstärkte samma bild. Snabba uppgörelser. Beslut som förankrades i efterhand.

När jag träffade dåvarande trafikkommunalrådet Johan Nyhus (S) för en längre intervju 2016 beklagade han att det gått så fort att man slopat den folkomröstning man tidigare hade lovat: ”Det har mitt parti fått betala för i valen sedan dess”, sa han.

Även om Anneli Hulthén införde ett nytt sätt att leda, fördelade ansvaret och krävde större transparens så kvarstod ett stort problem: det dök upp nya skandaler hela tiden. Att delar av väljarkåren tappade förtroende för partiet som styrt staden under två och ett halvt decennium är mot den bakgrunden begripligt.

När vi gick in i 2010-talet hade Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans 51 mandat i kommunfullmäktige. När årtiondet går mot sitt slut har de två partierna 29 mandat.

På tio år har den lokala politiken förändrats i grunden – och det intressanta är att det så tydligt går att peka på anledningarna. Muthärvan och trängselskatten sänkte Socialdemokraterna.

Hanteringen av Västlänken gjorde samma sak med Moderaterna. Partiet står bakom Västsvenska paketet. Men inte minst de bilburna väljarna i de sydvästra delarna i staden har haft svårt att se logiken i att de skulle betala för en tågtunnel de inte kunde se att de skulle få någon nytta av. Ett svagt ledarskap misslyckades i mitten av 2010-talet inte bara med att förklara, det hade svårt att hålla en rak linje.

Tydligast visade det sig när kommunfullmäktige skulle hantera kvällstidningen GT:s kampanj för en folkomröstningen. Moderaterna bytte fot och sa ja – och en massiv intern kritik kom som en logisk följd. Att Martin Wannholt – som då var partiets kommunalråd med ansvar för just trafikfrågor – inför omröstningen kom ut som Västlänksmotståndare förvärrade krisen.

Uteslutning och fraktionsstrider följde.

Hur förödande konsekvenser det fick illustrerade valet 2018. Ett exempel: i det djupblå fästet Hovås södra tappade Moderaterna varannan röst. Störst i valkretsen med 44 procent av rösterna blev Martin Wannholts nystartade parti Demokraterna.

I staden som helhet gick partiet från ingenstans till 17 procent. Moderaterna rasade ihop till 14,5.

Så. När det nya årtiondet startar är inget sig likt i Göteborgspolitiken. Fem små partigrupper står mot varandra och det är svårt att skapa breda majoriteter. Valets stora förlorare Moderaterna har tagit över ordförandeposten i kommunstyrelsen.

Å andra sidan har inget förändrats. Trängselskatten är kvar, Västlänken byggs för fullt.

Och för bara ett par veckor sedan tvingades den S-märkte tidigare ordföranden i Göteborgs Spårvägar förklara varför man under hans tid inte agerade med kraft mot fusk och oegentligheter i bolaget.

”

När det nya årtiondet startar är inget sig likt i Göteborgspolitiken. Fem små partigrupper står mot varandra och det är svårt att skapa breda majoriteter.